onedirectionfantasi -

Kapitel 54 - cosy

''Omg, who is that?'' Sa jag, vi var ensama och en bil stog där. Mitt hjärta börja dunka snabbare. Jag flytta mig närmare Zayn. Bilen körde mot oss, och då slog det mig! Våran personliga förare ju.

''Our personal driver babe, don't worry.'' Sa han och kysste mig på pannan. Jag andades ut. Bilen stanna framför oss och fönstren gick ner. Och vi möttes av Eleanors leende och Louis som satt bredvid han. Jag brast ut i skratt.

''You're so beautiful Emelie!'' Sa Eleanor. Zayn öppna dörren till bilen och jag klev in. Han klev in efter mig och Louis körde i full fart. Radion var på och dom höjde volymen till högsta. Och vi alla börja skrika med. Lite fåniga.

Jag vakna upp med ett stort leende på läpparna. Solen lös in, vi hade visst inte dragit för persienerna. Jag vände på mig och Zayn andades djupt. Hur mycket var klockan igentligen? Igår kväll var en underbar kväll, efter vår såkallade romantiska middag drog vi till Louis och Eleanors hotell rum och hade en liten fest för oss själv. Eller kanske inte, vi drack öl och spela kortspel. Senare drog iallafall jag och Zayn till vårt rum och hade en fest för oss själva. Jag gnugga mig för ögonen och log lite för mig själv. Har aldrig vart såhär lycklig, jag luta mig fram mot sängbordet och tog tag i min mobil. Klockan var tio i tio. Jag la ner mobilen snabbt och la täcket över mitt ansikte, om jag ska somna om ska jag inte somna om går det inte med ljust i rummet. Jag ställde mig upp snabbt och drog för persiennerna.

''Hi sexy.'' Jag hoppa till och jag vände mig om, Zayn brast ut i skratt. ''Sorry.'' Sa han med sin sexiga morgonröst.

''Thanks for that.'' Sa jag och la mig under täcket, vi flytta närmare och jag la mina armar runt om han. Hans fingrar strök min nakna hud på ryggen. Det gav mig en liten stöt, jag rös till.

Jag vakna till av en röst.

''Yeah, thanks. Oh, and I forgot. Chocolate strawberries too.'' Jag vakna upp och log lite för mig själv, Zayn stog med telefonen mot sitt öra. Utan tröja, lika sexig som alltid. Jag var lite stolt över att kalla han min.

''Your personal waitress?'' Sa jag och skratta lite, jag satte mig upp och gnugga mig. Vi hade visst somnat om, Zayn skratta också och satte sig ner bredvid mig.

''What time is it?'' Fråga jag och satte mig upp och satte på mig Zayns tröja. Mysig som alltid.

''Almost one.'' Jag skaka på huvdet.

''So we've wasted our day on sleeping, not good...'' Sa jag och slängde mig på Zayn. Jag satt gränsle över honom. Jag la min händer runt hans nacke och han låg ner. Jag kysste han och avbröt varje mening med ett ord.

''What..'' Kyss. ''Did..'' Kyss. ''You..'' Kyss. ''Order?'' Fråga jag och han skratta efter kyssarna.

''You'll see.'' Sa han och blinka. Med snabba rörelser vände han på mig så han log över mig. Jag brast ut i skratt och Zayn kysste mig snabbt och jag hann inte ens skratta klart. Så jag skratta under kyssen.

''You have to laugh at the same time as we kiss?'' Jag nicka och Zayn skaka på huvudet. Jag la mina händer på hans kinder och tryckte mina läppar mot hans. Precis då knacka det på dörre,

''Room service.'' Zayn ställde sig upp och öppna dörren. Dom rulla in vagnen och la den vid sängen.

''Thank you.'' Sa Zayn och gav dom dricks.

''Classy.'' Sa jag och börja söka igenom vagnen. ''Yum..'' Sa jag och vi högg i oss. Pannkakor, kaffe, juice, baguetter, frukt, ja allt möjligt.

''I didn't know what you wanted really so I ordered a little bit of everything.'' Sa han och tog en klunk av sitt kaffe.

''So that explains this much food. I will not be able to eat everything.''

''You don't have to.'' Sa han och jag nicka, vi fortsatte äta.

Jag stöna till, jag har nog aldrig blivit så här mätt på att äta frukost. Jag la mig ner på sängen och gav till ännu ett stön.

''You're not totally full, right?'' Sa Zayn och la sig bredvid mig.

''Yes I am, why?'' Zayn log och drog fram chockld jordgubbarna. Ohnej, min största svaghet. Fanns inget godare än detta.

''I wanna fead you with these.'' Sa han och kom närmare med en jordgubbe i munnen, jag öppna munnen och han la in en jordgubbe i munnen på mig.

''Yum..'' Sa jag samtidigt som jag tugga. ''Even though I'm full I still eat.. not good.'' Fortsatte jag och Zayn brast ut i skratt. Jag tog tag i en jordgubbe. Och flytta närmare min hand mot hans mun, sedan tröck jag den mot hans ansikte och han satte där med öppen mun.

''Oh no you didn't..'' Sa Zayn, jag brast ut i skratt och ställde mig upp snabbt och sprang därifrån. Jag kolla bak och såg hur Zayn sprang efter, jag hade nog aldrig skrattat så mycket. Men vem försöker jag lura, Zayn är ju snabbare än mig. Han la sina armar runt om min midja och bärde upp mig. Han slängde ner mig på sängen och börja kittla mig.

''Zayn, omg stop!!! Zayn.'' Skrek jag samtidigt som jag försökte ta mig ur, gick inte så bra. Jag skratta så mycket att jag börja gråta.

Tumblr_lwnzy82ja41qeudsmo1_500_large

Simpson spelades på tvn. Vi hade sett några avsnitt innan. Vädret var underbart ute, men vi hade ändå luggit inne i flera timmar. Klockan hade precis slagit fyra och kände att jag inte orka sitta inne längre. Men jag ville inte ställe mig upp. Vi log ner och Zayn hade sina armar runt om mig, jag ville inte att han skulle släppa mig.

''Can we go to the pool or something? The weather is amazing.'' Sa jag utan att röra på mig. Zayn släppte mig och en besvikelse gick igenom min kropp, men det här är ju knappt sista gången han har armarna runt om mig.

''You're right. Let's go.'' Sa Zayn och vi ställde oss upp i takt. Vi drog på oss våra badkläder. Jag satte på mig min favorit bikini, en illrosa. Perfekt till solbränd kropp, vilket jag kanske inte hade. Men brännan skulle jag jobba på nu.

Vi gick ut till polen. Den var på baksidan av hotellet, vilket var bra med tanke på alla fans som var vid framsidan. Zayn tog tag i min hand och vi kom ut till polen, på direkten såg jag Niall, Harry, Louis, Liam, Danielle, Eleanor och Sandra sitta vid sidan av polen.

