onedirectionfantasi -

Svar - kort frågestund.

Kommer du att göra en till novel efter denna? :) <3

Svar: Hmm.. jag har ingen aning. Det bror på hur det är när jag har slutat!

Hur länge har du vart ett fan?

Svar: I ett år ungefär! Fick reda på dom vid den här tiden förra året, men blev inte ett fan föräns början av Maj.

Har du träffat killarna? Isåfall hur många gånger?

Svar: Ja det har jag. Jag har ingen aning, men jag har träffat dom varje gång dom har vart här. Varje dag ungefär, flera gånger om dagen. Blir väl nog mer än trettio gånger.

Vad heter du på twitter/facebook/blogg etc?

Svar: Jag skulle vilja skriva ner min personliga blogg, min facebook och min twitter. Så att ni skulle kunna skriva till mig där och bara inte här på boggen. Men jag har bestämt mig för att vara anonym, varför vet jag inte.. men det blev bara så! :(

Hur många år är du?? Vad heter du?? Bor du i Stockholm?? Okej äkta förhöret men haha vill veta!!<3 Har du träffat killarna hur många gånger då?? Ps, har typ läst om och om din novell över 6 gånger haha så mkt älskar jag din novell :-P

Svar: Jag är 15 år, fyller 16 i Oktober. Ja, jag bor i Stockholm! Svaret om jag har träffat dom har du här ovanför. Tack så mycket, jag blir så himla glad! :)

Berätta lite om dig själv! Vem är du, hur gammal är du osv :)

Svar: 15 snart 16 år, bor femton minuter med pendeltåg från Stockholm central. Går i Nian (jobbigaste året på grundskolan) Hmm.. Ja, vet inte riktigt vad jag ska skriva mer.

Hej, jag undrar bara hur man lägger upp gif "rörliga" bilder? Jag har försökt med allt (?) Jag har försökt sätta in den som en vanlig bild men det funkar inte och jag har försökt kopiera in den. Skulle vara tacksam för svar:) xx

Svar: Ja, juste! Har fått denna fråga innan men har inte haft tid till att svara, (sorry) det ända du behövar göra är att klicka upp en vanlig gif, kopiera den som du kopierar vanlig text och sedan klistra in på ett inlägg. Bus enkelt.

Du visar ju outfits ibland. Är det du på bilderna? Ps. Älskar bloggen! :)

Svar: Yes, det gör jag. Har glömt att ge creds. Det är inte jag på bilderna, det är Kenza. Stor bloggarn, ni vet? :) Dom flesta bilder är kopierade från henne, så all creds till henne för att gett Emelie en underbar stil, men jag har också tagit bilder från weheartit, tumblr eller google!

Vilken stad bor du i?

Svar: Stockholm.

Har du någonsin träffat killarna?

Svar: Yes, det har jag.

Hur gammal är du?

Svar: 15, snart 16 år.

Vad inspirerade dig till denna Novell?

Svar: Jadu, jag får väldigt mycket insparation från olika serier jag följer. Resten är min egna fantasi :)

Vilken av 1D låtar är din favorit?

Svar: Hmm.. klassikern What makes you beautiful eller tell me a lie.

Har du en favorit i 1D?

Svar: Alla är helt underbara, både i verkligheten och genom musiken och så vidare. Men dom jag mest har fastnat för är Zayn och Niall!

Vad gör du när du inte sitter hemma och skriver novell?

Svar: Jag har inget liv. Pluggar, är med kompisar, shoppar och ja.. såklart skola.

Favorit sport?

Svar: Basket! Hihi.

Vet du när killarna kommer till sverige?

Svar: Du frågar helt fel tjej. Har ingen aning och håller inte koll på sådant.

Vart bor du? om Stockholm, vart i stockholm?

Svar: Jag bor i Stockholm ja. 15 minuter från centralen.

Vem är tjejerna på bilderna? Vart kommer alla bilder ifrån du lägger upp? Har du instagram, isf vad heter du där? Och Facebook? Skulle man kunna adda dig där? :)

Svar: Kenza eller random tjejer på weheartit! Ja jag har instagram, vill ni veta? Funderar på att skriva ut mitt namn och skita i att vara anonym?

Vem är din favorit av killarna? Säg en bra egenskap med varje kille i 1D.

Svar: Svaret har du där uppe.

Niall - Underbart skratt.

Zayn - Hans blickar, också att jag ser mig själv i han. När jag kollar på han ser jag mig.

Louis - Så jävla bra humor!

Liam - Hur jäkla gullig han är, mot sina fans.

Harry - Leendet helt klart, det dödar.

vilekn typ av musik lyssnar du på?? vilken kändis killar du om du räknar bort 1d?

Svar: Justin Bieber (överaskad?) Nicki Minaj och Drake är stora favoriter också. Lyssnar på allt, förutom rock och typ country då.

Hur fick du reda på killarna?

Svar: Kommer inte ihåg.. :/

Hur länge har du gillat dom?

Svar: 1 år!

Vem är din favvo?

Svar: Svar finns där uppe!

Vad tycker du om Eleanor och Danielle?

Svar: Jätte fina tjejer! Gillar dom för att dom göra Liam och Louis och lyckliga. Vet inte riktigt vad jag ska säga eftersom jag inte vet så mycket av dom, men det jag har sett är dom underbara!

Vilken bromance är din favvo?

Svar: Ziam eller Ziall eller Nouis, haha! Så underbara. Fast gillar dock alla.

Favvo låt från 1D?

Svar: Svaret finns där uppe!

Vad lyssnar du på förutom 1D?

Svar: Allting, kan inte riktigt säga! Det som faller mig i smaken lyssnar jag på.

Hur många directioners finns på din skola?

Svar: Vet inte riktigt, känner två styckna som är directioners. Sedan brukar jag höra folk sjunga på deras låtar och lyssna på dom. Lite kul.

När var det första gången du träffa dom? Några minnen från när du träffat dom du har lust att dela?

Svar: Har jag skrivit ner att jag träffat dom innan, haha? Första gången var den 17 Maj! Har sedan träffat dom Maj, Juni, Juli, Oktober och såg en liten gnutta av dom i Februari. Jag är ingen stalker, har bara inget liv! Några minnen? Hmm.. oj. Det är så sjukt mycket, har gått igenom jätte mycket. Så vet inte riktigt..

Ni kan fortsätta att fråga, om det är något, så kan jag svara! :)

2012-04-24 @ 21:54:09 Permalink My first and only love. Kommentarer (6) Trackbacks ()

Frågestund!

Nu tänkte jag köra på en frågestund. Så har ni alla chans till att fråga VAD SOM HELST, eftersom jag inte svarar när ni frågar vanligtvis. Så fråga på! Om mig, killarna, om allt mellan himmel och jord helt enkelt. Puss!

2012-04-23 @ 20:28:00 Permalink My first and only love. Kommentarer (15) Trackbacks ()

Kapitel 51 - The beach.

''What do you wanna do tomorrow?'' Fråga Zayn och flytta sig närmare mig.

''I wanna chill, go to the beach.'' Sa jag och la min hand på hans bröst.

''That sounds good, and maybe, at night. We could go out for dinner?'' Fråga Zayn.

''Zayn, are you asking me out for a date?''

''Hmm.. yes.''

''You better have this whole thing planned out.'' Sa jag och flina. Jag luta mig över till han och gav han en kyss.

''You have no idea.''

Jag packa ner det sista, klockan hade precis slagit 12 och vi skulle snart ner till stranden. Vädret va underbart och jag hade aldrig i mitt liv känt mig såhär lycklig. Hela gänget, på stranden. Jag la ner solkrämen och drog igen dragkedjan på min väska. Jag ställde mig framför spegeln en stund och granska mig lite, inget smink och håret i en hästsvans. Jag hade på mig ett svart linne, ett par ljusa shorts och såklart min röd randiga bikini under. Jag kolla på Zayn som satt och vänta på mig.

''Shall we go?'' Fråga jag, Zayn lös upp i ett leende. Vi drog på oss våra skor och gick utåt, när vi kom ut mötte vi på Louis, Eleanor och Niall.

''Hello guys.'' Sa alla i mun på varandra, vi stog kvar där i en minut ungefär och nu hade alla redan kommit ut ur hotell rummen. Vi vänte ett tag och sedan kom Paul och tre andra biffiga vakter.

''Girls, you should take the back way out.'' Sa Paul och vi nicka. ''And boys, if you wanna stay there for a moment, you could. But you can't give away autographs or pictures because it's too many.'' Dom nicka, vi tog hissen ner och kom ner till lobbyn. Vi dela på oss och gick mot varsitt håll.

Vi, tjejer kom fram till stranden.

''Seriously, where can we sit?'' Sa Eleanor ganska irriterat, jag hoppa till och börja gå snabbt mot ett ställe jag precis hitta.

