''Emelie, come.'' Sa Zayn, ganska seriöst, precis när vi klivit in i hallen. Han tog tag i min hand och jag slängde iväg mina skor. Vi kom in på rummet och han pekade mot sängen, utan att ge mig någon blick alls. Bara pokerface.
''Sit.'' Sa han. Man såg att han var oseriös, men jag blev ju ändå fundersam? Vad höll han på med? Han rota igenom sitt skrivbord och tillslut drog han ut ett kuvert och satte sig ner bredvid mig igen.
''Open!!'' Sa han, nu var han glad, exalterad. Jag öppna upp kuvertet, drog ut det som fanns i och när jag såg var det ståg på pappret, visste jag inte vad jag skulle göra. Med en öppen mun kolla jag på Zayn som aldrig vart såhär glad.
Jag drog efter andan.
''I just want you to take break. From here, from London.'' Sa han och var vädligt exalterad. ''So me, you, the guys, Eleanor, Danielle and Sandra. We're going.''
''Really?! To LA?'' Sa jag skaka på huvudet. Hur lyckades han alltid att få mig att glömma allt? LA resa, med han. Skulle bli perfekt. Jag hade faktiskt aldrig vart där, och hade alltid vart min dröm liksom. Men att få åka med Zayn, och Sandra och dom andra. Skulle bli en helt perfekt resa. Men då slog det mig, skolan. Jag hade bara gått i skolan i endast tre dagar. Faktiskt vart där, på lektionerna och så vidare. Zayn avbröt mina tankar,
''I've talked to your prinicipal. She agreed about taking a break, and you don't have to think about school.'' Det var som om han läste mina tankar. Jag hoppade på han, kramade om han. Hårt.
''Thank you'' Viska jag, han smekte min rygg med sin hand.
''Everything for you.'' Viska han tillbaka. Vi släppte taget om varandra.
''When are we going? How long?'' Fråga jag och granska biljetterna.
''In three days, one week.'' Jag pep till och Zayn brast ut i skratt.
''Gotta start packing!'' Små skrek, jag ställde mig upp och precis då drar Zayn ner mig på hans säng.
''No, not now... stay with me!'' Sa han och pluta med hans underläpp och gjorde hans berömda och söta valpögon, hur kunde man motstå han? Det funka aldrig. Zayn la sig ner och jag la mig ner bredvid han. Vi la oss tätt intil varandra och bara låg där.
''What time is it?'' Fråga jag. Zayn tog upp sin mobil och låste upp den,
''Almost four.'' Sa Zayn. Jag nicka till och drog fram min mobil som log på min bakficka. Jag klicka upp kamera på mobilen, standard. Att sitta ta ego bilder med sin iphone är bara standard. Jag flytta mig närmare Zayn och knäppte ett foto. Jag skulle precis knäppa ett till foto, då Zayn flyter mitt huvud så vi är ansikte mot ansikte. Han flytta sig närmare mig och våra läppar möttes. Jag hann knäppa ett foto tills jag brast ut i skratt. Våra läppar släppte varandra men var ändå nära varandra. Jag knäppte ett till foto, bara för att liksom. Jag vände min blick mot mobilen och klicka upp bilderna. Jag kolla på dom,
''We're the cutest.'' Sa Zayn, jag nicka. Jag ville så gärna lägga upp dom, men jag visste ju hur alla skulle reagera. Jag kolla på bilden då jag och Zayn bara kolla på varandra, jag granska den. Och såg alla blåmärken, man kunde se dom så tydligt. Jag hade äntligen lyckats att glömma alla sår och blåmärken på ansiktet. Zayn hade lyckats få mig att glömma, men minnena kom alltid tillbaka. Jag låste mobilen, det blev tyst.
''What is it?'' Fråga Zayn.
''Nothing.'' Mumla jag fram, han skaka på huvudet.
''I can see it's something.''
Jag ryckte på axlarna,
''Stupid memories, from the attack. It keeps coming back, I'm tired of these stupid scares and bruises I have on me, it keeps on reminding me of the attack.'' Sa jag och satte mig upp, Zayn gjorde detsamma och la sin arm runt om mig.