Tumblr_m490y7majb1r9noico1_500_large_large

Jag kände hur någon tog tag i mina höfter och bärde upp mig. Och när jag minst anar det så är jag i polen. Zayn.

''My revenge.'' Sa han när vi nådde polens yta. Kallt som fan.

''You already did revenge on my when you tickled me.'' Sa jag och plaska vatten på han. Zayn la sin hand på min höft och flytta mig närmre honom. Han var påväg till att kyssa mig, då hade jag värsta chansen. Jag la mina händer på hans huvud och tryckte ner han. Men jag kunde inte ha kvar han och dränka han, jag släppte och han andades ut.

''Sorry, my revenge.'' Zayn skaka på huvudet, han vände på klacken och gick upp ifrån poolen. Jag följde han med blicken och gick och satte sig med resten som satt där uppe. Jahapp, han kanske blev sur. Eller kanske och kanske, han blev sur. Han lämna mig själv i poolen. Jag gick upp och satte mig på solstolen bredvid han, om han var sur var det hans problem. Jag satte på mina raybans och slöt mina ögon. Jag fick ändå lite dåligt samvete. Aja.

Alla var i poolen, förutom jag och Zayn. Så det var lite tystnad, men jag ville släppa den.

''Zayn... are you mad?'' Sa jag och satte mig upp.

''Hm.. no.'' Sa han utan att kolla mot mig. Aw, han va sur.. det var lite sött. Jag ställde mig upp och satte mig på hans solstol.

''Yes you are.'' Sa jag och log lite mot han, jag la min arm runt om han och ett litet flin trängde sig fram på hans ansikte.

''Stop it. I'm trying to be mad at you.'' Sa Zayn och skaka på huvudet. Och jag brast ut i skratt.

''Excuse me, Zayn.'' Sa en röst och både jag och Zayn kolla upp. Två tjejer, ungefär i samma ålder som oss stod framför oss. ''Can we have a picture with you?'' Fortsatte tjejen.

''Ofcourse.'' Sa han och ställde sig mellan tjejerna. ''Emelie, you can take the picture. Right?'' Jag nicka.

''No, it's okay. We don't want attention whores to take pictures of us.''

''Don't be rude.'' Sa Zayn och skaka på huvudet. Hade tjejen precis sagt det där? Jag visste seriöst inte vad jag skulle säga, attention whore? Det var väl lite överdrivet och grymt.

''It was a joke.'' Sa den andra tjejen. ''Still up for taking a picture?'' Jag ville inte säga emot hans fans, och ville inte sjunka ner till hennes nivå. Så jag skiter i det hon sa och tar bilden bara. Jag knäppte fotot och det kändes konstigt faktiskt.

''Thank you.'' Sa dom i mun på varandra och gick därifrån. Zayn la sina händer runt min nacke.

''Don't mind them. I love you, and no one will change that. You're not a attention whore and I know that.'' Jag nicka och våra läppar möttes. Vi sluta kyssas för att andas,

''I love you too.'' Sa jag och vi log.

293914_208301879226232_2937471_n_large

Sådärja. Förlåt för sent. Men hoppas ni gillar det! Lite tråkigt dock och inget händer, men det duger? Det är jätte lite kvar och novellen, men jag har några kapitel kvar! KOMMENTERA!

2012-06-20 @ 00:55:44 Permalink My first and only love. Kommentarer (7) Trackbacks ()

Kapitel 52 - Romantic guys and dinners.

''Alright guys, Zayn have to leave now.'' Zayn sa hejdå till alla fansen och kom sedan till mig. Han tog tag i min hand och vi gick ifrån hotellet. Paul var lite längre bakom oss, han var tvungen att gå med oss. För säkerhetens skull. Men vi ville va lite ensamma också. Vi stanna upp och tog en taxi, då sa Paul hejdå för oss och vi börja åka. Zayn rabbla upp ett ställe och vi kom fram efter tio minuter. När vi klev ut ur bilen såg jag en strand, det va lite öde. Väldigt tomt. Det stog två bilar längre bort.

''Zayn, what are we doing here?'' Fråga jag och Zayn flina, han tog tag i min hand och vi börja gå mot stranden.

När vi kom ut på stranden såg jag det. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Ett bord för två, med vit duk på. Långa ljusstakar runt om bordet och det stog mitt på stranden. Hur kunde han? Hur lyckades man? En man med en hög vit hatt kommer mot oss.

''Welcome!'' Sa mannen. Jag kolla på Zayn som log stort, jag tog tag i hans hand och krama den hårt som det gick. Han var så himla underbar. Vi kom fram till bordet som var perfekt upplagt. Zayn drog ut en stol till mig och jag satte mig ner. Han sa att det skulle vara romantiskt, men aldrig hade jag ens tänkt tanken till att det skulle vart såhär fint.

''Oh my.. Zayn this is incredable.'' Mannen hällde upp vin till oss.

''So you like it?'' Sa Zayn och log lite.

''Hmm.. what do you think? It's perfect. The sunset and everything, a guy have never done this to me..'' Sa jag.

''That's crazy, you deserve this. And I've actually never done this to a girl, I've always wanted to do this. But I saved it to a special girl.'' Sa Zayn, jag kände hur mina kinder hettades till och jag log ner i tallriken. Han la sin hand på min och jag kolla upp och mötte hans perfekta ögon. Jag nästan drukna i hans ögon.

''You're special.'' Sa han, jag visste inte vad jag skulle göra eller säga. Jag böjde mig fram och mötte han i en kyss.

Först kom förrätten, och det blir som vanligt en vanlig soppa. Jag kolla ut på havet, på vattnet, på solen. Allt var helt perfekt nu för stunden, Zayn bredvid mig. På stranden, med solnedgången.

''Wait, I need to get a picture.'' Sa jag och tog upp min iPhone, jag klicka mig in på instagram och tog en bild.

- Dinner at the beach, romantic.

Skrev jag och skicka vidare den. Nu skulle hela världen få reda på att vi satt här, men jag brydde mig inte. Egentligen ville jag visa hur underbar Zayn är. Vi åt upp det sista av soppan och då kom huvudrätten. Och vi börja äta.

''Do you like it?'' Fråga Zayn, han verkligen ville att allt skulle vara bra. Han lyckades totalt.

''Yeah, ofcourse I do.'' Han log nöjd och vi käka upp vår mat. Jag tog en liten klunk ur vinet och jag kolla på Zayn som gjorde likadant. Det hade blivit mörkare, himlen var orange och det skulle bli helt mörkt snart. Jag luta mig bakåt och la min hand på min mage.

''I'm so full..'' Sa jag och stöna till lite.

''You are? There's dessert left.''

''I always have room for dessert, don't worry.'' Sa jag och vi båda brast ut i skratt. ''I just need to rest..'' Sa jag och la min hand på min mage igen och börja göra rörelser för att visa hur mätt jag är.

