onedirectionfantasi

Kapitel 45 - I try to be a good person, but still bad stuff happens.

''Show me your room.'' Sa han. Jag nicka och vi gick mot sovrumet. När vi kom fram slängde han mig på sängen och höll fast mina armar. Han börja kyssa min nacke, jag lät honom, jag var helt trött i kroppen, det värkte överallt. Jag ville bara låta honom göra vad han nu ville, och få allt överstökat. Så han bara kunde dra härifrån, lämna mig ifred och inte skada mig eller Sandra något mer. Eller Zayn.

---

Han börja kyssa mig i nacken. Agressivt, jag hade nog aldrig i mitt liv gråtit så mycket. Det bara rann. Han höll mina händer, så jag inte kunde göra motstånd. Han släppte min armar och då gjorde motstånd. Han tog av sig sin tshirt och slog till mig, med knytnäven såklart, på ena kinden, sedan den andra. Han börja dra mig i håret, hårt. Jag börja skrika högt.

''Shut up.'' Sa han och gav till mig flera boxar. Han börja dra av mig min tröja, då jag minst anar det ramlar han över mig. Jag putta bort han så han föll ner från sängen. Jag satte mig upp snabbt och rätta till min tröja som var nästan av. Jag såg Sandra stå där, med en lång och tjock järnpinne. Jag börja gråta, jag ställde mig upp och mötte Sandra i en kram. Vi båda var helt anfådda. Vi kolla mot Jonathan som låg på mage, medvetslös. Vi ståg där, och bara kramades.

''Han kanske vaknar.'' Sa jag och vi släppte varandra och då helt plötsligt börja Jonathan dra mig håret. Han drog bak mig så jag föll på sängen. När jag äntligen trodde att allt skulle bli bra, börja allt om. Jonathan gick mot Sandra, jag ställde mig upp snabbt. Jag skulle försöka dra i honom så han inte skulle skada Sandra. Men jag var för seg. Jonathan la sina händer på Sandras axlar, och skalla henne hårt. På pannan, deras pannor mötte varandra. Jag hörde smällen, Sandra skrek till och föll sedan med en bums mot marken. Hon log där och det börja blöda från hennes huvud. Hon var medvetslös, det var det värsta. Att se sin bästan vän bara ligga där och man kunde inte hjälpa henne. Jag brast ut i tårar. Jonathan gick mot mig med, han börja skratta. Hur kan man? Hur kan man ens ha tanken till att göra såhär mot två svaga tjejer? Att det ens finns killar som tänker på det, sedan finns ju killar som gör det.

''I'm very, very, very dissapointed at you Emelie. You said you were gonna do everything I told you to. No I have to kill you.'' Han la sin hand runt min hals och börja trycka hårt mot sängmadrassen. Detta är tredje gången han stryper mig, men varje gång han gjorde det kom något i vägen. Men nu kommer säkert ingen, nu kommer jag dö. Han tryckte så hårt att jag sjönk igenom madrassen. Jag tog tag i mitt täcke och börja dra hårt. Ingen luft kom ner i min strupe, jag försökte prata. Men fick inte fram något ord, det blev svartprickigt överallt. Jag kände hur Jonathan börja dra av mina kläder snabbt.

''STEP AWAY FROM THE GIRL.'' Hörde jag någon skrika, då släppte Jonathan mig. Jag tog mitt första andetag på säkert två minuter. Jag var riktigt anfådd, jag bara låg där. Jag orkar inte kolla vem det var.

''She's breathing, and her heart is beating.'' Sa en annan man.

''Hey, hunny. Are you ok?'' Sa en kvinnlig röst, ''Come on, let me help you.'' Fortsatte hon, jag satte mig upp. Det var poliser överallt. Hur kom dit hit? Hade någon hört oss skrika? Jag sa inget, jag satte mig upp. Jag såg hur dom förde ut Jonathan ur rummet, med handbojar runt händerna. Ambulans män kom in och förde Sandra ur rummet med en ambulansbår.

''We have to take you and your friend to the hospital.'' Sa kvinnan, hon var en ambulansförare. Det såg man. Jag nicka, dom kom med en ambulansbår framför mig. Kvinnan la sin arm runt om mig och hjälpte mig ställa mig upp. Jag ställde mig sakta upp, men jag var för svag i benen. Jag höll på att falla ihop då den andra sjukvårdaren hjälpte kvinnan.

