Kapitel 42 - He's still there.
''Jag börjar bli trött.'' Sa jag och gäspa. ''Tror jag ska sova.'' Fortsatte jag och ställde mig upp.
Sandra nicka till,
''Jag med.'' Sa hon. Vi gick skillda vägar och stängde igen dörrarna. Jag tvätta av mitt smink, borsta tänderna och la mig med en bums i sängen. Jag tog tag i min mobil och klicka mig in på twitter, ny tweet.
- Goodnight. xx
Skrev jag och klicka twitter med en gång, mina ögonlock blev tyngre och tyngre och tillslut somna jag.
''När kommer bussen?'' Sa jag samtidigt som jag knöt mina converse. Sandra stog utanför och vänta på mig, hon tog upp sin mobil.
''Om 6 minuter.'' Sa hon och vi tog hissen ner. Vi gick med snabba steg mot bussen som skulla lämna busshållsplatsen om tre minuter. Som tur var, precis när vi svängt in till busshållsplatsen såg vi bussen stanna upp. Vi klev på bussen och satte oss längst bak. Redan andra dagen på denna skola och jag känner redan att jag vill sjunka genom marken, långt ner. Vi satt där tysta. I våra egna tankar. Efter ungefär två minuter av resan stanna upp vid en busshållsplats. Eftersom jag aldrig åkt med denna buss innan så va busshållsplatserna helt nya för mig. Jag kolla fram vid förarens plats för att se vilka som klev på. Och gissa vem som såklart kliver på? FAN!
''Sandra..'' Sa jag och börja putta på Sandra som var ganska seg. ''SANDRA!'' Skrek jag och hon satte sig upp snabbt.
''VAD?!'' Sa hon, jag nicka fram och såfort hon kolla fram ducka hon snabbt ner. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag gled sakta ner och hoppades på att Jonathan skulle sätta sig längst fram. Men såklart hade vi såklart inte den turen.
''Hello girls.'' Sa han och blinka. Jag och Sandra nicka och satte oss normalt. Vi kolla fram och vi båda försökte iallafall att undvika han, men det gick såklart inte.
''Förstår han inte att vi inte vill snacka med han.'' Viska Sandra.
''Hey!'' Skrek Jonathan och satte sig bredvid mig. ''Talk english.'' Han la sin arm runt om mig, jag vek mig undan men han la tillbaka den. Tillslut fick jag nog och flytta på mig,
''Jonathan. Please, can you just leave me alone? You know I have a boyfriend. And I could never cheat on him.'' Där. Jag sa det, äntligen. Sandra satte sig bredvid mig, och Jonathan börja skratta. Det börja koka inom mig, vafan ville han?
''What's your problem?'' Sa jag, med ilska i rösten, mina ögon blev suddiga av tårarna. Inte för att jag var ledsen, för att jag va så jävla sur.
Han ryckte på axlarna,
''You know, people know me as the guy who gets what he wants.'' Sa han och blinka. Gillade verklien tjejer det här? Dryga, äckliga killar?
''You're ain't getting me.'' Sa jag, han börja skratta.
Jonathan satt bakom mig. Det var den obehagligaste resan, ever. Jag snegla bakom min axel och såg Jonathan kolla på mig, med en äcklig blick. USCH.
Vi klev av bussen och gick in till våra skåp. Både jag och Sandra var för det mesta tysta hela vägen. Kan mest på bero på att Jonathan gick bakom oss hela tiden, jag kunde nästan känna hans äcklig och läskiga leende bakom mig. Vi kom fram till våra skåp och Jonathan gick förbi oss med en blick, det läskiga leendet.
''Seriöst, Sandra. Jag är rädd nu.'' Sa jag och ryste till.
''Jag ska se till att vi inte får åka buss mer, tänker fan heller åka buss med det där creepet.'' Sa Sandra och nicka till mot Jonathan. ''Jag messar Harry, han får hämta oss idag.'' Fortsatte hon och jag andades ut. Vi gick in på matte lektion, ännu en lektion med äckliga Jonathan. Ska jag verkligen känna såhär i ett år? Varje morgon jag går upp, ska han verkligen vara där i mina tankar? Varje gång jag är påväg till skolan? Att han kommer plåga mig under dagen? Varje gång jag somnar, kommer han vara där? Jag hoppas seriöst att han någon gång kommer lämna mig ifred.
Vi gick ut ur skolan, klockan hade precis slagit fyra. Vi kom ut ur skolan. Skolgården var såklart packad med ungdomar.
Vi gick ut ur skolan, klockan hade precis slagit fyra. Vi kom ut ur skolan. Skolgården var såklart packad med ungdomar.