''There!!'' Skrek jag lite och märkte att det kanske var lite för högt, jag peka mot stället och vi alla fyra börja gå snabbt som tusan och sedan kom vi fram. Stället var underbart, stort, fullt med folk, havet var blått och ja. Det är precis som jag drömt om. Jag la min handduk på den mjuka sanden, jag drog av mig mina kläder och la mig snabbt på handduken. Bredvid mig satte sig Danielle och på andra sidan Sandra. Och Sedan Eleanor bredvid Sandra. Vi alla la oss nöjda på våra handdukar och börja sola.

''This is awesome.'' Sa Sandra och vi alla mm-a lite, och bara log där. Jag satte mig upp och luta mig mot min väska för att ta ut min mobil. Missat samtal, från Zayn. Jag ringde upp han och han svara efter tre signaler.

''Hi, where are you?'' Fråga jag.

''We're at the beach, looking for you. It's so much people here.'' Sa Zayn, jag ställde mig upp snabbt och börja kolla runt efter dom.

''But where are you? I could come and meet you up.'' Jag böjde mig ner och tog tag i mina raybans.

''We're by the barbeque place.'' Sa Zayn.

''Okay stay there, bye.'' Sa jag och klicka. ''Girls, I'm meeting up the guys. Be right back.'' Alla mm-ade som innan och verka inte bry sig så mycket.

Jag börja närma mig stället och såg killarna klart och tydligt. Och dom posade framför kamerar med tjejer bredvid sig, antagligen fans. Jag kom fram till dom, och ingen hade verkat märka att jag var där. Jag ställde mig bakom Niall och hoppa på han och han skrek till.

''EMELIE!'' Skrek Niall, ganska sur. Jag hade skrämt han ganska rejält där. Alla börja gapskratta.

''There you are!'' Sa Zayn ganska högt och småsprang till mig. Han krama om mig hårt och viska,

''I've missed you.'' Han flina åt mig, man såg att han var oseriös.

''Haha, Zayn..'' Sa jag och puta bort han lite, jag gillade verkligen inte att krama och pussa framför fans. Det var lite obehagligt. Jag kolla på fansen, och dom verka inte bry sig så mycket. Dom bara log.

''Bye girls, it was nice meeting you.'' Sa Harry och alla sa hejdå till tjejerna. Vi börja gå mot stället Danielle, Eleanor och Sandra låg på och äntligen börja vi närma oss. Alla börja springa mot dom, förutom jag och såklart börja dom göra värsta väsnet och hoppa dom. Stackars dom som ligger runt oss. Men jag kunde inte låta bli att skratta. Jag la mig ner på min handduk, alla drog av sig sina tröjor och la sig på sina handdukar. Vi låg där i ungefär tio minuter, tills det blev lite obekvämt för oss alla. Då bestämde sig killarna för att gå hyra solstolar, dom gick bort till ett ställe där man kunde göra det och fem minuter senare satte vi oss alla på varsin solstol.

''Someone wanna go out for a swim?'' Fråga Zayn.

''Me.'' Skrek jag medans alla va helt tysta. Både jag och Zayn brast ut i skratt, Zayn tog tag i min hand och vi gick ner mot stranden. Vi sprang in mot vattnet, som var ljummet. Vi tog ett dopp och gick längre in i vattnet, så det kom till våra höfter. Zayn tog tag i mina höfter och tryckte sig mot mig. Han la sina händer runt min nacke, men dom förflytta sig neråt, han la dom under min rumpa och tryckte upp mig, jag låste mina ben runt hans höfter och jag la mina armar runt om hans nacke. Vi hade den ställningen i ungefär 10 sekunder, men det vara inte så länge.

''Get a room.'' Hörde vi någon skrika bakom oss, Zayn släppte mig och vi såg alla springa mot oss. Dom börja skvätta vatten oss och det blev ett enda krig. Jag ställde mig lite åt sidan och gick uppåt mot stranden, när jag kolla bakåt såg jag att Sandra var påväg upp bakom mig, jag stanna upp och mötte henne. Vi guck uppåt mot stranden och satte oss precis vid slutet av vattnet.

''Det här är underbart..jag kan säga det tusen gånger om.'' Sa jag, Sandra nicka och drog bort ett hårstrå som hängde över hennes ansikte. En våg stänkte på oss, men det var bara skönt.

''Jag vet, såg att du och Zayn hade värsta romantiska moment där ute.'' Vi brast ut i skratt, jag ryckte på axlarna.

''Hmm, aa.. typ.'' Sa jag, Eleanor och Danielle satte sig på varsin sida.

''What are you girls talking about?'' Fråga Eleanor

''How Zayn and Emelie had such an romantic moment out there.'' Dom brast ut i skratt.

''True.'' Sa Eleanor och Danielle nicka. Vi alla satt tysta, jag kolla ut i vattnet och killarna brottades i vattnet. Tillslut gav antagligen alla upp och dom var påväg upp. Vi ställde oss upp i takt och helt plötsligt känner jag någonsin händer på mina höfter, jag vände mig om och såg Zayn stor le. Jag tog tag i hans hand och vi gick uppåt.

Jag satte mig ner på min solstol och Zayn gjorde detsamma på sin som var bredvid min.

''So, what time should we go out today?'' Fråga jag.

''Eight!'' Sa han, han såg väldigt exalterad ut, jag skratta till lite och kolla lite konstigt mot han.

''What have you planned really?''

''You'll see, it's so romantic.'' Sa han och blinka mot mig, ojoj. Överaskning? Hmm.. Jag blev nästan nervös, vi låg kvar där en stund. Tills vi bestämde oss för att gå vidare mot något lunch ställe.
Vi satte oss på varsin stol, framför mig satte sig Zayn och bredvid mig Niall. Vi beställde och jag beställde en lätt sallad, det fanns inget bättre med sallad en varm dag som denna.

Jag hade precis satt på mig min klänning, den Zayn gav mig i December. I julklapp, den var perfekt. Svart med urigning där bak. Jag sminkade mig lätt med lite mascara och jag hade håret vågigt. Det var så varmt och skönt ute, så man orka knappt fixa sig så mycket. Till allt detta planerade jag det med ett par sandaler. Klockan var nästan åtta och Zayn skulle knacka på när som helst, tydligen kunde jag inte fixa mig i vårat rum så jag fick göra det hos Sandras och Harrys rum, dom båda var ute på middag så jag var själv. Det knacka på dörren och gick med snabba steg mot dörren.

''Wow..'' Sa Zayn det första han gjorde, jag kunde inte stå emot att le. Han var helt underbar, vacker och allt det därra.

''What?'' Sa jag och flina lite.

''You're so beautiful. Are you ready to go?'' Fråga han och mötte mig i en kram, han gav mig en lätt kyss och jag drog på mig mina sandaler. Vi kom ut ur hotell rummet och gick neråt.

''Are we taking the back way?'' Fråga jag samtidigt som vi precis kom fram till lobbyn.

''No, it's not so much fans outside. And I wanna meet them.'' Jag nicka till och vi gick utåt. När vi kom ut börja fans småskrika, men det var inte galet. Paul stog bredvid Zayn och gick med snabba steg mot fans, jag gick igenom dom och ställde mig lite längre bort.

''Emelie you look beautiful.'' Hörde jag någon skrika ut, jag log lite mot fansen som skrek det. Vi var kvar där en stund tills vi behövde gå.

''Alright guys, Zayn have to leave now.'' Zayn sa hejdå till alla fansen och kom sedan till mig. Han tog tag i min hand och vi gick ifrån hotellet. Paul var lite längre bakom oss, han var tvungen att gå med oss. För säkerhetens skull. Men vi ville va lite ensamma också. Vi stanna upp och tog en taxi, då sa Paul hejdå för oss och vi börja åka. Zayn rabbla upp ett ställe och vi kom fram efter tio minuter. När vi klev ut ur bilen såg jag en strand, det va lite öde. Väldigt tomt. Det stog två bilar längre bort.

''Zayn, what are we doing here?'' Fråga jag och Zayn flina, han tog tag i min hand och vi börja gå mot stranden.

Väldigt jobbigt av mig att sitta och ändra och så vidare, men som sagt. Jag ska uppdatera när jag kan och har tid, när jag inte är upptagen! Så det blir inte bästa updaten. Nu vill jag ha mycket kommentarer, vill veta vad ni tror han ska göra och vad ni tycker. Så över trettio kommentarer? :)

2012-04-22 @ 19:02:20 Permalink My first and only love. Kommentarer (34) Trackbacks ()

Ändrat mig lite.