''Me too.'' Sa Zayn och vi båda blev tysta.

Efter ungefär en kvart kom kocken tillbaka, han tog tillbaka disken och kom tillbaka.

''So, are you ready for desert?'' Jag kolla på Zayn som ryckte på axlarna, jag nicka till och vi båda börja flina. Även fast jag innerst inne var sjukt mätt, kunde jag inte stå emot.

''Yes please.'' Sa Zayn och kocken gick därifrån, senare kom han tillbaka med två olika tallrikar och la ena framför mig och den andra framför Zayn.

''Yummie!'' Sa jag och undersökte efterätten lite.

''It's a typical strawberry cheescake, just like you wanted it Zayn.'' Sa kocken och Zayn börja flina, precis som Zayn ville. Och precis som jag ville, jag tog en liten bit av cheescaken med min gaffel och stoppa in den i munnen på mig.

''Mmmm...'' Sa jag samtidigt som jag tugga på tårtan, den var underbar.

''Mmm....'' Sa Zayn precis efter mig och vi brast ut i skratt.

''This is amazing.. omg.'' Sa jag.

Tumblr_m27hr5amnf1rqfkw7o1_500_large

På bara några minuter hann vi båda bli klara.

''What time is it?'' Fråga jag och luta mig bakåt, ännu en gång. Jag la min hand på min mage igen, åh nu var jag överdrivet mätt och skulle inte orka något mer alls.

''Almost ten.'' Sa Zayn, han gjorde det samma som mig. Luta sig bakåt och stöna av hur mycket vi precis ätit.

''Wait so we've been here in almost two hours? It feels like we've been here in like 30 minutes.'' Sa jag och skaka på huvudet.

''Everytime you have fun, the time flies by.'' Sa Zayn, jag gav han ett litet leende. Det var sant ju, varje gång man hade riktigt kul var då tiden bara flög förbi.

''I wanna stay here forever, haha.'' Sa jag och vi båda börja skratta.

''Unfortunately the have to leave. Part of the deal was to leave after the dessert was served.'' Sa Zayn, jag puta lite med läpparna. Jag ville verkligen inte lämna det här stället, det var så lugnt. Så fint.

''No, don't worry.'' Sa han och tog tag i min hand, vi ställde oss upp i takt. Vad hade han hittat på nu för kul? Kocken kom mot oss och börja duka undan.

''Thank you for this lovely dinner.'' Sa Zayn, kocken nicka och Zayn vände på klacken. Automatiskt gjorde jag också det,

''Thank you.'' Sa jag och vi tog förväl. Zayn gick inte mot parkering, utan mot andra sidan. Det var helt mörkt nu, och det ända som lös upp stranden var ljusstackarna. Fast inte nu längre. Dom had etagit undan den och det blev mörkt. Det ända man hörde just nu var vattnets vågor och sanden vi gick på.

''So have you planned something more?'' Fråga jag och i hopp om att han skulle svara.

''Hmm.. okay no not really, or yes actually I wanted to walk by the beach. Just us two, that would've been great.'' Sa Zayn, jag nicka.

''Yes it would.'' Sa jag och gick närmare han.

En vind slog oss lite lätt, det va inte kallt. Men inte varmt. Lite ljummet. Det går inte och beskriva känslan jag hade just nu. Allting var så bra just nu. Dom senaste dagarna hade jag verkligen slutat tänka på allt som hände med Jonathan, allt det dåliga. Jag vakna några gånger om nätterna och hade Jonathan i mina tankar, men det var alltid Zayn som fick mig att tänka på annat.

''Wait.'' Sa jag och stanna upp, jag vände på klackan och gick ut mot vattnet. Jag drog upp min klänning som nådde marken, jag kolla på Zayn som kolla lite mot mig. ''Come!'' Sa jag. Han kom äntligen mot mig och han tog tag i min hand. Vi gick ut i vattnet, när vattnet slog våra fötter sprang vi båda tillbaka.

''Aaah, too cold.'' Sa jag och vi brast ut i skratt. Zayn kom mot mig och la sina händer på mina höfter, han flytta sig närmare mig och luta sin panna mot min. Våra läppar möttes, och det pirra till i hela min kropp. Varje gång han kysste mig, kändes det som första gången. Exakt likadant, den lyckan som alltid spred sig i kroppen. Hur det alltid flög runt fjärilar i min mage. Hur perfekt allting alltid kändes, hur speciell och vacker han fick mig att känna. Jag la mina händer runt om hans nacke, och vi bara stog där. Vi slutade kyssas och jag såg besvikelsen i hans ögon. Jag satte mig ner och la mig på sanden. Zayn la sig bredvid mig och han börja kyssa mig, jag flytta mig närmare han och la min hand runt hans nacke. Zayn flytta ner sin hand till mina ben. Jag tog tag i hans hand och skaka på huvudet, och han börja skratta. Han la sig ner bredvid mig.

''Wanna go home?'' Fråga Zayn.

Jag nicka,

''Yes.'' Sa jag, vi ställde oss upp i takt och gick mot parkeringen. Zayn drog upp sin mobil och knappa in ett nummer och la den sedan mot hans öra.

''Hi, can you come now?'' Sa Zayn. ''Yeah, good. Bye.'' Forsatte han och klicka.

''Who?'' Fråga jag och krama hans hand.

''Our personal driver.'' Sa han och log, även om det var mörkt såg jag hans tänder lysa. Jag brast ut i skratt, undra vem? Vi kom fram till parkeringen och en bil lös lite längre bort.

Förlåt för dålig update, har inte vart den bästa. Men nu är jag tillbaka och ska avsluta denna novell! Men det är om några kapitel, och snälla.. jag vet att jag inte uppdaterat så mycket men kommentera mycket!!! blir motiverad då. och ni kan klaga såååå mycket ni vill om hur dålig jag vart! :)

2012-06-16 @ 13:49:36 Permalink My first and only love. Kommentarer (17) Trackbacks ()

Svar - kort frågestund.

Kommer du att göra en till novel efter denna? :) <3

Svar: Hmm.. jag har ingen aning. Det bror på hur det är när jag har slutat!

Hur länge har du vart ett fan?

Svar: I ett år ungefär! Fick reda på dom vid den här tiden förra året, men blev inte ett fan föräns början av Maj.

Har du träffat killarna? Isåfall hur många gånger?

Svar: Ja det har jag. Jag har ingen aning, men jag har träffat dom varje gång dom har vart här. Varje dag ungefär, flera gånger om dagen. Blir väl nog mer än trettio gånger.

Vad heter du på twitter/facebook/blogg etc?