''Ser du Harry?'' Fråga Sandra och kolla ut på vägen. Jag kolla också.
''Japp, där är han.'' Sa jag och peka mot Harry och Zayn. Dom satt på Harrys svarta stora bil. Vi börja gå mot dom med snabba steg. Äntligen får jag träffa Zayn, jag har haft det jobbigt idag. Jag kände hur jag själv lös upp i ett leende och jag såg Zayn ställa sig upp och le stort. När jag minst ana det stannar Jonathan upp framför mig. Han hade sitt äckliga leendet på mig.
''Leave me alone.'' Sa jag och försökte gå förbi han. Jag gick åt vänster, han flytta sig mot vänster. Jag gick åt höger, han flytta sig åt höger. Tillslut fick jag nog, jag puta till han. Hårt, han nästan ramla bakåt. Jag bruka aldrig bli såhär arg, men nej nu. Han flytta äntligen på sig och jag gick mot Zayn.
Zayns perspektiv:
Zayns perspektiv:
''There they are.'' Sa Harry. Äntligen fick jag se henne, hon hade ett stort leende på läpparna. Jag ställde mig upp och gick sakta mot henne. Jag kolla runt lite, det var en massa ungdmoar. Vi hade såklart en massa blickar mot oss, men vi var vana. Jag kolla mot Emelie igen och såg den därra killen som kom fram till Emelie igår, han stog framför henne. Han vägra släppa förbi henne. Allt gick så snabbt, och jag såg hur hon putta till han. Hon gick mot oss, hennes leende var som bortblåst. Ilskan inom mig börja koka. Jag gick med snabba steg mot snubben, nu var det nog. Jag skulle precis passera Emelie då hon tog tag i min arm, och drog bak mig.
''No, please. Zayn.'' Sa hon. Hon tröck sin kropp mot min. Jag försökte koncentrera mig på henne, på att hon stog framför mig. Sårad. Men det gick inte. Ilskan i mitt huvud dunka, jag såg på han. Han flinade.
''Zayn, come on. He's not worth it.'' Sa Harry bakom mig. Jag kände hur Emelies hand sakta tog tag i min hand.
''Come now.'' Sa Emelie lugnande. Jag vände på klacken och vi börja gå mot bilen. Jag hörde killarna skratta bakom oss. Jag försökte koncentrera mig på Emelie, som gick bredvid mig. Jag ville inte såra henne mer. Vi satte oss ner, tysta, i bilen. Harry gasade och det var fortfarande tyst.
Emelies perspektiv:
Emelies perspektiv:
Vi alla satt tysta i bilen. Jag visste inte vad Jonathan ville av mig, gillade han mig på riktigt? Ville han bara plåga mig för att jag va ny i klassen? Ville han åt Zayn? Jag vet inte. Finns så många tankar i mitt huvud, men vilket av det var egentligen sant? Zayn avbröt mina tankar med sin underbara röst,
''Who is he really? Can you tell me about him? Please, Emelie. The truth.'' Sa han, jag kunde inte ljuga för han. Han förkänna sanningen, om hur Jonathan verkligen var. Om hur han har behandlat mig dom två senaste dagarna. Även om det betyder att Zayn kan bli överbeskyddande. Jag tänker inte ljuga mer.
''Ska du berätta sanningen?'' Sa Sandra.
''Ja..'' Sa jag med en nedstämd röst.
''Please, Emelie..'' Sa han, han led. Jag såg det. Jag berätta allt, om dagen när vi börja. Igår, idag på bussen. Allt. Jag har gått på den här skolan i två dagar, men ändå har Jonathan gjort så mycket. Jag börja bli orolig. Hur han betedde sig, hur han vägra lämna mig ifred.
''Wow..'' Sa Harry tyst.
Vi satt tysta hela resan, jag kolla på Zayn. Hans ben skaka, han lekte med sina egna tummar och han bet sig själv på läppen var tredje sekund. Jag la min hand på hans ben, och han sluta med allt han gjorde. Inget lekande med tummarna, han bet sig inte och hans ben va still.
''Zayn..'' Sa jag och gav ett leende, jag vill lugna han. Jag ville försäkra han att allt skulle bli bra. Jag ville inte att han ska vara orolig varje gång jag ska till skolan. ''It's ok, it really is.'' Fortsatte jag. Han gav mig ett leende. Det var varmt, men ändå kallt. Vet inte hur jag ska förklara. Han liksom log, även fast han innerst inne var väldigt orolig.