Jag har ändrat mig lite granna, efter att fått alla kommentarer fick jag lite dåligt samvete. Jag ska fortsätta, men ni kan inte räkna med BÄSTA uppdsteringar. Jag ska skriva när jag har tid! Okej? Så jag ska fortsätta, men inte med bra uppdatering. Jag fortsätter med denna novell, sedan vet jag inte om jag påbörjar en ny. Låter det bra? :) Och jag vill bara säga att det var sååå mycket roligare att skriva innan då man fick ungefär 60 kommentarer på varje kapitel. Men aja! Puss

2012-04-22 @ 13:20:37 Permalink Övrigt Kommentarer (9) Trackbacks ()

Bad news guys..

Nu är det såhär att jag bestämt mig för att ta en paus från att skriva. Dels för att jag har sjuuukt mycket i skolan, det de sista månaderna av nian och då är det som mest. På helgerna vill jag helst vara med vänner och familj, och inte vara inne. Och det är också för att jag förlorat sjukt mycket läsare, och jag får inte så mycket kommentarer längre. Vilket är tråkigt, då blir det tråkigt att skriva novellen. Och hur kul är det att skriva även om det inte är så roligt längre? Jag kommer nog tillbaka inom framtiden, vet inte om jag ska fortsätta med 'My first and only love' eller om jag ska påbörja en ny, det får ni avgöra!

Några tips på hur ni ska hålla reda på när jag kommer tillbak, för ni orkar väl inte klicka er in på min blogg varje dag även om jag inte uppdaterar?

http://www.facebook.com/pages/onedirectionfantasibloggse/149996148451045 Gilla min facebook sida. När jag kommer tillbaka kommer jag garanterat skriva det på facebook!

Sedan kan ni följa mig på bloglovin! När nästa inlägg kommer upp, kommer det upp på bloglvin. Men om ni har andra sett för att hålla reda på det, så gör det. Vill bara säga att ni vart underbara, och vi ses snart :)

2012-04-21 @ 19:02:41 Permalink Övrigt Kommentarer (10) Trackbacks ()

Kapitel 50 - LA baby.

''And there's mine.'' Sa Harry och dom drog bort resväskan från bandet i takt. Efter ungefär femtio minuter hade vi alla fått vårat bagage och vi börja gå mot utgången. Nervositeten steg när tanken slog mig, alla fans som vänta. Zayn tog tag i min hand och vi kolla på varandra. Paul och tre andra livvakter gick runt varandra. Jag hoppades att det skulle finnas flera vakter där ute. Vi närmades oss utgången, och tillslut kom vi ut. En massa vakter ställde sig runt oss, och vi möttes av högt skrik. Oj jävlar, det var mer än vad jag förväntat mig och defentivt mer än 200.. Jag sucka för mig själv, hur skulle detta gå?

Vakterna ställde sig runt om oss, knappt en millimeters mellanrum mellan oss alla. Vi alla var som en hög, jag ville bara ta mig ur den knasiga högen. Jag särade på två vakter som stog framför mig och böjde mig ner för att sedan ta mig ur, jag vred och puta på fansen som stog framför mig och vägra att flytta på sig när jag vänligt bad dom. Mina resväskor fastna, och tillslut kom jag ur högen. Jag andades ut, jag hade fortfarande fans runt om mig. Jag börja gå snabbt mot utgången då jag insåg att alla ändå var påväg dit, alla fans gick på killarna. Jag såg hur Eleanor drog sig ur högen, men det sluta med att fansen kom runt henne och hon försvann in i högen ännu en gång. Jag gick med snabba steg, tillslut stanna jag upp och gick åt sidan, vänta tills den skrikande och gråtande högen gick förbi mig. Jag ställde mig bakom högen, och gick efter. Jag kolla runt lite och såg fans gråta, skrika det högsta dom kunde och till o med fans som svimmar. Dom är fem helt vanliga killar, hur kunde man reagera så starkt på dom?

''This is crazy..'' Sa en tjej bredvid mig, jag vände mig om och hon log vänligt mot mig. Jag nicka till,

''Yes, I know.'' Svara jag och skaka på huvudet.

''Are you a fan? I know those guys.'' Sa hon och ställde sig på tå och kolla runt.

''No, not really. I'm actually with them. What about you?'' Fråga jag, sedan såg jag hennes resväska.

''I just arrived here, the flight from London.'' Jag nicka till,

''Me too.'' Hon log vänligt mot mig igen.

''How do you know them? If I can ask you.''

''It's okay, hmm I'm dating Zayn. The guy with black hair.'' Hon log och nicka till alla stanna till och alla sluta skrika. Jag kolla runt lite och insåg att vi kommit till utgången, jag ställde mig på tå och såg att vakterna hade stoppat alla fans från att komma ut. Hur skulle jag någonsin ta mig ut?

''I'm taking the other way, bye. It was nice to see you.'' Sa tjejen och lämna platsen, hon vinka efter sig och sedan försvann hon in i högen. Jag gjorde detsamma, jag gick in i högen. Efter att sagt ursäkta mig ett par gånger kom jag fram till en vakt, jag försökte komma förbi. Men han tog tag i min arm och puta bak mig.

''I need to get out.'' Sa jag, han skaka på huvudet.

''Step away from the door.'' Fan va jobbig vakt, han var en flygpltasvakt. Och visste antagligen inte att jag var med Zayn.

''I'm with them.'' Sa jag och försökte komma förbi, men det sluta med att han gjorde exakt samma sak som innan och tog tag i min arm. Fast hårdare denna gång. Jag sucka ännu en gång, jag kolla runt och såg fans kolla på mig. Kunde dom bara inte hjälpa mig? Vissa skratta och vissa peka. Jag tog upp min iPhone och knappa in Zayns nummer. Efter en minut svara han,

''Where the hell are you?'' Småskrek jag, allas blickar vände sig mot mig och det blev småtyst. Det ända man hörde var allt viskande.

''I'm sorry babe, we're in the car. And I was about to call you.''

''What, wait. Zayn, have you left the airport? Without me?''

''No, ofcourse not. Where are you?'' Svara han, jag andades ut. Och kolla runt lite.

''The bodyguard here won't let me through.'' Sa jag, lite högre för att få vaktens uppmärksamhet.

''Okay, Paul is coming.'' Jag klicka han och precis då såg jag Paul komma in igen, folk blev hysteriska ännu en gång. Jag gick mot Paul igen,

''She's with us, it's okay.'' Jag slängde lite med håret och gav vakten en blick,

''Told you so.'' Viska jag tyst.

''That was crazy.'' Sa jag och slängde mig på hotell sängen, hotellet för i högsta klass. Så otroligt fint och lyxigt. Zayn slängde sig bredvid mig och luta sig på sin arm.

''Yeah I know, I'm sorry I left you.'' Sa han och gav mig en kyss.

''All I want is food now.'' Sa jag och satte mig upp, jag tog upp ett par jeans shorts och ett grönt transprent linne, jag drog av mig mjukisbyxorna som nu hade klibbat sig fast på mina ben av allt svett. Jag satte på mig shortsen, och linnet. Sedan tog jag upp håret i en hästsvans och satte mig sedan på sängen igen.

Vi klev ut ur hotellet, med Paul bredvid oss. Det var ungefär 100 fans utanför så vi fick ta bakvägen.

''Where do you wanna eat?'' Fråga Zayn och kolla runt lite på gatan, det var nu mörkt ute. Men lamporna lyste upp staden, det var sjukt mycket folk. Och eftersom vi bodde på ett hotell som var vid stranden, såg man ut till havet. Det var sjukt mycket folk, resturanger, uteserveringar och så vidare.

''I don't know, and I don't care. I just wanna eat and go home. I'm so tired.'' Sa jag, jag kanske var lite bitter. Men jag var sjukt trött. Efter 11 timmars resa ville man bara lägga sig på en skön och mjuk säng.

Vi kom till en resturang, beställde maten och satte oss på en uteservering.

''This is nice.'' Sa jag och stoppa in en gaffel med pommfrites.

''I know.'' Sa Zayn. Jag kolla lite på Zayns mat, men sedan återgick jag till min egna.

''Haha, you want some babe?'' Fråga Zayn, jag höjde lite på mitt ögonbryn. Zayn plocka pasta med sin gaffel, sedan kom han mot mig med sin gaffel. Okej, ja. Jag var känd till att älska mat. Jag öppna munnen och Zayn stoppa in sin gaffel i min mun.

''Yummy.'' Sa jag med munnen full med pasta, Zayn brast ut i skratt.

''What do you wanna do tomorrow?'' Fråga Zayn och flytta sig närmare mig.

''I wanna chill, go to the beach.'' Sa jag och la min hand på hans bröst.

''That sounds good, and maybe, at night. We could go out for dinner?'' Fråga Zayn.

''Zayn, are you asking me out for a date?''

''Hmm.. yes.''

''You better have this whole thing planned out.'' Sa jag och flina. Jag luta mig över till han och gav han en kyss.

''You have no idea.''

