''Har vi några läxor till nästa vecka?'' Sa jag till Lisa som va i andra sidan luren.
''Ehm.. Jag tror inte det.''
''Tror? Gud lisa, vi är döda..''
''Men, jag tror seriöst inte vi har något!''
''Okej, bäst för dig!''
Plötsligt kommer min lillasyster Hanna inrusat.
''OMG!! OMG!!!!!! OOMGGG!! EMELIE!!!''
''Vänta Lisa, min syster har fått ett psykfall.'' Sa jag samtidigt som jag satte ner mobilen på sängen. ''Ett: Knacka! Två: Vad är det?!'' Fortsatte jag.
''Jag vann precis en resa till london, och meet and greet med one direction!!!! FATTA EMELIE!!! JAG SKA TRÄFFA ONE DIRECTION!''
''Är det sant? Grattis Hanna!'' Sa jag samtidigt som jag krama henne.
''Tack, omg jag kan inte fatta det!''
''När?''
''Om tre veckor! Fatta Emelie. Jag ska åka till London, få träffa dom, se dom live, bo i lyxigt hotell!''
''Gud va kul!'
''Grejen är den, jag får ta med en vän. Och min kompis Sara får inte för hennes föräldrar. Och jag har inga andra vänner som är fans. Så jag undra om du ville följa med?''
''På riktigt? Ja! Självklart. Men är du säker?''
''Ja''
*Två veckor senare*
''Hejdå Mamma. Ses om fem dagar.'' Sa jag.
''Hejdå älskling! Ha så kul tjejer, jag älskar er.'' Sa mamma och gav mig och Hanna varsin kram. Pappa skulle skjutsa oss till flygplatsen, då jag och Hanna tar flyget mot London. Eftersom jag är så pass gammal (17 år) klarar jag nog att åka själv och leva i London helt ensam.
På flygplatsen:
''Hejdå tjejer, ta hand om er. Och ring mig SÅFORT ni är framme i London, lova?'' Sa pappa.
''Ja, Pappa. Jag lovar! lita på mig, vi ringer varje kväll och morgonen, några gånger under dagen också.'' Svara jag snabbt.
''Tack, älskar er mina små tösar!'' Sa pappa och krama oss samtidigt.
Cirka två och en halv timme senare:
''Omg, JAG KAN INTE FATTA ATT VI ÄR FRAMME!'' Skrek Hanna ut i flygplatsen i London.
''Men herregud, sluta skrik. Vi är ute på en allmän plats'' Viska jag till henne samtidigt som jag gav små leenden till främlingar.
''Jaja, Vi måste gå till Nandos och käka där. Sedan till milkshake city!!!''
''Vänta, va? Varför och varför fortsätter du att skrika? Vi äter där nandos sen shoppar vi!'' svara jag.
''Jaja..''
Efter en dag med en massa shopping va vi äntligen framme på hotellrummet. Vi åt på nandos och drack milkshake på milkshake city, vet dock inte varför hon börja fangirla men jag orka inte fråga då jag inte brydde mig så mycket.
''Omg, Emelie. Imorgon. Träffar vi one direction.. JAG KAN INTE FATTA DET!!!!''
''Ja, Hanna. Jag kan fatta det.. Men du kommer väl inte fangirla där framför dom? Du kommer skämma ut mig..''
''Va? Nej! Jag kommer spela cool.''
''Som om du kan spela cool, ha-ha!''
''Tro mig, jag kan.''
''Okej.. Godnatt lil sis'' Sa jag och vi båda somna.
Jag vakna dagen därpå med att Hanna skriker.
''OMG EMELIE VAKNA VI SKA TRÄFFA ONE DIRECTION IDAG!''
''TYST HANNA JAG FÖRSÖKER SOVA''
''Inte längre, wakie wakie syster. Idag ska vi träffa one direction.''
''Hur mycket är klockan?'' Fråga du henne.
''11. Vakna nu!''
Jag hade ändå tänkt att vakna tidigt för att ta en dusch. Vi skulle möta upp en tjej som jobba i den här arenan vid fyra tiden. Sedan skulle vi in till ett rum backstage där vi möter upp killarna.
Nu är klockan två. Jag ser på hanna hur nervös hon är. Själv fattar jag inte varför, dom är liksom fem vanliga killar. Men om jag va ett sådan stort fan skulle jag nog också vara nervös.