''He will never come back for you, he's gone.'' Sa Zayn tyst och lugnande. Han gav mig en kyss på pannan. Jag fick inte gråta, jag måste vara stark. Jag erkänner själv, jag har vart ganska stark dom senaste dagarna. Om det här var någon annan, skulle dom brytit ihop redan. Men det var Zayn. Allt var pågrund av Zayn, skulle aldrig klara det utan han. Jag tog upp mobilen och klicka upp instagram,
''Can I post this picture of us?'' Fråga jag och visa bilden på mig och Zayn, när vi bara kolla på varandra. Min favorit bild.
''Ofcourse, why wouldn't you?'' Fråga Zayn.
''I don't know, your fans.''
''I don't care, and you shouldn't either.'' Jag nicka till och återgick till instagram.
- Me and love. xx
Skrev jag och la upp den, bilden kom automatiskt upp på twitter, så antar att alla kommer se. Jag satte bilden som bakgrunds bild och låste mobilen,
Vi låg där tysta, och jag bröt tystnaden.
''I'm hungry.'' Sa jag.
''Wanna go out?'' Jag nickade och vi ställde oss upp i takt.
Vi kom ut på Londons gator, det var ljust ute men höll på att bli mörkt. Zayn tog tag i min hand,
''Where do you wanna eat?'' Fråga Zayn, jag ryckte på axlarna.
''I don't know, suprise me.'' Vi gick ett tag och sedan stanna vi upp framför Nandos.
''Oh really?'' Zayn brast ut i skratt och jag skaka på huvudet. Vi klev in i resturangen och slog oss ner vid ett bord för två,
Maten kom äntligen och vi börja äta.
''I can't deny it.. the food here is amazing.'' Sa jag och stoppa in i munnen på mig. Jag skaka på huvudet och Zayn skratta lite,
''Haha, they have the best food ever.''
''I guess this must be heaven for you.''
''Because I love chicken? Haha, exactly. I hear that alot, and it's true.'' Sa Zayn och jag brast ut i skratt. Jag drack lite av min cola,
''Have I ever told you that the day before we met me and my sister ate here. I didn't know why she was fangirling about this restaurant. Then I found out you guys loved it here.'' Sa jag och skaka på huvudet. ''So much have happened since then.'' Sa jag, vi båda blev tysta. Det är helt sjukt hur mycket egentligen har ändrats senn dess?
''In a good way, right?'' Sa Zayn och la sin hand på min.
Jag nicka.
''So is your sister still a fan?''
''Hmm... not like before.''
''Why?'' Fråga Zayn och la nera sina bestik.
''Stalking your sisters boyfriend isn't exactly the funniest.'' Sa jag och vi båda brast ut i skratt. Vi båda blev snabbt klara.
''Shall we go my lady?'' Sa Zayn med en ironisk röst.
''Yes, I just wanna get home and cuddle with you til you can't breath.'' Sa jag med en ironisk röst, Zayn gav mig en 'wtf-min' men brast sedan ut i skratt. Han tog tag i min hand och vi gick utåt. Det var nu mörkt. Men staden var ändå ljus av alla lampor.
''Zayn.'' Sa en röst bakom oss, vi stanna upp och vände oss om och möttes av två okända ansikten. Antar att det var fans.
''Can we have a picture?'' Fråga tjejerna.
''Ofcourse'' Sa Zayn och ställde sig bredvid ena tjejen, och den andra knäppte foto. Han ställde sig sedan bredvid den andra tjejen och hon knäppte ett foto.
''I'm sorry for what happen to you.'' Sa ena tjejen och ställde sig bredvid mig,
''Thanks'' Mumla jag fram, det var gulligt att hans fans brydde sig. Men jag orka verkligen inte snacka om det. Vi fortsatte vidare och kom äntligen fram.
Jag vet att jag inte uppdaterat på länge. Men ni vet ju själva hur påskhelgen är? Släkten är på besök och man tänker inte på att skriva då. Men hann ändå att skriva ett kapitel. Inte världens bästa, men var stressad. Puss! Btw, nu vill jag ha många kommentarer.