Vad tror ni dom kommer göra? Det kanske är lite tråkigt nu på novellen, men det kommer ändå hända roliga saker. Puss

2012-04-16 @ 21:40:30 Permalink My first and only love. Kommentarer (16) Trackbacks ()

Kapitel 49 - Bye London.

''Can we have a picture?'' Fråga tjejerna.

''Ofcourse'' Sa Zayn och ställde sig bredvid ena tjejen, och den andra knäppte foto. Han ställde sig sedan bredvid den andra tjejen och hon knäppte ett foto.

''I'm sorry for what happen to you.'' Sa ena tjejen och ställde sig bredvid mig,

''Thanks'' Mumla jag fram, det var gulligt att hans fans brydde sig. Men jag orka verkligen inte snacka om det. Vi fortsatte vidare och kom äntligen fram.

Jag satte mig på platsen vid fönstret, och Zayn bredvid mig. Framför oss satte sig Harry och Sandra, och bakom oss Louis och Eleanor. Lampan till säkerhetsbältena lös upp och vi knäppte våra säkerhetsbälten.

''Welcome aboard ladies and gentleman. We will lift in 5 minutes, and we will land in a bout 11 hours. Enjoy the flight.''

Jag suckade för mig själv, 11 timmars flygresa. Utan att byta flyg, bara sitta här. Det enda bra var att Zayn var här. Planet lyfte, och vi var nu påväg ut från uk.

Jag snarka till, vart var jag? Allting var svart, jag gnugga ögonen snabbt och då insåg jag att vi var på flyget mot LA. Hur länge sov jag? Är vi framme snart? Känns som om vi suttit på det här planet i evigheter, jag kolla på Zayn som sov. Jag kolla framför mig, där sov Harry och Sandra. Alla sov? Jag kolla ut genom fönstret, det var mörkt. Jag kolla runt, och fick syn på Niall som inte sov, han fiffla med sin mobil. Jag ställde mig upp och gick förbi Zayn, i försök med att inte nudda och väcka han. Jag lyckades. Jag gick mot Niall, när han fick syn på mig lös han upp i ett leende. Jag ställde mig framför honom.

''Hi sleepie.'' Sa han och skaka på huvudet, och hade ett snett leende.

''Why sleepie?'' Sa jag, jag brast ut i skratt precis innan Niall ens hann svara. Jag peka mot Paul som sov med halvöppen mun, både jag och Niall brast ut i skratt.

''I know, look.'' Sa han och vissa en massa bilder han hade på sin mobil på Paul. Bilder på Paul sovandes, uppifrån, nerifrån, från sidorna. Ja, bara en massa bilder.

Jag skaka på huvudet,

''You're so mean.'' Niall brast ut i skratt ännu en gång,

''What time is it?''

''Almost 3am.''

''Wait, have we only been in air for 2 hours?''

Niall nicka igen,

''Whaaaaaat?'' Jag blev besviken, så himla tråkigt ju. Trodde vi snart skulle vara framme, men nejnej. Vi ska vara kvar här i 9 timmar till. Jag skaka på huvudet ännu en gång,

''Do you want something?'' Fråga Niall och vinka till mot en flygvärdinna. ''Like a coke or something?''

''A coke would be great.'' Sa jag och Niall nicka till, flygvärdinnan kom.

''Can you give us two cokes?'' Fråga Niall.
Flygvärdinnan kom med colorna och vi satte oss på en rad bakom oss, som tydligen var tom.

''Do you think it's gonna be alot of fans when we arive at the airport?'' Fråga jag och tog en klunk av min burk, Niall gjorde detsamma. Han ryckte på axlarna,

''I don't know, last time we arrived it was 200 of them.'' Sa Niall, jag spärra upp ögonen och Niall skratta. Jag svalde hårt, 200?! Ohnej.

''200? Damn!'' Sa jag.

''It was fun.'' Sa Niall och tog ännu en klunk, ''And it was 200 outside our hotels all day and all night.'' Jag spärra upp ögonen ännu en gång,

''What?! Outside the hotel too?''

''Uhm, yes.'' Oron spred sig i min kropp, jag vet hur många fans dom har. Vilket är många, men jag har aldrig mött så många samtidigt. Jag vet inte hur det kommer bli.

''It's gonna be okay.'' Sa Niall och la sin hand på min axel. Han verka ha sett att jag blivit orolig i mina ögon.

Nialls perspektiv:

''Do you think it's gonna be alot of fans when we arive at the airport?'' Fråga Emelie, jag vände mitt huvud mot henne och hon hann precis ta en klunk från hennes cola. Jag tog också en klunk och ryckte på axlarna.

''I don't know, last time we arrived it was 200 of them.'' Sa jag, jag kände hur ett leende spred sig på mitt ansikte. Jag blev alltid glad när fans kom, speciellt så många. Det är helt sjukt att folk verkligen tar sin tid och kommer för att träffa oss. Det är underbart. Emelies ögon spärrades upp och jag brast ut i skratt.

''200? Damn!'' Sa Emelie, hennes ögon var i samma form och hon sg förvånad ut.

''It was fun.'' Sa jag och tog en klunk, ''And it was 200 outside our hotels all day and all night.'' Emelie spärra upp ögonen ännu en gång.

''Outside the hotel too?'' Jag nicka till,

''Yes.'' Jag såg hur orolig hon blev bara av att kolla in i hennes ögon. ''It's gonna be okay.'' Sa jag och gav henne ett litet leende och la min hand på hennes axel.

''Wanna take a picture?'' Fråga jag, Emelienicka till. Jag tog upp min mobil och klicka upp kameran och vi båda posa framför den. Oseriösa, såklart. Vi brast ut i skratt och jag klicka mig in på twitter. Ny tweet,

- On our way to LAAA!

Skrev jag och klicka upp bilden vi precis tagit. Jag skicka iväg tweeten och redan efter några sekunder börja mobilen pipa. Jag visste inte vad mina fans hade skrivit, det var så blandade tweets mellan alla. Jag har sett en del tweets om Emelie, Sandra, Eleanor och Danielle. Vissa är hat, och vissa inte. Jag ville se vad alla mina fans skrev till mig, men jag var rädd att någon skulle skriva något om Emelie och det skulle bara förstöra Emelies flygresa. Och det är det sista jag vill, hon är min vän och jag vill inte att hon ska må dåligt.

Emelies perspektiv:
''Ladies and gentleman, we're now arriving in Los Angeles.''

Lampan till säkerhetsbältet lös, både jag och Zayn satte på det. Jag kolla på Zayn som log mot mig. Jag hade suttit med Niall i ungefär tre timmar och bara snackat, sedan hade Zayn vaknat och deltagit i våran lilla konversation. Det var ljust ute, och klockan hade precis slagit 11 på morgonen, i UK ja. Men i La hade den precis slagit åtta på kvällen.
Vi klev ut ur planen och möttes av solen som höll på gå ner, och en stark värme slog oss. Jag rotade igenom min handväska och tog på mina raybans.

''Welcome to LA!'' Skrek alla killar takt. Jag kunde inte sluta le, jag var äntligen här. UNDERBART. Vi klev in på flygplatsen och gick mot bagagen.

''There's my suitcase.'' Skrek Zayn, överlycklig för att vart den första som fick sin resväska.

Nu fick ni in lite Nialls perspektiv. Och nej, det kommer inte hända något triangel drama. Försöker vara realistisk, och tror ni seriöst att Niall skulle sno Zayns filickvän? Emelie och Niall är helt enkelt bara riktigt bra vänner. Sedan det med tidskillnaden och restiden och så vidare. Det var lite krånligt och det kanske blev fel med tidskillnaden och så vidare. Men hoppas ni ursäktar det och ändå blir nöjda. Puss

2012-04-13 @ 21:44:22 Permalink My first and only love. Kommentarer (16) Trackbacks ()

Kapitel 48 - Endless love.

''Emelie, come.'' Sa Zayn, ganska seriöst, precis när vi klivit in i hallen. Han tog tag i min hand och jag slängde iväg mina skor. Vi kom in på rummet och han pekade mot sängen, utan att ge mig någon blick alls. Bara pokerface.

''Sit.'' Sa han. Man såg att han var oseriös, men jag blev ju ändå fundersam? Vad höll han på med? Han rota igenom sitt skrivbord och tillslut drog han ut ett kuvert och satte sig ner bredvid mig igen.

''Open!!'' Sa han, nu var han glad, exalterad. Jag öppna upp kuvertet, drog ut det som fanns i och när jag såg var det ståg på pappret, visste jag inte vad jag skulle göra. Med en öppen mun kolla jag på Zayn som aldrig vart såhär glad.

Jag drog efter andan.

''I just want you to take break. From here, from London.'' Sa han och var vädligt exalterad. ''So me, you, the guys, Eleanor, Danielle and Sandra. We're going.''