Svar: Jag skulle vilja skriva ner min personliga blogg, min facebook och min twitter. Så att ni skulle kunna skriva till mig där och bara inte här på boggen. Men jag har bestämt mig för att vara anonym, varför vet jag inte.. men det blev bara så! :(

Hur många år är du?? Vad heter du?? Bor du i Stockholm?? Okej äkta förhöret men haha vill veta!!<3 Har du träffat killarna hur många gånger då?? Ps, har typ läst om och om din novell över 6 gånger haha så mkt älskar jag din novell :-P

Svar: Jag är 15 år, fyller 16 i Oktober. Ja, jag bor i Stockholm! Svaret om jag har träffat dom har du här ovanför. Tack så mycket, jag blir så himla glad! :)

Berätta lite om dig själv! Vem är du, hur gammal är du osv :)

Svar: 15 snart 16 år, bor femton minuter med pendeltåg från Stockholm central. Går i Nian (jobbigaste året på grundskolan) Hmm.. Ja, vet inte riktigt vad jag ska skriva mer.

Hej, jag undrar bara hur man lägger upp gif "rörliga" bilder? Jag har försökt med allt (?) Jag har försökt sätta in den som en vanlig bild men det funkar inte och jag har försökt kopiera in den. Skulle vara tacksam för svar:) xx

Svar: Ja, juste! Har fått denna fråga innan men har inte haft tid till att svara, (sorry) det ända du behövar göra är att klicka upp en vanlig gif, kopiera den som du kopierar vanlig text och sedan klistra in på ett inlägg. Bus enkelt.

Du visar ju outfits ibland. Är det du på bilderna? Ps. Älskar bloggen! :)

Svar: Yes, det gör jag. Har glömt att ge creds. Det är inte jag på bilderna, det är Kenza. Stor bloggarn, ni vet? :) Dom flesta bilder är kopierade från henne, så all creds till henne för att gett Emelie en underbar stil, men jag har också tagit bilder från weheartit, tumblr eller google!

Vilken stad bor du i?

Svar: Stockholm.

Har du någonsin träffat killarna?

Svar: Yes, det har jag.

Hur gammal är du?

Svar: 15, snart 16 år.

Vad inspirerade dig till denna Novell?

Svar: Jadu, jag får väldigt mycket insparation från olika serier jag följer. Resten är min egna fantasi :)

Vilken av 1D låtar är din favorit?

Svar: Hmm.. klassikern What makes you beautiful eller tell me a lie.

Har du en favorit i 1D?

Svar: Alla är helt underbara, både i verkligheten och genom musiken och så vidare. Men dom jag mest har fastnat för är Zayn och Niall!

Vad gör du när du inte sitter hemma och skriver novell?

Svar: Jag har inget liv. Pluggar, är med kompisar, shoppar och ja.. såklart skola.

Favorit sport?

Svar: Basket! Hihi.

Vet du när killarna kommer till sverige?

Svar: Du frågar helt fel tjej. Har ingen aning och håller inte koll på sådant.

Vart bor du? om Stockholm, vart i stockholm?

Svar: Jag bor i Stockholm ja. 15 minuter från centralen.

Vem är tjejerna på bilderna? Vart kommer alla bilder ifrån du lägger upp? Har du instagram, isf vad heter du där? Och Facebook? Skulle man kunna adda dig där? :)

Svar: Kenza eller random tjejer på weheartit! Ja jag har instagram, vill ni veta? Funderar på att skriva ut mitt namn och skita i att vara anonym?

Vem är din favorit av killarna? Säg en bra egenskap med varje kille i 1D.

Svar: Svaret har du där uppe.

Niall - Underbart skratt.

Zayn - Hans blickar, också att jag ser mig själv i han. När jag kollar på han ser jag mig.

Louis - Så jävla bra humor!

Liam - Hur jäkla gullig han är, mot sina fans.

Harry - Leendet helt klart, det dödar.

vilekn typ av musik lyssnar du på?? vilken kändis killar du om du räknar bort 1d?

Svar: Justin Bieber (överaskad?) Nicki Minaj och Drake är stora favoriter också. Lyssnar på allt, förutom rock och typ country då.

Hur fick du reda på killarna?

Svar: Kommer inte ihåg.. :/

Hur länge har du gillat dom?

Svar: 1 år!

Vem är din favvo?

Svar: Svar finns där uppe!

Vad tycker du om Eleanor och Danielle?

Svar: Jätte fina tjejer! Gillar dom för att dom göra Liam och Louis och lyckliga. Vet inte riktigt vad jag ska säga eftersom jag inte vet så mycket av dom, men det jag har sett är dom underbara!

Vilken bromance är din favvo?

Svar: Ziam eller Ziall eller Nouis, haha! Så underbara. Fast gillar dock alla.

Favvo låt från 1D?

Svar: Svaret finns där uppe!

Vad lyssnar du på förutom 1D?

Svar: Allting, kan inte riktigt säga! Det som faller mig i smaken lyssnar jag på.

Hur många directioners finns på din skola?

Svar: Vet inte riktigt, känner två styckna som är directioners. Sedan brukar jag höra folk sjunga på deras låtar och lyssna på dom. Lite kul.

När var det första gången du träffa dom? Några minnen från när du träffat dom du har lust att dela?

Svar: Har jag skrivit ner att jag träffat dom innan, haha? Första gången var den 17 Maj! Har sedan träffat dom Maj, Juni, Juli, Oktober och såg en liten gnutta av dom i Februari. Jag är ingen stalker, har bara inget liv! Några minnen? Hmm.. oj. Det är så sjukt mycket, har gått igenom jätte mycket. Så vet inte riktigt..

Ni kan fortsätta att fråga, om det är något, så kan jag svara! :)

2012-04-24 @ 21:54:09 Permalink My first and only love. Kommentarer (6) Trackbacks ()

Frågestund!

Nu tänkte jag köra på en frågestund. Så har ni alla chans till att fråga VAD SOM HELST, eftersom jag inte svarar när ni frågar vanligtvis. Så fråga på! Om mig, killarna, om allt mellan himmel och jord helt enkelt. Puss!

2012-04-23 @ 20:28:00 Permalink My first and only love. Kommentarer (15) Trackbacks ()

Kapitel 51 - The beach.

''What do you wanna do tomorrow?'' Fråga Zayn och flytta sig närmare mig.

''I wanna chill, go to the beach.'' Sa jag och la min hand på hans bröst.

''That sounds good, and maybe, at night. We could go out for dinner?'' Fråga Zayn.

''Zayn, are you asking me out for a date?''

''Hmm.. yes.''

''You better have this whole thing planned out.'' Sa jag och flina. Jag luta mig över till han och gav han en kyss.

''You have no idea.''

Jag packa ner det sista, klockan hade precis slagit 12 och vi skulle snart ner till stranden. Vädret va underbart och jag hade aldrig i mitt liv känt mig såhär lycklig. Hela gänget, på stranden. Jag la ner solkrämen och drog igen dragkedjan på min väska. Jag ställde mig framför spegeln en stund och granska mig lite, inget smink och håret i en hästsvans. Jag hade på mig ett svart linne, ett par ljusa shorts och såklart min röd randiga bikini under. Jag kolla på Zayn som satt och vänta på mig.

