Kapitel 46 - is he really gone?
Hon la sig på hennes säng, och gjorde lite utrymme. Hon klappa på utrymmet.
''Come here.'' Sa hon och jag la mig bredvid henne. Jag kolla på Emelie som bara glodde in i väggen, hon var så vacker. Jag såg hur hennes ögon sakta slöt sig och tillslut andades hon tungt. Jag visste inte om jag fick vara här över natten. Jag försökte hålla ögonen öppna, men det sluta med att jag somna.
Jag satte mig upp, hastigt. Mardröm igen. Vafan var det med mig? Jag la min hand under mitt bröst och mitt hjärta gick i hundra. En tår föll nerför min kind. Jag drömde att jag hade somnat, på sjukhuset. Sedan väcker Marcus mig och avslutar det han höll på att göra. Jag visste att Jonathan nu aldrig skulle röra mig, men jag har kvar alla minnen. Det var det värsta. Någon vred på sig bredvid mig, jag hoppa till men blev genast lugn när jag hörde Zayns röst,
''How are you?'' Fråga han. Jag ställde mig upp och gick för att tända lampan. Sedan gick jag tillbaka. När han såg att jag grät, antar jag, satte han sig hastigt upp och såg orolig ut.
''Nightmare.'' Sa jag och skaka på huvudet och satte mig ner bredvid han. Han la sin arm runt om mig. Vi la oss ner och jag luta mitt huvud mot hans bröst.
''Do you wanna talk about it?'' Sa Zayn.
Jag ryckte på axlarna,
''You don't hav-'' Sa Zayn innan jag hann avbryta,
''Sooner or later I'll have to tell you what really happen.'' Zayn nicka på huvudet. ''It all started when-'' Sa jag och berätta hela historian om när han kom, allt. Jag berätta exakt allt.
Jag kolla på Zayn som stirra in i väggen, jag hade precis berättat allt som hänt. Han skaka på huvudet och la sin hand för sina ögon. Jag tog tag i hans hand och fläta ihop våra fingrar. Han kolla på mig, jag kolla rakt in i hans ögon, han hade en blandning av sorg och oro. Jag gav han ett leende i försök av att ta lugna ner han, att han skulle sluta oroa sig. Precis då öppnas dörren till rummet och en läkare stiger in. Precis när vi skulle snacka.
Jag kolla på Zayn som stirra in i väggen, jag hade precis berättat allt som hänt. Han skaka på huvudet och la sin hand för sina ögon. Jag tog tag i hans hand och fläta ihop våra fingrar. Han kolla på mig, jag kolla rakt in i hans ögon, han hade en blandning av sorg och oro. Jag gav han ett leende i försök av att ta lugna ner han, att han skulle sluta oroa sig. Precis då öppnas dörren till rummet och en läkare stiger in. Precis när vi skulle snacka.
''Can I talk to Emelie alone?'' Fråga läkaren, jag kolla på Zayn som nicka till och steg ut ur rummet. Hon ställde sig bredvid sängen och kolla igenom lite papper hon hade i handen.
''How are you?'' Fråga hon, jag ryckte till axlarna. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Hon nicka och la sin hand mot min panna.
''Are you ready to talk to the police? They wanna know what happen.'' Jag orka verkligen inte snacka om det där, men jag ville bara sätta dit Jonathan. Jag ville att han skulle sota för det han gjorde. Jag ville att han skulle må dåligt - om han ens kunde.
''Yes.'' Mumla jag fram och läkaren nicka.
''You can go home tonight, we just wanna check that everythings alright til then you'll stay until tonight.'' Jag nicka till och hon kolla igenom flera papper. ''They have a therapist here at the hospital, if you want to you could visit her to talk about what happen. The hospital pays for it and you can visit her every week. You don't have to.'' Jag tänkte igeom lite, skulle jag eller skulle jag inte? Det känns konstigt att prata med en främling om sakerna som hänt, och i andra sidan skulle det vara ganska sskönt att få släppa lite på känslorna till någon proffesionell.
''I'd like to.'' Sa jag, läkaren nicka till.
''The therapist have a free appoiment tomorrow at 1. Is it okay?'' Vad gjorde jag imorgon? Inget.
''Yes.'' Sa jag, hon fyllde i något på lappen.
Zayns perspektiv:
Zayns perspektiv:
Jag visste inte vad jag skulle göra. Det kändes som om allt var mitt fel, om jag var där. Skulle jag kunna skydda henne. Men jag gjorde det aldrig, jag var inte där för att skydda tjejen jag älskar. Jag kände mig feg, för att inte ha sagt emot Jonathan. Om jag kanske gjort det skulle han kanske inte rört Emelie. Det borde vart jag som blev skadad, inte hon. Jag försökte lugna ner mig själv genom att skaka på huvudet och kroppen. Men det funka inte. Allt jag hade i tankarna är han, Emelie som var helt sönderslagen. Han. Han slog min tjej, han misshandla henne. Jag satte mig ner på en bänk och la händerna för ansiktet. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag var gråtfärdig, men tänker inte att gråta. Jag ska inte visa mig svag. Jag ska inte sitta och tycka synd om mig själv för att inte ha slagit sönder killen när jag redan haft chans, jag ska finnas för Emelie nu. Killen kommer aldrig komma tillbaka i våra liv.
''Zayn..?'' Sade en bekant röst, jag hörde tydligt att det var Liam. Jag kollar upp och ser Louis, Liam, Danielle och Niall gå mot oss.
