Jag satte mig upp, på kanten av sängen. Jag slängde en blick på Zayn som log på magen och sov. Jag granska varje liten kroppsdelen av han. Jag böjde mig fram och tog tag i min iPhone som log på sängbordet. Klockan var halv tio. Hur lyckas jag egentligen? Jag la mig ner bredvid Zayn och kolla på han. Kunde inte låta bli att le för mig själv, hur kunde man vara så underbara? Jag kände hans andetag mot mitt ansikte och jag rös till varje gång. Jag gav till ett litet skratt, kanske lite för högt. Zayns ögonfransar fladdra till och han kolla på mig. Han gnugga sina ögon.
''Hi'' Sa han med en hes röst, jag la min hand på hans kind och smekte den lätt. Han tog tag i min hand och flätta våra fingrar.
''Hi'' Sa jag och fick ett stort leende på mina läppar. ''You look cutee when you sleep'' Sa jag och skratta. Han log mot mig och blunda. Jag blunda också.
Jag vakna till av att någon kysste mig på min panna. Jag rös till, jag blunda fortfarande men fick fram ett leende. Jag öppna ögonen och såg Zayn förvånad.
''So that's what you do when I'm asleep? Kiss me? Like a real creeper'' Sa jag och brast ut i skratt. Zayn kolla på mig och gjorde puppy eyes, men han brast själv ut i skratt.
''What time is it?'' Fråga jag och gnugga mig i ögonen, jag hade visst somnat. Jag granska Zayn, som precis böjt sig fram och tagit tag i hans mobil. Hans nakna hud gav mig gåshud.
''Almost 1.'' Sa han och låste sin mobil och la den bredvid sin kudde.
''Oh.'' Sa jag och flytta mig närmare Zayn. Han la sin armar runt om mig.
Vi gick nerför trappan. Lukten av pannkakor nästan slog oss, min mage kurra till och jag nästan sprang ner till köket.
''Hungry?'' Sa Zayn och skratta.
''Yeah, what do you think?'' Sa jag och höjde på ögonbrynen. När vi kom ner till köket var ingen där, bara en massa mat på bordet. Jag satte mig ner på en av stolarna medans Zayn forsatte till kafe maskinen och hällde upp kaffe till både mig och han. Han slog sig ner framför mig.
''Pancakes!!'' Sa jag och nästan hällde på maten på min tallrik. Zayn brast ut i skratt och jag stoppa in en gaffel med pannkaka på in i munnen på mig.
''So.. what do you wanna do today?'' Fråga Zayn och drack av sitt kaffe.
''Nothing really.. haha, just wanna sleep. That's all''
''Sleep?'' Sa han och kolla konstigt på mig. ''You don't wanna spend the day with me?'' Fråga han och gjorde puppy eyes.
''Ofcourse babe, I wanna stay in bed.. with you'' Sa jag och bet mig på läppen. Zayn blinka åt mig och vi båda brast ut i skrattl. Sandra kom ner för trappan och såg upprörd ut. Hon gav mig en blick och nicka till.
''Zayn, I'll be right back'' Sa jag och han nicka till. Jag gick mot Sandra som ståg lutat mot väggen.
''Hur är det?'' Fråga jag och la min hand bakom Sandras rygg.
''Dåligt, det är Harry.''
''Vad är det med han?'' Fråga jag och vi satte oss på trappan.
''Vi bråka, pågrund av alla fans som hackar på mig. Det är fan jobbigt'' Sa Sandra och skaka på sitt huvud.
''Vad vad har hänt?''
Sandras Perspektiv:
Jag kolla på Harry som precis satt på sig ett par jeans. Jag vände tillbaka min blick mot datorn, framför mig hade jag en bild på mig och Harry. Och en massa kommentarer om hur ful, bitchig, äcklig jag är. Sedan en massa kommentarer om att jag inte förkännar Harry. Det var jobbigt, jävligt jobbigt. Även fast Harry har förskt övertala mig att jag inte ska ta saker och ting fansen säger så personligt, att dom bara var avundsjuka. Gick det inte. Jag tog det så personligt som det gick. Jag ville vara stark, jag ville inte gråta. Men det gick inte, en tår föll nerför min kind och jag torka snabbt bort den.
''Sandra? What is it?'' Fråga Harry och satte sig ner på huk bredvid mig. Jag kolla på honom och bad till gud att han inte skulle kolla på skärmen. Men det gjorde han.
''Sandra, what have I said? Please don't care about them.''
''Harry, it's not that easy. You have to understand what I'm going through, even though they're jealous it's still hard.''