''Really?! To LA?'' Sa jag skaka på huvudet. Hur lyckades han alltid att få mig att glömma allt? LA resa, med han. Skulle bli perfekt. Jag hade faktiskt aldrig vart där, och hade alltid vart min dröm liksom. Men att få åka med Zayn, och Sandra och dom andra. Skulle bli en helt perfekt resa. Men då slog det mig, skolan. Jag hade bara gått i skolan i endast tre dagar. Faktiskt vart där, på lektionerna och så vidare. Zayn avbröt mina tankar,

''I've talked to your prinicipal. She agreed about taking a break, and you don't have to think about school.'' Det var som om han läste mina tankar. Jag hoppade på han, kramade om han. Hårt.

''Thank you'' Viska jag, han smekte min rygg med sin hand.

''Everything for you.'' Viska han tillbaka. Vi släppte taget om varandra.

''When are we going? How long?'' Fråga jag och granska biljetterna.

''In three days, one week.'' Jag pep till och Zayn brast ut i skratt.

''Gotta start packing!'' Små skrek, jag ställde mig upp och precis då drar Zayn ner mig på hans säng.

''No, not now... stay with me!'' Sa han och pluta med hans underläpp och gjorde hans berömda och söta valpögon, hur kunde man motstå han? Det funka aldrig. Zayn la sig ner och jag la mig ner bredvid han. Vi la oss tätt intil varandra och bara låg där.

''What time is it?'' Fråga jag. Zayn tog upp sin mobil och låste upp den,

''Almost four.'' Sa Zayn. Jag nicka till och drog fram min mobil som log på min bakficka. Jag klicka upp kamera på mobilen, standard. Att sitta ta ego bilder med sin iphone är bara standard. Jag flytta mig närmare Zayn och knäppte ett foto. Jag skulle precis knäppa ett till foto, då Zayn flyter mitt huvud så vi är ansikte mot ansikte. Han flytta sig närmare mig och våra läppar möttes. Jag hann knäppa ett foto tills jag brast ut i skratt. Våra läppar släppte varandra men var ändå nära varandra. Jag knäppte ett till foto, bara för att liksom. Jag vände min blick mot mobilen och klicka upp bilderna. Jag kolla på dom,

''We're the cutest.'' Sa Zayn, jag nicka. Jag ville så gärna lägga upp dom, men jag visste ju hur alla skulle reagera. Jag kolla på bilden då jag och Zayn bara kolla på varandra, jag granska den. Och såg alla blåmärken, man kunde se dom så tydligt. Jag hade äntligen lyckats att glömma alla sår och blåmärken på ansiktet. Zayn hade lyckats få mig att glömma, men minnena kom alltid tillbaka. Jag låste mobilen, det blev tyst.

''What is it?'' Fråga Zayn.

''Nothing.'' Mumla jag fram, han skaka på huvudet.

''I can see it's something.''

Jag ryckte på axlarna,

''Stupid memories, from the attack. It keeps coming back, I'm tired of these stupid scares and bruises I have on me, it keeps on reminding me of the attack.'' Sa jag och satte mig upp, Zayn gjorde detsamma och la sin arm runt om mig.

''He will never come back for you, he's gone.'' Sa Zayn tyst och lugnande. Han gav mig en kyss på pannan. Jag fick inte gråta, jag måste vara stark. Jag erkänner själv, jag har vart ganska stark dom senaste dagarna. Om det här var någon annan, skulle dom brytit ihop redan. Men det var Zayn. Allt var pågrund av Zayn, skulle aldrig klara det utan han. Jag tog upp mobilen och klicka upp instagram,

''Can I post this picture of us?'' Fråga jag och visa bilden på mig och Zayn, när vi bara kolla på varandra. Min favorit bild.

''Ofcourse, why wouldn't you?'' Fråga Zayn.

''I don't know, your fans.''

''I don't care, and you shouldn't either.'' Jag nicka till och återgick till instagram.

- Me and love. xx

Skrev jag och la upp den, bilden kom automatiskt upp på twitter, så antar att alla kommer se. Jag satte bilden som bakgrunds bild och låste mobilen,

Vi låg där tysta, och jag bröt tystnaden.

''I'm hungry.'' Sa jag.

''Wanna go out?'' Jag nickade och vi ställde oss upp i takt.

Vi kom ut på Londons gator, det var ljust ute men höll på att bli mörkt. Zayn tog tag i min hand,

''Where do you wanna eat?'' Fråga Zayn, jag ryckte på axlarna.

''I don't know, suprise me.'' Vi gick ett tag och sedan stanna vi upp framför Nandos.

''Oh really?'' Zayn brast ut i skratt och jag skaka på huvudet. Vi klev in i resturangen och slog oss ner vid ett bord för två,

Maten kom äntligen och vi börja äta.

''I can't deny it.. the food here is amazing.'' Sa jag och stoppa in i munnen på mig. Jag skaka på huvudet och Zayn skratta lite,

''Haha, they have the best food ever.''

''I guess this must be heaven for you.''

''Because I love chicken? Haha, exactly. I hear that alot, and it's true.'' Sa Zayn och jag brast ut i skratt. Jag drack lite av min cola,

''Have I ever told you that the day before we met me and my sister ate here. I didn't know why she was fangirling about this restaurant. Then I found out you guys loved it here.'' Sa jag och skaka på huvudet. ''So much have happened since then.'' Sa jag, vi båda blev tysta. Det är helt sjukt hur mycket egentligen har ändrats senn dess?

''In a good way, right?'' Sa Zayn och la sin hand på min.

Jag nicka.

''So is your sister still a fan?''

''Hmm... not like before.''

''Why?'' Fråga Zayn och la nera sina bestik.

''Stalking your sisters boyfriend isn't exactly the funniest.'' Sa jag och vi båda brast ut i skratt. Vi båda blev snabbt klara.

''Shall we go my lady?'' Sa Zayn med en ironisk röst.

''Yes, I just wanna get home and cuddle with you til you can't breath.'' Sa jag med en ironisk röst, Zayn gav mig en 'wtf-min' men brast sedan ut i skratt. Han tog tag i min hand och vi gick utåt. Det var nu mörkt. Men staden var ändå ljus av alla lampor.

''Zayn.'' Sa en röst bakom oss, vi stanna upp och vände oss om och möttes av två okända ansikten. Antar att det var fans.

''Can we have a picture?'' Fråga tjejerna.

''Ofcourse'' Sa Zayn och ställde sig bredvid ena tjejen, och den andra knäppte foto. Han ställde sig sedan bredvid den andra tjejen och hon knäppte ett foto.

''I'm sorry for what happen to you.'' Sa ena tjejen och ställde sig bredvid mig,

''Thanks'' Mumla jag fram, det var gulligt att hans fans brydde sig. Men jag orka verkligen inte snacka om det. Vi fortsatte vidare och kom äntligen fram.

Jag vet att jag inte uppdaterat på länge. Men ni vet ju själva hur påskhelgen är? Släkten är på besök och man tänker inte på att skriva då. Men hann ändå att skriva ett kapitel. Inte världens bästa, men var stressad. Puss! Btw, nu vill jag ha många kommentarer.

2012-04-09 @ 13:52:46 Permalink My first and only love. Kommentarer (17) Trackbacks ()

Kapitel 47 - Back to normal, or?

Emelies perspektiv:

Männen satte sig runt mig, det kändes så obehagligt. Även fast jag visste att dom var två poliser, som faktiskt hjälpte mig kunde jag inte lita på dom. De börja ställa deras obehagliga frågor, jag sucka ännu en gång, bet ihop och svara på alla äckliga frågor.

Jag och Sandra steg av bilen. Det hade nu gått fyra dagar sedan anfallet, Zayn och Harry hade sovt hos varje kväll. Igår sa Zayn att han hade planerat att sova här varje dag dom kommande månaderna, att han aldrig skulle lämna mig ifred. Vare sig jag ville eller inte. Vilket faktsiskt var skönt. Saker och ting hade inte blivit som förr, verkligen inte. Varje gång jag gick förbi köket, hallen eller skulle lägga mig i sängen fick jag alltid tillbaka alla äckliga minnen. Varje natt, sedan anfallet hade jag vaknat upp av någon mardröm. Gråtandes, med nästan hjärtklapningar. Men när jag vakna visste jag att jag skulle ha Zayn vid min sida, att han skulle hålla om mig. Det enda jag fick göra var att bara hålla mig stark och bita ihop, och den person som verkligen hjälpte mig att göra det var Zayn. Skulle nog aldrig, i mitt hela liv, klarat detta själv. Nu var det ny dag, våran första skoldag sedan anfallet, jag var så himla nervös inför skolan. Hur alla skulle kolla på oss - dels för alla ärr och blåmärken på ansiktet, men också för det med Jonathan. Att efter bara tre dagar så har han gjort detta mot oss, jag undrar om folk hade dåligt samvete, hur läraren reagera? Harry och Zayn rundar bilen och stannar upp framför mig och Sandra.