''Are you okay?'' Fråga Liam, dom satte sig runt mig. Jag var det, men jag ville inte att dom också skulle tycka synd om mig när dom egentligen ska vara där för Emelie.
''Mm..'' Mumla jag fram och lekte med mina egna fingrar.
''How's Emelie and Sandra?'' Hörde jag Danielle säga, jag gav inte dom en enda blick. Jag kolla bara ner på golvet.
''Ask them.'' Mumla jag fram, Danielle ställde sig upp och gick in på Sandras rum. En sekund senare kommer Harry därifrån.
''Hi.'' Sa Harry och satte sig ner bredvid Liam som satt bredvid mig.
''Hi.'' Sa alla mun på varandra och satt tysta.
''Zayn can we go to Emelie?'' Fråga Niall tyst. Jag nicka,
''Yes.'' Sa jag, fattar egentligen inte varför dom frågar mig. Dom kunde bara dragit på direkten. ''She's busy know with a doctor.'' Sa jag och alla nicka till.
''We're going to Sandra.'' Sa Louis och gick på rad in till Sandras. Jag gick efter dom, ville hälsa på Sandra. Vi kom in på rummet, som var ganska litet för typ 7 sju pers. Sandra log i sängen men satte sig upp snabbt när hon såg att vi steg in. Vi stog där i ungefär 5 minuter, då det slog mig. Emelie. Jag gick ut ur rummet och gick med snabba steg mot Emelies rum. Jag knacka på och hörde någon skrika,
''Come in.'' Jag kommer in och ser Emelie ligga ner på hennes säng. Jag kände hur det dåliga samvetet steg inom mig, jag vet inte ens varför? Bara att se henne ligga där själv, med massa blåmärken på ansiktet och se ledsen ut fick mig att må dåligt. Jag satte mig ner bredvid henne och hon satte sig upp.
''The police is coming by in ten minutes.''
Jag nicka till,
''Are you sure? They gonna be hard on you, they gonna ask alot of questions and stuff.'' Emelie nicka till,
''I know, I just wanna get over with it.'' Jag nicka, skönt att hon var medveten. Jag tog tag i hennes hand, jag kolla på hennes fingrar samtidigt som jag lekte med dom. Jag älskade hennes fingrar, hennes händer.
''I love your hands.'' Sa jag, Emelie brast ut i skratt. Jag kunde inte sluta le, det bästa var när hon skratta även fast hon innerst inne inte mådde bra.
''You know I'll always be here, by your side? No matter what.'' Sa jag, Emelie nicka,
''Yes, I know. I'll always be here too.'' Sa Emelie och la sin hand på min kind. Vi satt där ett tag tills det knacka på dörren, jag ställde mig hastigt upp och Emelie satte sig upp.
''Emelie?'' Sa en man och två män steg in. Emelie nicka, ''Can we talk to her alone?'' Jag nicka och steg ut.
Emelies perspektiv:
Emelies perspektiv:
Männen satte sig runt mig, det kändes så obehagligt. Även fast jag visste att dom var två poliser, som faktiskt hjälpte mig kunde jag inte lita på dom. De börja ställa deras obehagliga frågor, jag sucka ännu en gång, bet ihop och svara på alla äckliga frågor.
sådär. Segt och ganska tråkigt. Men stå ut med det bejbs :) vill ha mycket kommentarer. Bara för att Jonathan är inlost betyder det inte att allt kommer bli som vanligt? ;)
Kommentarer
Postat av: Elza
Mer!!!!!NU... Eller i morgon de e också okej! ;D
Älskar din berätelse!!!
Länkbyte?:D
Postat av: Anonym
ÅÅåååh blir det mer drama? :D meeeer
Postat av: frida :)
Känns underbart att han ska sättas dit! Super bra!<3
Postat av: valentina
Älskar kapitlet, undra vad som kommer hända?? Längtar till nästaaa,
Postat av: Li
Postat av: Lovisa :)
Omg bara älskar dessa två människor! ;)
Postat av: Tilda
Så sjukt grym!
Postat av: Nicole
Så jääävla bra skrivet, och jag längtar sjukt mkt till nästa. :) ...
Postat av: Yasmin
Jag tror att jag aldrig har klagat men, du skrev Marcus istället för Jontathan i början >.<
Iallafall, du äger, din novell äger, och jag vill ha mer, nu!!!
You Go Girl!
Postat av: Hanna
Bra! Vad menar du med att det inte kommer bli normalt igen... Kommer han komma tillbaka?!? :)
Postat av: Sofia
Det är jääätte bra!! Mermermer!! :D
Postat av: Anonym
mer
Postat av: Emelie
YoGoGirl ! <3
Jättebra!
Postat av: Rebecca
Nytt ikväll ! snälla !
Grymt kapitel :)
Postat av: Melina
Sjuuuukt bra!
Postat av: Yasmin
OML! Jag kom precis på att Jonathan hade en kompis! Den där killen som stötte på Sandra :o
Säg inte att han kommer in i bilden....
Postat av: Anonym
Sjukt bra! xx
Postat av: Anonym
meeeeeeeeeeer meeeeeeeeeeeer
Postat av: Anonym
söker du blogg designer? jag fixar en gratis om du vill ha en! mejla till [email protected] så svarar jag så snabbt jag kan ! :)
Ps. du kan gärna komma med förslag på hur du vill att designen ska se ut !!
Trackback