''You don't have to tell what happen, just take your time.'' Sa den andra sjukvårdaren. Jag nicka och dom bärde upp mig och la mig på sängen. Dom knäppte säkerhetesbältet, och förde ut mig ur rummet. Vi gick förbi köket och det var blod, i hallen och i köket. Jag var i chock, hände precis allt det här? Eller var det här ännu en mardröm jag brukar ha? Dom la in mig i ambulansbilen, och den börja köra. Mina ögon blev tyngre, jag var riktigt trött. Men jag visste inte om jag någonsin skulle kunna sova något mer. Men jag somna.

Jag vakna av att jag satte mig upp hastigt, jag var i ett vit rum, jag såg direkt att det var ett sjukhusrum. Mitt hjärta börja slå riktigt snabbt, och hårt. Jag såg Zayn som satte sig snabbt upp. Jag hade precis en mardröm, om Jonathan. Jag brast ut i tårar.

''Ssh, it's ok.'' Sa Zayn han satte sig ner bredvid mig och la sin armar om mig. Tårarna bara rann, jag var fortfarande i chock. Jag kan fortfarande inte fatta det Jonathan gjort mot mig och Sandra. Mitt huvud värkte, hela min kropp, min hals.

''Zayn.. he-'' Sa jag och svalde. ''..he almost killed me,'' Jag hörde hur Zayn svalde, tårarna bara rann.

''I know, you're ok now. He's never touching you again.'' Sa Zayn, han försökte lugna mig. Men det gick inte. Alla tankar gick runt i mitt huvud. Allt han gjorde.

''Where's Sandra?'' Sa jag, jag skulle nog aldrig vart här om det inte var för henne. Hon rädda mig, mitt liv. Hur skulle jag någonsin kunna tacka henne?

''She's at her room. She's asleep and Harry's with her. She's okay Emelie. Don't worry.'' Mina tårar rann, alla minnen från när han ströp Sandra eller när han slog henne. Allt kom tillbaka.

''I'm a horrible person. He almost killed her, and it's all my fault. She's in pain, because of me. She's here, because of me.''

''Don't say that.'' Sa Zayn. Han flytta sig närmare mig och la sina armar runt om mig.

''Please, never leave me Zayn. I love you so much.'' Jag ville bara berätta allt, om hur mycket jag älska han. Innan det var försent.

''I love you too Emelie. Get some rest. The doctor said you have to rest.''

Jag skaka på huvudet,

''No. How do I look like?'' Sa jag och ställde mig upp snabbt. Jag gick till en spegel som fanns i rummet och ställde mig framför den. Jag såg hemsk ut, blåmärken över hela ansiktet. Under ögonen, på kinderna, rivmärken här och där, sprucken läpp och det var blodigt vid ögonbrynen. Jag såg helt enkelt hemsk ut, sedan ska vi inte tala om min hals. Där Jonathan hade tryckt på några gånger. Det var blåmärken överallt, min hals var helt blå. Varför? Av alla personer, jag! Varför? Jag utforska mig snabbt, jag brast ut i tårar. Jag var fortfarande i chock efter allt, men att se det här blev bara värre.

''Stop it Emelie,'' Sa Zayn han tog tag i min hand och drog sig närmare min kropp. Jag kolla upp i han, och såg hur en tår föll ner för hans kind. Varför kunde inte alla killar vara som han? Då skulle allt bli bättre. Jag la min tumme på hans kind och torka bort tåren. En tår föll ner för min kind också. Allt blev så mycket bättre när jag var i Zayns armar.

''What time is it?'' Sa jag efter lugnat ner mig en aning.

''Almost eleven. The guys were here before but they left because the visit time was over. But they let me and Harry stay here.'' Sa Zayn.

Jag nicka, det hade gått kanske tre timmar sedan anfallet. På bara några timmar hade så mycket hänt, jag hade aldrig vart med om något sådant.

''I wanna go over to Sandra.'' Sa jag, Zayn nicka till och tog tag i min hand. Vi gick över hallen och stanna upp framför en dörr. Zayn gick in, han nicka och bad Harry komma ut.

''Emelie I'm so sorry.'' Sa Harry, han drog in mig i en kram. Jag log lite mot han, allt jag ville egentligen just nu var att gå in till Sandra och be om förlåtelse. När jag kom in i såg jag Sandra sitta på hennes sängkant. Jag gick med snabba steg mot henne och vi möttes i en kram. Hennes ansikte var lika sönderslaget som mitt. Jag börja gråta när vi hade armarna om varandra.

''Snälla, förlåt mig. Du förtjänar inte det här, allt är mitt fel.'' Sa jag.

Sandra skaka på huvudet,

''Vad säger du? Jag är jävligt glad att jag gick tillbaka, skulle aldrig klara att förlora dig.'' Sa Sandra och snyfta, hon hade tårar i ögonen och det hade jag också.