''Shall we go?'' Fråga jag, Zayn lös upp i ett leende. Vi drog på oss våra skor och gick utåt, när vi kom ut mötte vi på Louis, Eleanor och Niall.

''Hello guys.'' Sa alla i mun på varandra, vi stog kvar där i en minut ungefär och nu hade alla redan kommit ut ur hotell rummen. Vi vänte ett tag och sedan kom Paul och tre andra biffiga vakter.

''Girls, you should take the back way out.'' Sa Paul och vi nicka. ''And boys, if you wanna stay there for a moment, you could. But you can't give away autographs or pictures because it's too many.'' Dom nicka, vi tog hissen ner och kom ner till lobbyn. Vi dela på oss och gick mot varsitt håll.

Vi, tjejer kom fram till stranden.

''Seriously, where can we sit?'' Sa Eleanor ganska irriterat, jag hoppa till och börja gå snabbt mot ett ställe jag precis hitta.

''There!!'' Skrek jag lite och märkte att det kanske var lite för högt, jag peka mot stället och vi alla fyra börja gå snabbt som tusan och sedan kom vi fram. Stället var underbart, stort, fullt med folk, havet var blått och ja. Det är precis som jag drömt om. Jag la min handduk på den mjuka sanden, jag drog av mig mina kläder och la mig snabbt på handduken. Bredvid mig satte sig Danielle och på andra sidan Sandra. Och Sedan Eleanor bredvid Sandra. Vi alla la oss nöjda på våra handdukar och börja sola.

''This is awesome.'' Sa Sandra och vi alla mm-a lite, och bara log där. Jag satte mig upp och luta mig mot min väska för att ta ut min mobil. Missat samtal, från Zayn. Jag ringde upp han och han svara efter tre signaler.

''Hi, where are you?'' Fråga jag.

''We're at the beach, looking for you. It's so much people here.'' Sa Zayn, jag ställde mig upp snabbt och börja kolla runt efter dom.

''But where are you? I could come and meet you up.'' Jag böjde mig ner och tog tag i mina raybans.

''We're by the barbeque place.'' Sa Zayn.

''Okay stay there, bye.'' Sa jag och klicka. ''Girls, I'm meeting up the guys. Be right back.'' Alla mm-ade som innan och verka inte bry sig så mycket.

Jag börja närma mig stället och såg killarna klart och tydligt. Och dom posade framför kamerar med tjejer bredvid sig, antagligen fans. Jag kom fram till dom, och ingen hade verkat märka att jag var där. Jag ställde mig bakom Niall och hoppa på han och han skrek till.

''EMELIE!'' Skrek Niall, ganska sur. Jag hade skrämt han ganska rejält där. Alla börja gapskratta.

''There you are!'' Sa Zayn ganska högt och småsprang till mig. Han krama om mig hårt och viska,

''I've missed you.'' Han flina åt mig, man såg att han var oseriös.

''Haha, Zayn..'' Sa jag och puta bort han lite, jag gillade verkligen inte att krama och pussa framför fans. Det var lite obehagligt. Jag kolla på fansen, och dom verka inte bry sig så mycket. Dom bara log.

''Bye girls, it was nice meeting you.'' Sa Harry och alla sa hejdå till tjejerna. Vi börja gå mot stället Danielle, Eleanor och Sandra låg på och äntligen börja vi närma oss. Alla börja springa mot dom, förutom jag och såklart börja dom göra värsta väsnet och hoppa dom. Stackars dom som ligger runt oss. Men jag kunde inte låta bli att skratta. Jag la mig ner på min handduk, alla drog av sig sina tröjor och la sig på sina handdukar. Vi låg där i ungefär tio minuter, tills det blev lite obekvämt för oss alla. Då bestämde sig killarna för att gå hyra solstolar, dom gick bort till ett ställe där man kunde göra det och fem minuter senare satte vi oss alla på varsin solstol.

''Someone wanna go out for a swim?'' Fråga Zayn.

''Me.'' Skrek jag medans alla va helt tysta. Både jag och Zayn brast ut i skratt, Zayn tog tag i min hand och vi gick ner mot stranden. Vi sprang in mot vattnet, som var ljummet. Vi tog ett dopp och gick längre in i vattnet, så det kom till våra höfter. Zayn tog tag i mina höfter och tryckte sig mot mig. Han la sina händer runt min nacke, men dom förflytta sig neråt, han la dom under min rumpa och tryckte upp mig, jag låste mina ben runt hans höfter och jag la mina armar runt om hans nacke. Vi hade den ställningen i ungefär 10 sekunder, men det vara inte så länge.

''Get a room.'' Hörde vi någon skrika bakom oss, Zayn släppte mig och vi såg alla springa mot oss. Dom börja skvätta vatten oss och det blev ett enda krig. Jag ställde mig lite åt sidan och gick uppåt mot stranden, när jag kolla bakåt såg jag att Sandra var påväg upp bakom mig, jag stanna upp och mötte henne. Vi guck uppåt mot stranden och satte oss precis vid slutet av vattnet.

''Det här är underbart..jag kan säga det tusen gånger om.'' Sa jag, Sandra nicka och drog bort ett hårstrå som hängde över hennes ansikte. En våg stänkte på oss, men det var bara skönt.

''Jag vet, såg att du och Zayn hade värsta romantiska moment där ute.'' Vi brast ut i skratt, jag ryckte på axlarna.

''Hmm, aa.. typ.'' Sa jag, Eleanor och Danielle satte sig på varsin sida.

''What are you girls talking about?'' Fråga Eleanor

''How Zayn and Emelie had such an romantic moment out there.'' Dom brast ut i skratt.

''True.'' Sa Eleanor och Danielle nicka. Vi alla satt tysta, jag kolla ut i vattnet och killarna brottades i vattnet. Tillslut gav antagligen alla upp och dom var påväg upp. Vi ställde oss upp i takt och helt plötsligt känner jag någonsin händer på mina höfter, jag vände mig om och såg Zayn stor le. Jag tog tag i hans hand och vi gick uppåt.

Jag satte mig ner på min solstol och Zayn gjorde detsamma på sin som var bredvid min.

''So, what time should we go out today?'' Fråga jag.

''Eight!'' Sa han, han såg väldigt exalterad ut, jag skratta till lite och kolla lite konstigt mot han.

''What have you planned really?''

''You'll see, it's so romantic.'' Sa han och blinka mot mig, ojoj. Överaskning? Hmm.. Jag blev nästan nervös, vi låg kvar där en stund. Tills vi bestämde oss för att gå vidare mot något lunch ställe.
Vi satte oss på varsin stol, framför mig satte sig Zayn och bredvid mig Niall. Vi beställde och jag beställde en lätt sallad, det fanns inget bättre med sallad en varm dag som denna.