''Ska vi gå käka?'' föreslåg jag.
''DRIVER DU MED MIG ELLER?! EMELIE!!! VI SKA TILL ARENAN, NU!!!''
''Men, va? Det är ju nästan två timmar kvar?''
''Men jag vill inte vara försenad..''
''Hanna, älskling. Vi kommer hinna äta något. Är du sugen på burger king eller KFC?''
En och en halv timme senare stog vi utanför arenan. Då en kvinna kommer mot oss.
''Hej, det är jag som Anna. Är du Hanna Lindgren?''
''Hej, ja det är jag som är Hanna.'' Sa hanna och sträckte fram sin hand för att skaka hand med den här Anna. ''Det här är min stora syster Emelie.'' Fortsatte Hanna och jag sträckte fram min hand för att hälsa.
''Okej tjejer, följ med här! Är ni nervösa?''
''Ja, jag är jätte nervös.. Kan knappt tro att jag vann!'' Svara hanna snabbt.
''Jag är inte så jätte nervös...''
''Jasså, hur kommer det sig?'' Svara Anna.
''Min syster tog med mig eftersom hon inte hade någon kompis som va ett fan.. Eller hon hade det men ingen som fick''
Anna ledde oss till scenen, vi fick gå upp på scenen för att sedan gå backstage. Sedan kom vi till en lång korridor, med en massa folk. Till slut stanna hon upp framför en dörr.
''Är ni beredda?''
''Ja'' Svara jag.
''Nej! Vänta, en sekund!'' hon andades ut ett par gånger. ''Okej, nu!'' Fortsatte hon, och Anna öppna dörren.
''Hello boys, we have some guests here!'' Sa anna till killarna. Och när jag kolla upp såg jag alla killar stå med ett leende mot oss.
Den här novellen handlar om 17åriga Emelie Lindgren, som bor i en förort utanför Stockholm Central. Hennes lillasyster vann en resa och en träff med one direction, där hände det saker som hon aldrig själv kunde ana.
''Har vi några läxor till nästa vecka?'' Sa jag till Lisa som va i andra sidan luren.
''Ehm.. Jag tror inte det.''
''Tror? Gud lisa, vi är döda..''
''Men, jag tror seriöst inte vi har något!''
Plötsligt kommer min lillasyster Hanna inrusat.
''OMG!! OMG!!!!!! OOMGGG!! EMELIE!!!''
''Vänta Lisa, min syster har fått ett psykfall.'' Sa jag samtidigt som jag satte ner mobilen på sängen. ''Ett: Knacka! Två: Vad är det?!'' Fortsatte jag.
''Jag vann precis en resa till london, och meet and greet med one direction!!!! FATTA EMELIE!!! JAG SKA TRÄFFA ONE DIRECTION!''
''Är det sant? Grattis Hanna!'' Sa jag samtidigt som jag krama henne.
''Tack, omg jag kan inte fatta det!''
''När?''
''Om tre veckor! Fatta Emelie. Jag ska åka till London, få träffa dom, se dom live, bo i lyxigt hotell!''
''Gud va kul!'
''Grejen är den, jag får ta med en vän. Och min kompis Sara får inte för hennes föräldrar. Och jag har inga andra vänner som är fans. Så jag undra om du ville följa med?''
''På riktigt? Ja! Självklart. Men är du säker?''
*Två veckor senare*
''Hejdå Mamma. Ses om fem dagar.'' Sa jag.
''Hejdå älskling! Ha så kul tjejer, jag älskar er.'' Sa mamma och gav mig och Hanna varsin kram. Pappa skulle skjutsa oss till flygplatsen, då jag och Hanna tar flyget mot London. Eftersom jag är så pass gammal (17 år) klarar jag nog att åka själv och leva i London helt ensam.
På flygplatsen:
''Hejdå tjejer, ta hand om er. Och ring mig SÅFORT ni är framme i London, lova?'' Sa pappa.
''Ja, Pappa. Jag lovar! lita på mig, vi ringer varje kväll och morgonen, några gånger under dagen också.'' Svara jag snabbt.
''Tack, älskar er mina små tösar!'' Sa pappa och krama oss samtidigt.
