Jag tog ett steg bakåt, och han tog ett steg framåt.
''How do you know where I live? Why are you even here?'' Sa jag, jag försökte inte visa mig rädd.
''I know everything.'' Sa han och log. ''Why am I here? I wanna show you how much I want you, how much I love you.''
''Love me, want me? You don't know me.'' Jag tog ett steg bakåt igen, för han var bara en ynka centimeter framför mig. Han tog ett steg till, och han stängde igen dörren bakom sig. Han vände sig om och låste den.
''What are you doing? Get out!'' Sa jag och gick flera steg bakåt. Tillslut var jag vid köket. Han log mot mig. Jag krocka med väggen bakom mig. Han kom mot mig med leende på läppar. Tillslut var han en centimer mot mig, han böjde sig ner så hans läppar var en centimeter mot mina. Han tryckte upp mig mot väggen, det värkte i ryggen på mig.
''Don't be scared.'' Sa han och börja skratta, hans läppar nudda mina. Jag la mina händer på hans ansikte och tryckte bak han,
''Stop it!'' Skrek jag. Nu börja jag skrika, han var rena muskelbärget och jag var väldigt liten till skilland från han. Han börja skratta.
''You're helpless.'' Sa han och la sin hand runt min hals, och börja pressa mig mot väggen. Ingen luft kom nu ned i min strupe, jag la snabbt mina händer på hans arm och börja dra bort den från min hals. Jag försökte tala, men det gick inte.
''Unless you don't do what I tell you to, I'll push harder. And then you'll die.''
Jag nicka, han börja skratta och släppte lite lösare om min hals. Han la sina händer på mina armar och trycke upp mig mot väggen,
''What do you want? What's your problem?'' Sa jag, en tår föll ner för min kind. Som Jonathan sa, jag var hjälplös, ingen kunde hjälpa mig. Jag har sagt till Zayn att jag velat vara ensam ikväll, så jag tvekar på att han kommer. Och Sandra hade precis dragit hemifrån. Nu var jag ensam, med Jonathan. Och ingen kunde hjälpa mig.
''My problem? My problem is Zayn, he's ruining our relationship. Us two, we would be perfect together. Don't you see Emelie? I want you.'' Sa han, han var ett psyk. Hela tiden. Hur kunde jag inte ana? ''Now we're here, together, alone in your apartment. You're helpless, and no one's gonna save.'' Fortsatte han, jag börja gråta nu, på riktigt.
''Don't cry babe.'' Sa han och torka bort mina tårar. Han luta sig över mitt öra och viska,
''After I'm done with you, I'm going over to Zayn. And I'm gonna toture him.'' viska han, jag börja skrika då. Han slog till mig på mina ena kind, med sin knytnäve. Sedan på den andra. Mitt bakhuvud krocka hårt mot väggen.
''Shut up bitch.'' Sa han.
''Do whatever you want with me, just don't touch Zayn.'' Sa jag, flera tårar rann ner för min kind. Jag kände blodsmak i min mun, huvudet värkte och jag hade aldrig i mitt liv vart såhär rädd. Även om han var stark som tusan, även fast jag visste att jag aldrig skulle kunna klara mig ur honom, börja jag ändå göra motstånd. Jonathan, gav mig ett till slag, fast under ögat nu.
''Stop it'' Skrek han. Jag gav upp nu, nu kunde jag inte göra något åt det. Jag fick låta han göra vad han nu ville göra med mig, även om han skulle mörda mig. Han fick göra vad han ville, jag var svag som tusan och hela kroppen värkt.
''Step away from her.'' Sa en ljus röst bakom Jonathan, han vände sig om och jag kolla bakom hans axel. Där ståg Sandra med en kniv i handen, jag såg hur jävla rädd hon var i ögonen på henne. Hennes hand skaka, Jonathan börja skratta högt.
''Haha, and you think you're going to save her?'' Sa Jonathan han tog några steg mot Sandra, och gav henne ett slag på hennes kind med knytnäven. Det var då jag märkte att en mobil föll ner från hennes hand. Jag märkte, men inte han. Jag tog tag i en vas som stog på ett litet bord och jag slängde det på hans bakhuvud och den krossades.
''Sandra, spring. Härifrån.'' fick jag fram.
''Aldrig, jag går inte utanför denna lägnehet utan dig.'' Skrek Sandra.
''oh no, you're going to regret that.'' Sa Jonathan och vände sig om, han la sin hand runt min hals och börja pressa. Jag kolla bakom honom och såg Sandra ta sats, hon hoppa upp på hans rygg och börja strypa han bakifrån.
''STOP IT'' Skrek Sandra. ''Help us!!''