''I'm nervous.'' Sa jag och la mina armar runt Zayn. Han tryckte sig närmare mig, jag orka verkligen inte bry mig om vi hade alla blickar mot oss.

''Everything will be alright. You'll see.'' Sa han. Jag kolla rakt in i hans ögonen, jag såg att han var orolig. Jag vände mig mot skolan, då såg jag att vi hade exakt allas blickar mot oss. Ögonen nästan borra sig igenom min kropp. Jag vet inte om det var för Jonthan eller för att vi var med Zayn och Harry, oavsett vad det var var det jätte obehagligt. Jag krama om Zayn, tog tag i Sandras hand och sucka ut ännu en gång. Vi börja sedan gå in mot skolan. Vi gick med skakiga ben genom hallen, folk glodde. Peka och viska. Vi låste upp våra skåp, gud jag ville bara ha Zayn bredvid mig. Jag vände mig och luta mig mot skåpet och vänta på Sandra. Precis då ser jag Nick, jag kände hur mitt hjärta hoppa över ett slag när jag såg han kolla mot oss. Men han hade inte den gamla vanliga blicken. Denna gång såg han ledsen och det såg ut som om han hade dåligt samvete.

''Sandra.'' Sa jag och nicka mot Nick. Han kolla snabbt ner och stanna upp framför oss.

''Girls, I never knew that Jonathan would do that to you. I'm so sorry. I would stop him if I knew.'' Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, var det verkligen sant det han sa? Eller bara skitsnack. Både jag och Sandra nicka till och han gick därifrån. Jag skaka på huvudet, innan jag ens hade hunnit ta ett andetag kände jag hur någon hoppa på mig.

''Omg! girls how are you?'' Sa Sarah och omfamna Sandra.

''I guess we're okay.'' Sa Sandra,

Sarah skaka på huvudet,

''I never knew Jonathan would ever do that. How could he?''

''I guess that what you meant when you told us to stay away from him.'' Sa Sandra, jag nicka till och en halv sekund senare skaka Sarah på huvudet.

''No, if meant that I would warn you. I just meant he could ruin your relationship.''

''Oh.'' Sa jag och Sandra i kör och nicka på huvudet.

''We start in five minutes.'' Sa Sarah och log sitt varma leende.

Jag nicka till,

''I know, we just gotta go to the principal.'' Sarah nicka och gick vidare. Vi gick mot rektorns kontor, påvägen dit fick vi en massa leenden, kramar och massor av personer som hälsa. Personer som jag inte ens gett en blick mot. Gud vad jag hata detta, att bli behandlad på ett annorlunda sätt, att folk tycker synd om en. Det var det värsta. Av någon anledning ville rektorn snacka med oss, lite alone talk om det som hände typ? Sedan ville jag och Sandra snacka med henne om att vi skulle dra tidigare för att vi hade ett möte med psykologen i sjukhuset.

''So how are you girls?'' Fråga rektorn samtidigt som vi satte oss ner på två stolar framför hennes skrivbord, ja ryckte på axlarna.

''Not good, not bad.'' Sa jag, hon nicka.

''I never thought he'd ever do that. He was always the good guy.'' Jag skaka på huvudet, jag ville inte ens tänka på han. Även fast det var stort, allt handla i stort sett om bara i Jonathan, om anfallet om allt.

Vi satt kvar där i ungefär en kvart och snacka lite om hur det skulle vara nu, om Jonathan och ja om ganska mycket. Vi berätta också om att vi var tvungna att dra tidigare och hon acceptera det totalt.

''Do you feel like something have changed since the attack?'' Frågar terapisten. Jag kolla på Sandra, det hade gått fyra dagar. Hade något ändrats?

''Yes.'' Sa jag. Hon nicka och jag fortsatte, ''The only one I really can trust is Sandra. I reallt can't trust anyone, sometimes not even Zayn. It's weird, cause I know that he would never hurt me. Never put a hand on my body. It's like.. I don't know I can't trust anyone.'' Terapesten nicka,

''It's usual. Some people that get attacked usually don't even trust their parents.'' Jag nicka och vi båda vände oss mot Sandra. ''What about you Sandra.?'' Fråga hon och Sandra pilla på händerna, hon såg så nervös ut.

''I hate every contact I get from anyone'' Mumla hon fram.

''What do you mean?''

''If someone hugs me...-'' Sa hon och höll på att fortsätta då hon avbröt sig själv. ''Never mind.'' Sa hon och skaka på huvudet.

Vi gick ut till parkering och det första jag såg var Zayns leende. Allt runt om han blev helt suddigt, det ända jag såg han var han. Jag gick med snabba steg mot han. Detta var första gången vi egentligen vart ifrån varandra på fyra dagar. Äntligen var vi här tillsammans. Jag mötte han i en kram och vi stog där ett tag.

''Ehm... love birds.'' Sa Harry och vi brast ut i skratt. Jag tog tag i Zayns hand och han öppna dörren till Harrys bil.

''I've missed you.'' Sa jag och vi satte oss bredvid varandra. Harry gasa i botten, han satte på radion och det första som spelades var titanium av sia och david guetta.

''EMELIE.'' Skrek killarna i kör, jag har hört flera gånger att denna låt alltid påminde dom om mig för att jag tydligen alltid lyssna på den, varje gång jag fick chans satte jag på den. Hmm.. och jag ska inte ljuga - det var faktiskt sant.

''I am titanium'' sjöng killarna i kör, både jag och Sandra brast ut i skratt. Jag verkligen älska dessa killar, dom gjorde allt för att muntra upp oss. För att få oss på bra humör, dom gjorde alla möjliga saker för att bara få se oss le. Hur underbara var dom inte? Allt från att ge massage till att skrik sjunga det värsta dom kunde i bilen. Låten led till sitt slut, tyvärr.

''DAAMN-'' Sa jag, innan jag ens hann avsluta mitt lilla utbrott avbröt en låt mitt sjungande. Jag gav alla i bilen en blick, och vi brast ut i skratt. Nemen var det här inte min underbara pojkväns band som sjöng?

''You're insecure, don't know what for.'' Sjöng vi alla i takt med Liam. Jag kolla på Zayn som skratta. Sedan fastna jag, med min blick. Musiken i bakgrunden fick mig att tänka, vad gjorde jag här egentligen? Av alla hundra miljoner tjejer i denna stora värld, av alla dom - mig. Det var jag som hade han bredvid mig, det var jag som fick känna hans varma kyssar några gånger om dagen. Det var jag som sov hos han. Det var sjukt att jag älska han, och han älska mig. För jag vet hur sjukt många som verkligen älska han.

''Okay, Emelie. You take Zayns part.'' Sa Harry. Jag nicka, sedan börja det.

''So c-c-come on. you got it wrong'' sjöng jag, alla brast ut i skratt. För kom igen, vi alla vet hur jävla falskt jag sjunger. Det var helt sjukt att dom verkligen kunde få mig att sluta tänka på Jonathan, attacken och allt det där. Jag hade totalt glömt bort om allt.

Har svängde in och vi klev av bilen.

Nu vill jag att ni ska bli fundersama! Vad tror ni det var i kuvertet? Kommentera vad du tror. Jag vill ha många kommentarer om vad ni tror och tycker, skulle vart kul. Och vad tycker ni om så mycket tankar och känslor från Emelie? Puss!

2012-04-03 @ 19:34:26 Permalink My first and only love. Kommentarer (20) Trackbacks ()

Kapitel 46 - is he really gone?

Hon la sig på hennes säng, och gjorde lite utrymme. Hon klappa på utrymmet.

''Come here.'' Sa hon och jag la mig bredvid henne. Jag kolla på Emelie som bara glodde in i väggen, hon var så vacker. Jag såg hur hennes ögon sakta slöt sig och tillslut andades hon tungt. Jag visste inte om jag fick vara här över natten. Jag försökte hålla ögonen öppna, men det sluta med att jag somna.

Jag satte mig upp, hastigt. Mardröm igen. Vafan var det med mig? Jag la min hand under mitt bröst och mitt hjärta gick i hundra. En tår föll nerför min kind. Jag drömde att jag hade somnat, på sjukhuset. Sedan väcker Marcus mig och avslutar det han höll på att göra. Jag visste att Jonathan nu aldrig skulle röra mig, men jag har kvar alla minnen. Det var det värsta. Någon vred på sig bredvid mig, jag hoppa till men blev genast lugn när jag hörde Zayns röst,

''How are you?'' Fråga han. Jag ställde mig upp och gick för att tända lampan. Sedan gick jag tillbaka. När han såg att jag grät, antar jag, satte han sig hastigt upp och såg orolig ut.