Jag hade precis satt på mig min klänning, den Zayn gav mig i December. I julklapp, den var perfekt. Svart med urigning där bak. Jag sminkade mig lätt med lite mascara och jag hade håret vågigt. Det var så varmt och skönt ute, så man orka knappt fixa sig så mycket. Till allt detta planerade jag det med ett par sandaler. Klockan var nästan åtta och Zayn skulle knacka på när som helst, tydligen kunde jag inte fixa mig i vårat rum så jag fick göra det hos Sandras och Harrys rum, dom båda var ute på middag så jag var själv. Det knacka på dörren och gick med snabba steg mot dörren.

''Wow..'' Sa Zayn det första han gjorde, jag kunde inte stå emot att le. Han var helt underbar, vacker och allt det därra.

''What?'' Sa jag och flina lite.

''You're so beautiful. Are you ready to go?'' Fråga han och mötte mig i en kram, han gav mig en lätt kyss och jag drog på mig mina sandaler. Vi kom ut ur hotell rummet och gick neråt.

''Are we taking the back way?'' Fråga jag samtidigt som vi precis kom fram till lobbyn.

''No, it's not so much fans outside. And I wanna meet them.'' Jag nicka till och vi gick utåt. När vi kom ut börja fans småskrika, men det var inte galet. Paul stog bredvid Zayn och gick med snabba steg mot fans, jag gick igenom dom och ställde mig lite längre bort.

''Emelie you look beautiful.'' Hörde jag någon skrika ut, jag log lite mot fansen som skrek det. Vi var kvar där en stund tills vi behövde gå.

''Zayn, what are we doing here?'' Fråga jag och Zayn flina, han tog tag i min hand och vi börja gå mot stranden.

Väldigt jobbigt av mig att sitta och ändra och så vidare, men som sagt. Jag ska uppdatera när jag kan och har tid, när jag inte är upptagen! Så det blir inte bästa updaten. Nu vill jag ha mycket kommentarer, vill veta vad ni tror han ska göra och vad ni tycker. Så över trettio kommentarer? :)

2012-04-22 @ 19:02:20 Permalink My first and only love. Kommentarer (34) Trackbacks ()

Ändrat mig lite.

Jag har ändrat mig lite granna, efter att fått alla kommentarer fick jag lite dåligt samvete. Jag ska fortsätta, men ni kan inte räkna med BÄSTA uppdsteringar. Jag ska skriva när jag har tid! Okej? Så jag ska fortsätta, men inte med bra uppdatering. Jag fortsätter med denna novell, sedan vet jag inte om jag påbörjar en ny. Låter det bra? :) Och jag vill bara säga att det var sååå mycket roligare att skriva innan då man fick ungefär 60 kommentarer på varje kapitel. Men aja! Puss

2012-04-22 @ 13:20:37 Permalink Övrigt Kommentarer (9) Trackbacks ()

Bad news guys..

Nu är det såhär att jag bestämt mig för att ta en paus från att skriva. Dels för att jag har sjuuukt mycket i skolan, det de sista månaderna av nian och då är det som mest. På helgerna vill jag helst vara med vänner och familj, och inte vara inne. Och det är också för att jag förlorat sjukt mycket läsare, och jag får inte så mycket kommentarer längre. Vilket är tråkigt, då blir det tråkigt att skriva novellen. Och hur kul är det att skriva även om det inte är så roligt längre? Jag kommer nog tillbaka inom framtiden, vet inte om jag ska fortsätta med 'My first and only love' eller om jag ska påbörja en ny, det får ni avgöra!

Några tips på hur ni ska hålla reda på när jag kommer tillbak, för ni orkar väl inte klicka er in på min blogg varje dag även om jag inte uppdaterar?

http://www.facebook.com/pages/onedirectionfantasibloggse/149996148451045 Gilla min facebook sida. När jag kommer tillbaka kommer jag garanterat skriva det på facebook!

Sedan kan ni följa mig på bloglovin! När nästa inlägg kommer upp, kommer det upp på bloglvin. Men om ni har andra sett för att hålla reda på det, så gör det. Vill bara säga att ni vart underbara, och vi ses snart :)

2012-04-21 @ 19:02:41 Permalink Övrigt Kommentarer (10) Trackbacks ()

Kapitel 50 - LA baby.

''And there's mine.'' Sa Harry och dom drog bort resväskan från bandet i takt. Efter ungefär femtio minuter hade vi alla fått vårat bagage och vi börja gå mot utgången. Nervositeten steg när tanken slog mig, alla fans som vänta. Zayn tog tag i min hand och vi kolla på varandra. Paul och tre andra livvakter gick runt varandra. Jag hoppades att det skulle finnas flera vakter där ute. Vi närmades oss utgången, och tillslut kom vi ut. En massa vakter ställde sig runt oss, och vi möttes av högt skrik. Oj jävlar, det var mer än vad jag förväntat mig och defentivt mer än 200.. Jag sucka för mig själv, hur skulle detta gå?

Vakterna ställde sig runt om oss, knappt en millimeters mellanrum mellan oss alla. Vi alla var som en hög, jag ville bara ta mig ur den knasiga högen. Jag särade på två vakter som stog framför mig och böjde mig ner för att sedan ta mig ur, jag vred och puta på fansen som stog framför mig och vägra att flytta på sig när jag vänligt bad dom. Mina resväskor fastna, och tillslut kom jag ur högen. Jag andades ut, jag hade fortfarande fans runt om mig. Jag börja gå snabbt mot utgången då jag insåg att alla ändå var påväg dit, alla fans gick på killarna. Jag såg hur Eleanor drog sig ur högen, men det sluta med att fansen kom runt henne och hon försvann in i högen ännu en gång. Jag gick med snabba steg, tillslut stanna jag upp och gick åt sidan, vänta tills den skrikande och gråtande högen gick förbi mig. Jag ställde mig bakom högen, och gick efter. Jag kolla runt lite och såg fans gråta, skrika det högsta dom kunde och till o med fans som svimmar. Dom är fem helt vanliga killar, hur kunde man reagera så starkt på dom?

''This is crazy..'' Sa en tjej bredvid mig, jag vände mig om och hon log vänligt mot mig. Jag nicka till,

''Yes, I know.'' Svara jag och skaka på huvudet.

''Are you a fan? I know those guys.'' Sa hon och ställde sig på tå och kolla runt.

''No, not really. I'm actually with them. What about you?'' Fråga jag, sedan såg jag hennes resväska.

''I just arrived here, the flight from London.'' Jag nicka till,

''Me too.'' Hon log vänligt mot mig igen.

''How do you know them? If I can ask you.''