''Hoppa ner från hans rygg.'' Fick jag fram, även fast det var svårt och jag inte fick någon luft. Jag kolla på Sandra som hoppa ner. Jag la mina tummar över hans ögon och börja trycka hårt. Han skrek, han släppte min hals och la sina händer på sina ögon. Jag andades, jag sprang förbi han, tog tag i Sandras hand och vi sprang in i köket. Jag stängde dörren efter oss och låste den. Vi båda sprang direkt till lådorna där knivarna fanns och tog ut dom största knivarna.
''Hur kom du in och varför kom du tillbaka?!'' Stöna jag fram, det värkte i hela kroppen på mig.
Sandras perspektiv:
Fan va klantigt. Hur lyckas jag alltid glömma något när jag ska ut? Den här gången glömde jag mitt busskort, typiskt. Jag låste upp våran ytterdörr, och möttes av ett par röster.
''Do whatever you want with me, just don't touch Zayn.'' Sa Emelie, jag hörde tydligt att det var hon. Hon grät, det hörde man också. Hon skrek till, jag hoppa till av hennes skrik. Hon skrek till ännu en gång, jag gick sakta genom hallen och jag såg Jonathan med ryggen vänd mot mig. Jag såg att det var han på bara ryggen.
''Stop it.'' Skrek han. Jag gick på tå till köket, sakta för att inte göra något ljud. Jag öppna lådan till besticken och tog ut en kniv. Jag börja sakta gå tillbaka då det kanske skulle vara smart att ringa polisen, jag slog in 112 och gick sedan tillbaka. Jag ställde mig bakom dom. Jag skaka, jag var så otroligt rädd, jag måste göra det här. Annars skulle han göra Emelie illa, riktigt illa.
''Step away from her.'' fick jag fram. Jonathan vände sig om snabbt, han börja skratta. Högt. Han hånlog.
''And you think you're going to save her?'' Sa han till mig och tog ett steg mot mig. Han höjde sin hand och slog till mig på kinden med sin knytnäve. Jag tappa mobilen från min hand och la min hand på min kind där han just slagit mig. När jag minst ana det, hörde jag ett krasch, till och med jag blev rädd, jag såg hur Jonathan snabbt vände sig om och la sin hand på sitt bakhvud. Han blödde, riktigt mycket.
''oh no, you're going to regret that.'' sa Jonathan och tog ett steg mot Emelie, han la sin hand runt om hennes hals och börja strypa henne. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag fick panik. Jag tog sats och hoppa upp på hans rygg och försökte strypa han bakifrån. Jag klämde hårt på han, och hoppades på att han skulle släppa Emelie.
''Stop it.'' Skrek jag, jag visste att polisen var i luren. ''Help us.'' Fortsätte jag. Jag skrek högt.
''Hoppa ner från hans rygg.'' Sa Emelie, jag gjorde som hon sa och efter en sekund skrek Jonathan till och la sina händer över sina ögon, Emelie tog tag i min hand och vi sprang till köket. Emelie stängde igen dörren och låste den.
Emelies perspektiv:
''Hur kom du in och varför kom du tillbaka?!'' Stöna jag fram, det värkte i hela kroppen på mig.
''Jag glömde mitt busskort. Som tur var. Shit, tänk om jag inte kommit? Kommer aldrig lämna dig, och vi ska klara han tillsammans. Okej?'' Jag nicka. Vi båda hoppa till av att det banka i dörren.
''OPEN THE DOOR GIRLS!'' Skrek han, han verka inte ge sig. Han banka flera gånger, vi båda stog beredda, ifall han lyckades bryta upp dörren. Det tog en sekund, och han stog där. Han lyckades bryta upp dörren. Han gick mot oss med ett flin på läpparna. Han blödde ur ögonen. Vi båda stog där, med knivarna med händerna. Han gick mot oss, och tog tag i våra halsar, med sina händer. Han lyfte upp oss, båda. Jag tog min kniv och högg han i armen. Han släppte mig snabbt och jag hamna på golvet. Jag ställde mig upp snabbt, jag börja puta på Jonathan som hade kvar Sandra i hans händer. Hon högg han i armen med sin kniv men fortsatte att strypa han.
''Stop it!!!'' Skrek jag och tog tag i hans arm. ''Take me.'' Sa jag, hon skulle inte få dö. Iallafall inte för min skull, aldrig. Han släppte henne, hon föll på marken. Hon var medvetslös. Han log mot mig, han drog ut knivarna ur hans armar och slängde bort knivarna, det rann blod från hans armar och han putta mig mot dörren.
''Show me your room.'' Sa han. Jag nicka och vi gick mot sovrumet. När vi kom fram slängde han mig på sängen och höll fast mina armar. Han börja kyssa min nacke, jag lät honom, jag var helt trött i kroppen, det värkte överallt. Jag ville bara låta honom göra vad han nu ville, och få allt överstökat. Så han bara kunde dra härifrån, lämna mig ifred och inte skada mig eller Sandra något mer. Eller Zayn.
OMG?!!?! förvänta ni er något sånt här?? KOMMENTERA, VAD TROR NI HÄNDER????