''Nightmare.'' Sa jag och skaka på huvudet och satte mig ner bredvid han. Han la sin arm runt om mig. Vi la oss ner och jag luta mitt huvud mot hans bröst.

''Do you wanna talk about it?'' Sa Zayn.

Jag ryckte på axlarna,

''You don't hav-'' Sa Zayn innan jag hann avbryta,

''Sooner or later I'll have to tell you what really happen.'' Zayn nicka på huvudet. ''It all started when-'' Sa jag och berätta hela historian om när han kom, allt. Jag berätta exakt allt.

Jag kolla på Zayn som stirra in i väggen, jag hade precis berättat allt som hänt. Han skaka på huvudet och la sin hand för sina ögon. Jag tog tag i hans hand och fläta ihop våra fingrar. Han kolla på mig, jag kolla rakt in i hans ögon, han hade en blandning av sorg och oro. Jag gav han ett leende i försök av att ta lugna ner han, att han skulle sluta oroa sig. Precis då öppnas dörren till rummet och en läkare stiger in. Precis när vi skulle snacka.

''Can I talk to Emelie alone?'' Fråga läkaren, jag kolla på Zayn som nicka till och steg ut ur rummet. Hon ställde sig bredvid sängen och kolla igenom lite papper hon hade i handen.

''How are you?'' Fråga hon, jag ryckte till axlarna. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Hon nicka och la sin hand mot min panna.

''Are you ready to talk to the police? They wanna know what happen.'' Jag orka verkligen inte snacka om det där, men jag ville bara sätta dit Jonathan. Jag ville att han skulle sota för det han gjorde. Jag ville att han skulle må dåligt - om han ens kunde.

''Yes.'' Mumla jag fram och läkaren nicka.

''You can go home tonight, we just wanna check that everythings alright til then you'll stay until tonight.'' Jag nicka till och hon kolla igenom flera papper. ''They have a therapist here at the hospital, if you want to you could visit her to talk about what happen. The hospital pays for it and you can visit her every week. You don't have to.'' Jag tänkte igeom lite, skulle jag eller skulle jag inte? Det känns konstigt att prata med en främling om sakerna som hänt, och i andra sidan skulle det vara ganska sskönt att få släppa lite på känslorna till någon proffesionell.

''I'd like to.'' Sa jag, läkaren nicka till.

''The therapist have a free appoiment tomorrow at 1. Is it okay?'' Vad gjorde jag imorgon? Inget.

''Yes.'' Sa jag, hon fyllde i något på lappen.

Zayns perspektiv:

Jag visste inte vad jag skulle göra. Det kändes som om allt var mitt fel, om jag var där. Skulle jag kunna skydda henne. Men jag gjorde det aldrig, jag var inte där för att skydda tjejen jag älskar. Jag kände mig feg, för att inte ha sagt emot Jonathan. Om jag kanske gjort det skulle han kanske inte rört Emelie. Det borde vart jag som blev skadad, inte hon. Jag försökte lugna ner mig själv genom att skaka på huvudet och kroppen. Men det funka inte. Allt jag hade i tankarna är han, Emelie som var helt sönderslagen. Han. Han slog min tjej, han misshandla henne. Jag satte mig ner på en bänk och la händerna för ansiktet. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag var gråtfärdig, men tänker inte att gråta. Jag ska inte visa mig svag. Jag ska inte sitta och tycka synd om mig själv för att inte ha slagit sönder killen när jag redan haft chans, jag ska finnas för Emelie nu. Killen kommer aldrig komma tillbaka i våra liv.

''Zayn..?'' Sade en bekant röst, jag hörde tydligt att det var Liam. Jag kollar upp och ser Louis, Liam, Danielle och Niall gå mot oss.

''Are you okay?'' Fråga Liam, dom satte sig runt mig. Jag var det, men jag ville inte att dom också skulle tycka synd om mig när dom egentligen ska vara där för Emelie.

''Mm..'' Mumla jag fram och lekte med mina egna fingrar.

''How's Emelie and Sandra?'' Hörde jag Danielle säga, jag gav inte dom en enda blick. Jag kolla bara ner på golvet.

''Ask them.'' Mumla jag fram, Danielle ställde sig upp och gick in på Sandras rum. En sekund senare kommer Harry därifrån.

''Hi.'' Sa Harry och satte sig ner bredvid Liam som satt bredvid mig.

''Hi.'' Sa alla mun på varandra och satt tysta.

''Zayn can we go to Emelie?'' Fråga Niall tyst. Jag nicka,

''Yes.'' Sa jag, fattar egentligen inte varför dom frågar mig. Dom kunde bara dragit på direkten. ''She's busy know with a doctor.'' Sa jag och alla nicka till.

''We're going to Sandra.'' Sa Louis och gick på rad in till Sandras. Jag gick efter dom, ville hälsa på Sandra. Vi kom in på rummet, som var ganska litet för typ 7 sju pers. Sandra log i sängen men satte sig upp snabbt när hon såg att vi steg in. Vi stog där i ungefär 5 minuter, då det slog mig. Emelie. Jag gick ut ur rummet och gick med snabba steg mot Emelies rum. Jag knacka på och hörde någon skrika,

''Come in.'' Jag kommer in och ser Emelie ligga ner på hennes säng. Jag kände hur det dåliga samvetet steg inom mig, jag vet inte ens varför? Bara att se henne ligga där själv, med massa blåmärken på ansiktet och se ledsen ut fick mig att må dåligt. Jag satte mig ner bredvid henne och hon satte sig upp.

''The police is coming by in ten minutes.''

Jag nicka till,

''Are you sure? They gonna be hard on you, they gonna ask alot of questions and stuff.'' Emelie nicka till,

''I know, I just wanna get over with it.'' Jag nicka, skönt att hon var medveten. Jag tog tag i hennes hand, jag kolla på hennes fingrar samtidigt som jag lekte med dom. Jag älskade hennes fingrar, hennes händer.

''I love your hands.'' Sa jag, Emelie brast ut i skratt. Jag kunde inte sluta le, det bästa var när hon skratta även fast hon innerst inne inte mådde bra.

''You know I'll always be here, by your side? No matter what.'' Sa jag, Emelie nicka,

''Yes, I know. I'll always be here too.'' Sa Emelie och la sin hand på min kind. Vi satt där ett tag tills det knacka på dörren, jag ställde mig hastigt upp och Emelie satte sig upp.

''Emelie?'' Sa en man och två män steg in. Emelie nicka, ''Can we talk to her alone?'' Jag nicka och steg ut.

Emelies perspektiv:

sådär. Segt och ganska tråkigt. Men stå ut med det bejbs :) vill ha mycket kommentarer. Bara för att Jonathan är inlost betyder det inte att allt kommer bli som vanligt? ;)

2012-04-02 @ 22:59:40 Permalink My first and only love. Kommentarer (19) Trackbacks ()

Kapitel 45 - I try to be a good person, but still bad stuff happens.

''Show me your room.'' Sa han. Jag nicka och vi gick mot sovrumet. När vi kom fram slängde han mig på sängen och höll fast mina armar. Han börja kyssa min nacke, jag lät honom, jag var helt trött i kroppen, det värkte överallt. Jag ville bara låta honom göra vad han nu ville, och få allt överstökat. Så han bara kunde dra härifrån, lämna mig ifred och inte skada mig eller Sandra något mer. Eller Zayn.

tumblr_lyzm34A75x1rp4trso1_500_large.png (500×283)

Han börja kyssa mig i nacken. Agressivt, jag hade nog aldrig i mitt liv gråtit så mycket. Det bara rann. Han höll mina händer, så jag inte kunde göra motstånd. Han släppte min armar och då gjorde motstånd. Han tog av sig sin tshirt och slog till mig, med knytnäven såklart, på ena kinden, sedan den andra. Han börja dra mig i håret, hårt. Jag börja skrika högt.

''Shut up.'' Sa han och gav till mig flera boxar. Han börja dra av mig min tröja, då jag minst anar det ramlar han över mig. Jag putta bort han så han föll ner från sängen. Jag satte mig upp snabbt och rätta till min tröja som var nästan av. Jag såg Sandra stå där, med en lång och tjock järnpinne. Jag börja gråta, jag ställde mig upp och mötte Sandra i en kram. Vi båda var helt anfådda. Vi kolla mot Jonathan som låg på mage, medvetslös. Vi ståg där, och bara kramades.

''Han kanske vaknar.'' Sa jag och vi släppte varandra och då helt plötsligt börja Jonathan dra mig håret. Han drog bak mig så jag föll på sängen. När jag äntligen trodde att allt skulle bli bra, börja allt om. Jonathan gick mot Sandra, jag ställde mig upp snabbt. Jag skulle försöka dra i honom så han inte skulle skada Sandra. Men jag var för seg. Jonathan la sina händer på Sandras axlar, och skalla henne hårt. På pannan, deras pannor mötte varandra. Jag hörde smällen, Sandra skrek till och föll sedan med en bums mot marken. Hon log där och det börja blöda från hennes huvud. Hon var medvetslös, det var det värsta. Att se sin bästan vän bara ligga där och man kunde inte hjälpa henne. Jag brast ut i tårar. Jonathan gick mot mig med, han börja skratta. Hur kan man? Hur kan man ens ha tanken till att göra såhär mot två svaga tjejer? Att det ens finns killar som tänker på det, sedan finns ju killar som gör det.