''It's okay, hmm I'm dating Zayn. The guy with black hair.'' Hon log och nicka till alla stanna till och alla sluta skrika. Jag kolla runt lite och insåg att vi kommit till utgången, jag ställde mig på tå och såg att vakterna hade stoppat alla fans från att komma ut. Hur skulle jag någonsin ta mig ut?

''I'm taking the other way, bye. It was nice to see you.'' Sa tjejen och lämna platsen, hon vinka efter sig och sedan försvann hon in i högen. Jag gjorde detsamma, jag gick in i högen. Efter att sagt ursäkta mig ett par gånger kom jag fram till en vakt, jag försökte komma förbi. Men han tog tag i min arm och puta bak mig.

''I need to get out.'' Sa jag, han skaka på huvudet.

''Step away from the door.'' Fan va jobbig vakt, han var en flygpltasvakt. Och visste antagligen inte att jag var med Zayn.

''I'm with them.'' Sa jag och försökte komma förbi, men det sluta med att han gjorde exakt samma sak som innan och tog tag i min arm. Fast hårdare denna gång. Jag sucka ännu en gång, jag kolla runt och såg fans kolla på mig. Kunde dom bara inte hjälpa mig? Vissa skratta och vissa peka. Jag tog upp min iPhone och knappa in Zayns nummer. Efter en minut svara han,

''Where the hell are you?'' Småskrek jag, allas blickar vände sig mot mig och det blev småtyst. Det ända man hörde var allt viskande.

''I'm sorry babe, we're in the car. And I was about to call you.''

''What, wait. Zayn, have you left the airport? Without me?''

''No, ofcourse not. Where are you?'' Svara han, jag andades ut. Och kolla runt lite.

''The bodyguard here won't let me through.'' Sa jag, lite högre för att få vaktens uppmärksamhet.

''Okay, Paul is coming.'' Jag klicka han och precis då såg jag Paul komma in igen, folk blev hysteriska ännu en gång. Jag gick mot Paul igen,

''She's with us, it's okay.'' Jag slängde lite med håret och gav vakten en blick,

''Told you so.'' Viska jag tyst.

''That was crazy.'' Sa jag och slängde mig på hotell sängen, hotellet för i högsta klass. Så otroligt fint och lyxigt. Zayn slängde sig bredvid mig och luta sig på sin arm.

''Yeah I know, I'm sorry I left you.'' Sa han och gav mig en kyss.

''All I want is food now.'' Sa jag och satte mig upp, jag tog upp ett par jeans shorts och ett grönt transprent linne, jag drog av mig mjukisbyxorna som nu hade klibbat sig fast på mina ben av allt svett. Jag satte på mig shortsen, och linnet. Sedan tog jag upp håret i en hästsvans och satte mig sedan på sängen igen.

Vi klev ut ur hotellet, med Paul bredvid oss. Det var ungefär 100 fans utanför så vi fick ta bakvägen.

''Where do you wanna eat?'' Fråga Zayn och kolla runt lite på gatan, det var nu mörkt ute. Men lamporna lyste upp staden, det var sjukt mycket folk. Och eftersom vi bodde på ett hotell som var vid stranden, såg man ut till havet. Det var sjukt mycket folk, resturanger, uteserveringar och så vidare.

''I don't know, and I don't care. I just wanna eat and go home. I'm so tired.'' Sa jag, jag kanske var lite bitter. Men jag var sjukt trött. Efter 11 timmars resa ville man bara lägga sig på en skön och mjuk säng.

Vi kom till en resturang, beställde maten och satte oss på en uteservering.

''This is nice.'' Sa jag och stoppa in en gaffel med pommfrites.

''I know.'' Sa Zayn. Jag kolla lite på Zayns mat, men sedan återgick jag till min egna.

''Haha, you want some babe?'' Fråga Zayn, jag höjde lite på mitt ögonbryn. Zayn plocka pasta med sin gaffel, sedan kom han mot mig med sin gaffel. Okej, ja. Jag var känd till att älska mat. Jag öppna munnen och Zayn stoppa in sin gaffel i min mun.

''Yummy.'' Sa jag med munnen full med pasta, Zayn brast ut i skratt.

''What do you wanna do tomorrow?'' Fråga Zayn och flytta sig närmare mig.

''I wanna chill, go to the beach.'' Sa jag och la min hand på hans bröst.

''That sounds good, and maybe, at night. We could go out for dinner?'' Fråga Zayn.

''Zayn, are you asking me out for a date?''

''Hmm.. yes.''

''You better have this whole thing planned out.'' Sa jag och flina. Jag luta mig över till han och gav han en kyss.

''You have no idea.''

Vad tror ni dom kommer göra? Det kanske är lite tråkigt nu på novellen, men det kommer ändå hända roliga saker. Puss

2012-04-16 @ 21:40:30 Permalink My first and only love. Kommentarer (16) Trackbacks ()

Kapitel 49 - Bye London.

''Can we have a picture?'' Fråga tjejerna.

''Ofcourse'' Sa Zayn och ställde sig bredvid ena tjejen, och den andra knäppte foto. Han ställde sig sedan bredvid den andra tjejen och hon knäppte ett foto.

''I'm sorry for what happen to you.'' Sa ena tjejen och ställde sig bredvid mig,

''Thanks'' Mumla jag fram, det var gulligt att hans fans brydde sig. Men jag orka verkligen inte snacka om det. Vi fortsatte vidare och kom äntligen fram.

Jag satte mig på platsen vid fönstret, och Zayn bredvid mig. Framför oss satte sig Harry och Sandra, och bakom oss Louis och Eleanor. Lampan till säkerhetsbältena lös upp och vi knäppte våra säkerhetsbälten.

''Welcome aboard ladies and gentleman. We will lift in 5 minutes, and we will land in a bout 11 hours. Enjoy the flight.''

Jag suckade för mig själv, 11 timmars flygresa. Utan att byta flyg, bara sitta här. Det enda bra var att Zayn var här. Planet lyfte, och vi var nu påväg ut från uk.

Jag snarka till, vart var jag? Allting var svart, jag gnugga ögonen snabbt och då insåg jag att vi var på flyget mot LA. Hur länge sov jag? Är vi framme snart? Känns som om vi suttit på det här planet i evigheter, jag kolla på Zayn som sov. Jag kolla framför mig, där sov Harry och Sandra. Alla sov? Jag kolla ut genom fönstret, det var mörkt. Jag kolla runt, och fick syn på Niall som inte sov, han fiffla med sin mobil. Jag ställde mig upp och gick förbi Zayn, i försök med att inte nudda och väcka han. Jag lyckades. Jag gick mot Niall, när han fick syn på mig lös han upp i ett leende. Jag ställde mig framför honom.

''Hi sleepie.'' Sa han och skaka på huvudet, och hade ett snett leende.