''Jag älskar dig, min bästavän.'' Sa jag hon krama mig ännu gång. ''Tack.'' Fortsatte jag.

''Jag älskar dig också.'' Vi satte oss på hennes säng.

''Hur är det med dig?'' Fråga jag.

''Bra, vi båda blir utskrivna imorgon. Jag har en kraftig hjärnskakning men det blir bättre, ska bara inte anstränga mig.'' Sa Sandra. ''Hur är det med dig?'' Fråga Sandra.

Jag ryckte med axlarna,

''Ingen har sagt något. Jag vakna av en mardröm, så jag hann inte fråga.'' Sandra nicka och vi snacka vidare.
''Hur visste killarna att vi var här? Läkarna kunde knappt veta att vi var deras flickvänner.''

''Jag vakna upp, och bad dom ringa upp killarna. Dom kom på direkten.''

Zayns perspektiv:

Emelie kom ut ur Sandras rum. Det gjorde alltid ont att se henne sådär. Hon var helt blå och det var sår överallt. Jag visste ännu inte vad som had hänt, det ända läkarna hade sagt var att tjejerna hade blivit misshandlade och att Emelie var nära på att bli våldtagen. Det var alltid så svårt att ens tänka på det. Men jag kan ju inte undvika det. Jag ville fråga Emelie vad som egentligen hade hänt, men det var svårt för henne också att tänka på det. Emelie gick mot mig, tog tag i min hand och vi gick in till hennes rum.

Hon la sig på hennes säng, och gjorde lite utrymme. Hon klappa på utrymmet.

''Come here.'' Sa hon och jag la mig bredvid henne. Jag kolla på Emelie som bara glodde in i väggen, hon var så vacker. Jag såg hur hennes ögon sakta slöt sig och tillslut andades hon tungt. Jag visste inte om jag fick vara här över natten. Jag försökte hålla ögonen öppna, men det sluta med att jag somna.

---

Nu tycker jag ni ska kommentera mycket!!!! mer än 30 :)

Skittttttttttt bra!!!!! ÄLSKAR KAPITLET OCH HELA NOVELLEN har faktiskt läst den om över 15 gånger hehe beroende

Omg.. SÅ BRA!! Gråter nästan just nu, haha! Åååh vill ha mer! Det är så bra!! :D



(btw, ÄLSKA One tree hill!!)

As bra!!<3<3

Awesome!:D

OMG!!! Älskar det!!! meeeer :D

Känslan när man vaknar o inte kan somna om o man ser att du har lagt ut ett kapitel! :D

Asså nu vill man ju veta vad som händer med Jonathan!

Skriv mer nu! :)

Började gråta..... Det var jätte bra! <3

Shit vilken tur !!!!

Grymt skrivet som vanligt ! :D

Åh fy för i helskotta vad bra! Börjar ju gråta och allting :(

Du är skit duktig på att skriva.... Nästa kapitel

Du är skit duktig på att skriva.... Nästa kapitel

OMG! Tårarna kom nästan där .. :'3 Så synd om henne! Man vill bara gå o slåå honoom. ^^ Fast ingen person förkänar sånt här :(( JÄTTEBRA! <3

Åh bra!!!!!

Naaw,så gulliiig!

Sjukt bra dom vanligt!

Skiiit bra!!!

jag började gråta !!!

nästa tack

asso du är så bra <3

du är såååå bra MER!!!!!

mer!

skiiiiiit bra som vanligt!!!! meer...

Halv gråter här! Skriv mer!

snälla kan du lägga ut nästa !!!!!!!!

Där blev man lite av en mjukis... :'c



Älskar den här novellen så himla mycket <3



You Go Girl!

OMG vad spännande, mer.. NU.. tack..!

älskar denna novellen! <3

jätte bra!! :)

hur bra som helst, skiljer sig från andra noveller vilket är toppen ! Vill bara ha fortsättningen nu !! :D

Måste bara skriva igen >.<



Men allvar tjejen du äger <3



Så snälla skriv mer, snälla?

OMG!!! MER!MER!MER!

Älskar den !

riktigt grymt!! :D

mer mer mer mer mer mer ÄLSKAR DIG!! OCH NOVELLEN!!!

skit bra

snälla nästa !!

fett bara ju !!

asso kanske llåter gayit men jag älskar den hära saken !!!!

nästa tack :)

såå spänande !

asso jag orkar inte vänta tills efter träningen så kan du inte lägga ut den nu !! :D

Nu är det mer än 30 kommentarer såååååååå snälla skriv meeeeeer!!!!!! :))