''I'm very, very, very dissapointed at you Emelie. You said you were gonna do everything I told you to. No I have to kill you.'' Han la sin hand runt min hals och börja trycka hårt mot sängmadrassen. Detta är tredje gången han stryper mig, men varje gång han gjorde det kom något i vägen. Men nu kommer säkert ingen, nu kommer jag dö. Han tryckte så hårt att jag sjönk igenom madrassen. Jag tog tag i mitt täcke och börja dra hårt. Ingen luft kom ner i min strupe, jag försökte prata. Men fick inte fram något ord, det blev svartprickigt överallt. Jag kände hur Jonathan börja dra av mina kläder snabbt.

''STEP AWAY FROM THE GIRL.'' Hörde jag någon skrika, då släppte Jonathan mig. Jag tog mitt första andetag på säkert två minuter. Jag var riktigt anfådd, jag bara låg där. Jag orkar inte kolla vem det var.

''She's breathing, and her heart is beating.'' Sa en annan man.

''Hey, hunny. Are you ok?'' Sa en kvinnlig röst, ''Come on, let me help you.'' Fortsatte hon, jag satte mig upp. Det var poliser överallt. Hur kom dit hit? Hade någon hört oss skrika? Jag sa inget, jag satte mig upp. Jag såg hur dom förde ut Jonathan ur rummet, med handbojar runt händerna. Ambulans män kom in och förde Sandra ur rummet med en ambulansbår.

''We have to take you and your friend to the hospital.'' Sa kvinnan, hon var en ambulansförare. Det såg man. Jag nicka, dom kom med en ambulansbår framför mig. Kvinnan la sin arm runt om mig och hjälpte mig ställa mig upp. Jag ställde mig sakta upp, men jag var för svag i benen. Jag höll på att falla ihop då den andra sjukvårdaren hjälpte kvinnan.

''You don't have to tell what happen, just take your time.'' Sa den andra sjukvårdaren. Jag nicka och dom bärde upp mig och la mig på sängen. Dom knäppte säkerhetesbältet, och förde ut mig ur rummet. Vi gick förbi köket och det var blod, i hallen och i köket. Jag var i chock, hände precis allt det här? Eller var det här ännu en mardröm jag brukar ha? Dom la in mig i ambulansbilen, och den börja köra. Mina ögon blev tyngre, jag var riktigt trött. Men jag visste inte om jag någonsin skulle kunna sova något mer. Men jag somna.

Jag vakna av att jag satte mig upp hastigt, jag var i ett vit rum, jag såg direkt att det var ett sjukhusrum. Mitt hjärta börja slå riktigt snabbt, och hårt. Jag såg Zayn som satte sig snabbt upp. Jag hade precis en mardröm, om Jonathan. Jag brast ut i tårar.

''Ssh, it's ok.'' Sa Zayn han satte sig ner bredvid mig och la sin armar om mig. Tårarna bara rann, jag var fortfarande i chock. Jag kan fortfarande inte fatta det Jonathan gjort mot mig och Sandra. Mitt huvud värkte, hela min kropp, min hals.

''Zayn.. he-'' Sa jag och svalde. ''..he almost killed me,'' Jag hörde hur Zayn svalde, tårarna bara rann.

''I know, you're ok now. He's never touching you again.'' Sa Zayn, han försökte lugna mig. Men det gick inte. Alla tankar gick runt i mitt huvud. Allt han gjorde.

''Where's Sandra?'' Sa jag, jag skulle nog aldrig vart här om det inte var för henne. Hon rädda mig, mitt liv. Hur skulle jag någonsin kunna tacka henne?

''She's at her room. She's asleep and Harry's with her. She's okay Emelie. Don't worry.'' Mina tårar rann, alla minnen från när han ströp Sandra eller när han slog henne. Allt kom tillbaka.

''I'm a horrible person. He almost killed her, and it's all my fault. She's in pain, because of me. She's here, because of me.''

''Don't say that.'' Sa Zayn. Han flytta sig närmare mig och la sina armar runt om mig.

''Please, never leave me Zayn. I love you so much.'' Jag ville bara berätta allt, om hur mycket jag älska han. Innan det var försent.

''I love you too Emelie. Get some rest. The doctor said you have to rest.''

Jag skaka på huvudet,

''No. How do I look like?'' Sa jag och ställde mig upp snabbt. Jag gick till en spegel som fanns i rummet och ställde mig framför den. Jag såg hemsk ut, blåmärken över hela ansiktet. Under ögonen, på kinderna, rivmärken här och där, sprucken läpp och det var blodigt vid ögonbrynen. Jag såg helt enkelt hemsk ut, sedan ska vi inte tala om min hals. Där Jonathan hade tryckt på några gånger. Det var blåmärken överallt, min hals var helt blå. Varför? Av alla personer, jag! Varför? Jag utforska mig snabbt, jag brast ut i tårar. Jag var fortfarande i chock efter allt, men att se det här blev bara värre.

''Stop it Emelie,'' Sa Zayn han tog tag i min hand och drog sig närmare min kropp. Jag kolla upp i han, och såg hur en tår föll ner för hans kind. Varför kunde inte alla killar vara som han? Då skulle allt bli bättre. Jag la min tumme på hans kind och torka bort tåren. En tår föll ner för min kind också. Allt blev så mycket bättre när jag var i Zayns armar.

''What time is it?'' Sa jag efter lugnat ner mig en aning.

''Almost eleven. The guys were here before but they left because the visit time was over. But they let me and Harry stay here.'' Sa Zayn.

Jag nicka, det hade gått kanske tre timmar sedan anfallet. På bara några timmar hade så mycket hänt, jag hade aldrig vart med om något sådant.

''I wanna go over to Sandra.'' Sa jag, Zayn nicka till och tog tag i min hand. Vi gick över hallen och stanna upp framför en dörr. Zayn gick in, han nicka och bad Harry komma ut.

''Emelie I'm so sorry.'' Sa Harry, han drog in mig i en kram. Jag log lite mot han, allt jag ville egentligen just nu var att gå in till Sandra och be om förlåtelse. När jag kom in i såg jag Sandra sitta på hennes sängkant. Jag gick med snabba steg mot henne och vi möttes i en kram. Hennes ansikte var lika sönderslaget som mitt. Jag börja gråta när vi hade armarna om varandra.

''Snälla, förlåt mig. Du förtjänar inte det här, allt är mitt fel.'' Sa jag.

Sandra skaka på huvudet,

''Vad säger du? Jag är jävligt glad att jag gick tillbaka, skulle aldrig klara att förlora dig.'' Sa Sandra och snyfta, hon hade tårar i ögonen och det hade jag också.

''Jag älskar dig, min bästavän.'' Sa jag hon krama mig ännu gång. ''Tack.'' Fortsatte jag.

''Jag älskar dig också.'' Vi satte oss på hennes säng.

''Hur är det med dig?'' Fråga jag.

''Bra, vi båda blir utskrivna imorgon. Jag har en kraftig hjärnskakning men det blir bättre, ska bara inte anstränga mig.'' Sa Sandra. ''Hur är det med dig?'' Fråga Sandra.

Jag ryckte med axlarna,

''Ingen har sagt något. Jag vakna av en mardröm, så jag hann inte fråga.'' Sandra nicka och vi snacka vidare.
''Hur visste killarna att vi var här? Läkarna kunde knappt veta att vi var deras flickvänner.''

''Jag vakna upp, och bad dom ringa upp killarna. Dom kom på direkten.''

Zayns perspektiv:

Emelie kom ut ur Sandras rum. Det gjorde alltid ont att se henne sådär. Hon var helt blå och det var sår överallt. Jag visste ännu inte vad som had hänt, det ända läkarna hade sagt var att tjejerna hade blivit misshandlade och att Emelie var nära på att bli våldtagen. Det var alltid så svårt att ens tänka på det. Men jag kan ju inte undvika det. Jag ville fråga Emelie vad som egentligen hade hänt, men det var svårt för henne också att tänka på det. Emelie gick mot mig, tog tag i min hand och vi gick in till hennes rum.

Hon la sig på hennes säng, och gjorde lite utrymme. Hon klappa på utrymmet.

Nu tycker jag ni ska kommentera mycket!!!! mer än 30 :)

2012-04-01 @ 00:20:15 Permalink My first and only love. Kommentarer (42) Trackbacks ()