Vi stanna upp framför killarnas lägenhet. Harry parkera sin bil och vi gick med tunga steg mot deras lägenhet. Just nu ville jag bara vara i Zayns armar, i hans varma säng, jag ville bara ha hans läppar pressade mot mina. Allt jag ville var att vara med han. Det första jag gjorde, förutom att klä av mig utekläderna, var att ta tag i Zayns hand.
Vi stanna upp framför killarnas lägenhet. Harry parkera sin bil och vi gick med tunga steg mot deras lägenhet. Just nu ville jag bara vara i Zayns armar, i hans varma säng, jag ville bara ha hans läppar pressade mot mina. Allt jag ville var att vara med han. Det första jag gjorde, förutom att klä av mig utekläderna, var att ta tag i Zayns hand.
''Can we go to your room?'' Viska jag, han nicka och vi gick mot hans rum. När vi kom upp till hans rum slängde jag mig på hans säng. Jag förvänta mig att Zayn skulle slänga sig bredvid mig, men när jag såg att han satte sig på en stol framför sin dator, utan att ens kolla på mig blev jag lite orolig. Jag ställde mig upp snabbt och gick till han.
''Zayn, how are you?'' Jag ville att han skulle säga bra, men såklart inte.
''Not so good.. I'm worried.'' Mumla han fram.
Jag skaka på huvudet,
''Jonathan?'' Fick jag fram, snälla säg nej. Jag vill inte att han skulle oroa sig över Jonathan, det är det sista jag vill. Inget kommer ALDRIG hända mellan oss, och han kommer inte skada mig.
''Yes,'' Sa han.
''Please, don't worry.'' Sa jag och satte mig på hans knä. Jag ville bara lugna han, han ska verkligen inte oroa sig.
''It's just.. the way he treats you. It's not right.''
''He's just trying to get to you. And you're not gonna let that, right? He will stop soon. He's gonna realize nothing's gonna happen.'' Fick jag fram, jag såg att han lugna sig lite.
''But then he should treat me bad, he shouldn't do that to you.'' Sa han och skaka på huvudet.
''But that's just the way he is, he's provoking you just by treating me that way. But I won't let him treat me bad anymore.''
''I'm gonna..-'' Sa han, men innan han ens börja snacka avbröt jag han med att lägga mitt finger på hans mun.
''You're not doing anything.'' Sa jag och skaka på huvudet, han bet sig på läppen och börja kyssa mig. Vi förflytta oss till sängen och han drog av sig sin tshirt som satt perfekt på hans kropp.
Ett till mellan kapitel. Vi börjar närma oss.. men till vad? ;) Kommentera så får du kanske reda på det till nästa kapitel. Vill ha många kommentarer, som faaaan..
Kommentarer
Postat av: Jenny
Thiiii ! Dom är så söööööta ! Längtaaaar tills nästa :) Du skriver grymt bra cheyen! :D
Postat av: frida :)
Åh herregud jag blir alldeles till mig! Vill ha nästa kapitel nuuuuuuu! Det är verkligen super bra! <3
Postat av: Eleanor
good !!
Postat av: Emelie
Jättebra!!!!
Snälla, kan du inte lägga ut ett nytt kapitel imon för jag är sjuk och är sjukt uttråkad! Snälla..:D
Postat av: Anonym
Åååh äntligen börjar ni uppdatera bra igen! Älskar denna, fortsätt :D
Postat av: Hanna
Åååh, vilken vändning! Och Gud va bra!!! :)
Postat av: Anonym
nästa kapitel nuuuuuuu
Postat av: valentina
Shit vad bra du är!!!!!! Jag VILL VETA vad som kommer hända...
Postat av: Madde
superbra :)
Postat av: Melina
Otroligt bra!
Postat av: Yasmin
Du måste skaffa lite självförtroende, dina kapitel äger
You Go Girl
Postat av: Helle
mer tack, på riktigt!
Postat av: Felizia
Så himla bra!:D
Postat av: Johanna
Aaaahhhhhh , va bra!!!!!
Postat av: .....
vilken bra del :)
Postat av: Lovisa
Om du kallar detta mellankapitel och att dom är sämre så vet jag seriöst inte hur sjukt bra det kommer att bli sen!
Postat av: Anonym
Jäääteee braaaa!
Postat av: Evelina
Du är sjukt grym! är beroende av denna ! <3
Postat av: Lovisa :)
sjukt bra du skriver! älskar din novell! :)
Postat av: Sofia
Perfeekkt!
Postat av: Rebecca
GRYMT !!! Kan du inte lägga ut ett i kapitel i kväll? :D
Postat av: Nora
OMG! så bra!! vill ha nästa nu!!
Postat av: Feffan
Jävligt bra! Du har talang!!!! :D
Trackback