''I know what you're going through, but still. Try to not care.''
''I can't, everywere I go I see hate comments, it's not easy. you see what I'm going through because of you?''
''Because of me? You don't have to be with me. Just break up with me if you don't want any hate comments.'' Sa Harry och ställde sig upp. Jag märkte att han blivit surare, och allt var mitt fel. Jag hade på något sett provocerat han. Han försökte trösta mig, men jag var bara sur. Det dåliga samvetet kom fram snabbt.
''I wanna be with you-''
''Don't seem to'' Sa Harry och slängde på sig en tshirt. Agressivt.
''Can you let me finish?'' Sa jag, jag blev också sur. Men jag hade ändå det dåliga samvetet inom mig. Jag logga ut från facebook och stängde igen laptopen.
''Sure'' Sa han och luta sig mot vägen.
''I wanna be with you, but sometimes it's hard''
''If it's hard, just break up with me.'' Sa Harry. Det börja koka inom mig och det dåliga samvetet inom mig hade gått bort, han hade gått över gränsen.
''Don't you get it? Harry, if you really love someone. You could go through anything. Through tears, hapiness, anger, hate. Anything. And you don't seem to get it. Could you really go throught that?'' Sa jag med en aggressiv röst.
''Yeah. ofcourse-'' Sa Harry, jag kunde höra att hans röst blivit nedstämd. Jag avbröt han och sa,
''You know what? Save it. I don't wanna hear anything, you really can't be with someone you love.'' Sa jag och rusa ut därifrån.
''SANDRA!'' Sa Harry, han tog tag i min arm. Jag ryckte bort han och han släppte mig. Jag kolla på han, man såg att han blivit ledsen. Jag fick dåligt samvete, men inte så mycket. Jag var fortdarande skit sur.
''Just.. Leave me alone'' Sa jag och gick därifrån. Jag gick nerför trappan och såg Zayn och Emelie sitta ner och skratta. Emelie kolla på mig, jag nicka mot henne. Hon sa något till Zayn och kom till mig. Jag luta mig mot vägen och kolla på Emelie. Hon såg orolig ut, det som var så bra med henne, med oss var att vi kunde se vad som var på tok med bara blickar.
''Hur är det?'' Fråga Emelie och la sin hand på min rygg.
''Dåligt, det är Harry.''
''Vad är det med han?'' Fråga Emelie och vi slog oss ner på trappan.
''Vi bråka, på grund av alla fans som hackar på mig. Det är fan jobbigt'' Sa jag och skaka på mitt huvud.
''Vad vad har hänt?'' Jag berätta allt som precis hänt.
''Men Sandra, du måste förstå han lite. Det är också jobbigt för han. Han älskar sina fans och dig. Båda sjukt mycket. Det blir jobbigt för han.''
''Jag vet, men han förstår ju inte att jag går igenom sjukt mycket.'' Jag hörde en dörr stängas igen och trappsteg, jag kolla upp och såg Louis och Harry komma ner för trappan. Jag kolla på Harry, han hade sin blick på sina fötter. Jag vände min blick fram.
''Hello girls'' Sa Louis, jag och Emelie nicka till och killarna gick förbi oss. Dom satte sig ner vid köksbordet med Zayn.
''Sandra, sluta plåga han. Jag ser fan hur mycket han lider, han älskar dig. Man ser det i hans ögon, han älskar dig sjukt mycket. Tro mig, han skulle kunna gå igenom allt för din skull.'' Jag ville gråta, jag älskade också Harry. Han var den första killen jag någonsin vart kär i. Han var helt underbar mot mig, jag skulle aldrig kunna släppa taget om han. Jag kolla mot killarna, man såg att Zayn och Louis trösta Harry. Han såg så ledsen ut, jag kunde inte kolla på han. Jag ställde mig upp, och gick uppåt. Jag kolla bak och såg Emelie gå efter mig.
''Kan vi gå ut? Ta luft?'' Sa jag snällt, och hoppades på att hon inte gjort några planer med Zayn.
''Såklart gumman'' Vi delade på oss.
Vi möttes sedan igen och gick ner, jag kolla mot köket och fick ögonkontakt med Harry. Vi båda kolla bort.
''Jag går och berättar för killarna att vi drar ut'' Sa Emelie. Emelie gick mot killarna medans jag mot ytterdörren.
Hon kom tillbaka efter en minut och vi gick utåt.
Vad tycker ni? Många har tjatat om Sandras perspektiv so here you go babes! KOMMENTERA MYCKET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!