Cirka två och en halv timme senare:
''Omg, JAG KAN INTE FATTA ATT VI ÄR FRAMME!'' Skrek Hanna ut i flygplatsen i London.
''Men herregud, sluta skrik. Vi är ute på en allmän plats'' Viska jag till henne samtidigt som jag gav små leenden till främlingar.
''Jaja, Vi måste gå till Nandos och käka där. Sedan till milkshake city!!!''
''Vänta, va? Varför och varför fortsätter du att skrika? Vi käkar nu sen shoppar vi!'' svara jag.
Efter en dag med en massa shopping va vi äntligen framme på hotellrummet. Vi åt på nandos och drack milkshake på milkshake city, vet dock inte varför hon börja fangirla men jag orka inte fråga då jag inte brydde mig så mycket.
''Omg, Emelie. Imorgon. Träffar vi one direction.. JAG KAN INTE FATTA DET!!!!''
''HA-HA, du är för rolig när du fangirlar. Men du kommer väl inte fangirla där framför dom? Du kommer skämma ut mig..''
''Va? Nej! Jag kommer spela cool.''
''Som om du kan spela cool, ha-ha!''
''Tro mig, jag kan.''
''Okej.. Godnatt lil sis'' Sa jag och vi båda somna.
Jag vakna dagen därpå med att Hanna skriker.
''OMG EMELIE VAKNA VI SKA TRÄFFA ONE DIRECTION IDAG!''
''TYST HANNA JAG FÖRSÖKER SOVA''
''Inte längre, wakie wakie syster. Idag ska vi träffa one direction.''
''Hur mycket är klockan?'' Fråga jag henne.
''11. Vakna nu!''
Jag hade ändå tänkt att vakna tidigt för att ta en dusch. Vi skulle möta upp en tjej som jobba med one direction vid fyra tiden utanför arenan dom uppträder ikväll. Sedan skulle vi in till ett rum backstage där vi möter upp killarna.
Nu är klockan två. Jag ser på hanna hur nervös hon är. Själv fattar jag inte varför, dom är liksom fem vanliga killar. Men om jag va ett sådan stort fan skulle jag nog också vara nervös.
''Ska vi gå käka?'' föreslåg jag.
''DRIVER DU MED MIG ELLER?! EMELIE!!! VI SKA TILL ARENAN, NU!!!''
''Men, va? Det är ju nästan två timmar kvar?''
''Men jag vill inte vara försenad..''
''Hanna, älskling. Vi kommer hinna äta något. Är du sugen på burger king eller KFC?''
En och en halv timme senare stog vi utanför arenan. Då en kvinna kommer mot oss.
''Hej, det är jag som Anna. Är du Hanna Lindgren?''
''Hej, ja det är jag som är Hanna.'' Sa hanna och sträckte fram sin hand för att skaka hand med kvinnan. ''Det här är min stora syster Emelie.'' Fortsatte Hanna och jag sträckte fram min hand för att hälsa.
''Okej tjejer, följ med här! Är ni nervösa?''
''Ja, jag är jätte nervös.. Kan knappt tro att jag vann!'' Svara hanna snabbt.
''Jag är inte så jätte nervös...''
''Jasså, hur kommer det sig?'' Svara Anna.
''Min syster tog med mig eftersom hon inte hade någon kompis som va ett fan.. Eller hon hade det men ingen som fick''
Anna ledde oss till scenen, vi fick gå upp på scenen för att sedan gå backstage. Sedan kom vi till en lång korridor, med en massa folk. Till slut stanna hon upp framför en dörr.
''Är ni beredda?''
''Ja'' Svara jag.
''Nej! Vänta, en sekund!'' Sa hanna, hon andades ut ett par gånger. ''Okej, nu!'' Fortsatte hon, och Anna öppna dörren.
''Hello boys, we have some guests here!'' Sa anna till killarna. Och när jag kolla upp såg jag alla killar stå med ett leende mot oss.
Välkommen till bloggen! En tjej som skriver novell när hon har tråkigt, dagdrömmer väldigt ofta och det är då jag får alla ideer. Får en massa motivation av kommentarer so keep commenting! Om ni har någon kritik så är det bara att kommentera, så ska jag försöka att ändra det som är dåligt! Tack ni som stannar, kommenterar och läser! xx