''Why sleepie?'' Sa jag, jag brast ut i skratt precis innan Niall ens hann svara. Jag peka mot Paul som sov med halvöppen mun, både jag och Niall brast ut i skratt.

''I know, look.'' Sa han och vissa en massa bilder han hade på sin mobil på Paul. Bilder på Paul sovandes, uppifrån, nerifrån, från sidorna. Ja, bara en massa bilder.

Jag skaka på huvudet,

''You're so mean.'' Niall brast ut i skratt ännu en gång,

''What time is it?''

''Almost 3am.''

''Wait, have we only been in air for 2 hours?''

Niall nicka igen,

''Whaaaaaat?'' Jag blev besviken, så himla tråkigt ju. Trodde vi snart skulle vara framme, men nejnej. Vi ska vara kvar här i 9 timmar till. Jag skaka på huvudet ännu en gång,

''Do you want something?'' Fråga Niall och vinka till mot en flygvärdinna. ''Like a coke or something?''

''A coke would be great.'' Sa jag och Niall nicka till, flygvärdinnan kom.

''Can you give us two cokes?'' Fråga Niall.
Flygvärdinnan kom med colorna och vi satte oss på en rad bakom oss, som tydligen var tom.

''Do you think it's gonna be alot of fans when we arive at the airport?'' Fråga jag och tog en klunk av min burk, Niall gjorde detsamma. Han ryckte på axlarna,

''I don't know, last time we arrived it was 200 of them.'' Sa Niall, jag spärra upp ögonen och Niall skratta. Jag svalde hårt, 200?! Ohnej.

''200? Damn!'' Sa jag.

''It was fun.'' Sa Niall och tog ännu en klunk, ''And it was 200 outside our hotels all day and all night.'' Jag spärra upp ögonen ännu en gång,

''What?! Outside the hotel too?''

''Uhm, yes.'' Oron spred sig i min kropp, jag vet hur många fans dom har. Vilket är många, men jag har aldrig mött så många samtidigt. Jag vet inte hur det kommer bli.

''It's gonna be okay.'' Sa Niall och la sin hand på min axel. Han verka ha sett att jag blivit orolig i mina ögon.

Nialls perspektiv:

''Do you think it's gonna be alot of fans when we arive at the airport?'' Fråga Emelie, jag vände mitt huvud mot henne och hon hann precis ta en klunk från hennes cola. Jag tog också en klunk och ryckte på axlarna.

''I don't know, last time we arrived it was 200 of them.'' Sa jag, jag kände hur ett leende spred sig på mitt ansikte. Jag blev alltid glad när fans kom, speciellt så många. Det är helt sjukt att folk verkligen tar sin tid och kommer för att träffa oss. Det är underbart. Emelies ögon spärrades upp och jag brast ut i skratt.

''200? Damn!'' Sa Emelie, hennes ögon var i samma form och hon sg förvånad ut.

''It was fun.'' Sa jag och tog en klunk, ''And it was 200 outside our hotels all day and all night.'' Emelie spärra upp ögonen ännu en gång.

''Outside the hotel too?'' Jag nicka till,

''Yes.'' Jag såg hur orolig hon blev bara av att kolla in i hennes ögon. ''It's gonna be okay.'' Sa jag och gav henne ett litet leende och la min hand på hennes axel.

''Wanna take a picture?'' Fråga jag, Emelienicka till. Jag tog upp min mobil och klicka upp kameran och vi båda posa framför den. Oseriösa, såklart. Vi brast ut i skratt och jag klicka mig in på twitter. Ny tweet,

- On our way to LAAA!

Skrev jag och klicka upp bilden vi precis tagit. Jag skicka iväg tweeten och redan efter några sekunder börja mobilen pipa. Jag visste inte vad mina fans hade skrivit, det var så blandade tweets mellan alla. Jag har sett en del tweets om Emelie, Sandra, Eleanor och Danielle. Vissa är hat, och vissa inte. Jag ville se vad alla mina fans skrev till mig, men jag var rädd att någon skulle skriva något om Emelie och det skulle bara förstöra Emelies flygresa. Och det är det sista jag vill, hon är min vän och jag vill inte att hon ska må dåligt.

Emelies perspektiv:
''Ladies and gentleman, we're now arriving in Los Angeles.''

Lampan till säkerhetsbältet lös, både jag och Zayn satte på det. Jag kolla på Zayn som log mot mig. Jag hade suttit med Niall i ungefär tre timmar och bara snackat, sedan hade Zayn vaknat och deltagit i våran lilla konversation. Det var ljust ute, och klockan hade precis slagit 11 på morgonen, i UK ja. Men i La hade den precis slagit åtta på kvällen.
Vi klev ut ur planen och möttes av solen som höll på gå ner, och en stark värme slog oss. Jag rotade igenom min handväska och tog på mina raybans.

''Welcome to LA!'' Skrek alla killar takt. Jag kunde inte sluta le, jag var äntligen här. UNDERBART. Vi klev in på flygplatsen och gick mot bagagen.

''There's my suitcase.'' Skrek Zayn, överlycklig för att vart den första som fick sin resväska.

Nu fick ni in lite Nialls perspektiv. Och nej, det kommer inte hända något triangel drama. Försöker vara realistisk, och tror ni seriöst att Niall skulle sno Zayns filickvän? Emelie och Niall är helt enkelt bara riktigt bra vänner. Sedan det med tidskillnaden och restiden och så vidare. Det var lite krånligt och det kanske blev fel med tidskillnaden och så vidare. Men hoppas ni ursäktar det och ändå blir nöjda. Puss

2012-04-13 @ 21:44:22 Permalink My first and only love. Kommentarer (16) Trackbacks ()

Kapitel 48 - Endless love.

''Emelie, come.'' Sa Zayn, ganska seriöst, precis när vi klivit in i hallen. Han tog tag i min hand och jag slängde iväg mina skor. Vi kom in på rummet och han pekade mot sängen, utan att ge mig någon blick alls. Bara pokerface.

''Sit.'' Sa han. Man såg att han var oseriös, men jag blev ju ändå fundersam? Vad höll han på med? Han rota igenom sitt skrivbord och tillslut drog han ut ett kuvert och satte sig ner bredvid mig igen.

''Open!!'' Sa han, nu var han glad, exalterad. Jag öppna upp kuvertet, drog ut det som fanns i och när jag såg var det ståg på pappret, visste jag inte vad jag skulle göra. Med en öppen mun kolla jag på Zayn som aldrig vart såhär glad.

Jag drog efter andan.

''I just want you to take break. From here, from London.'' Sa han och var vädligt exalterad. ''So me, you, the guys, Eleanor, Danielle and Sandra. We're going.''

''Really?! To LA?'' Sa jag skaka på huvudet. Hur lyckades han alltid att få mig att glömma allt? LA resa, med han. Skulle bli perfekt. Jag hade faktiskt aldrig vart där, och hade alltid vart min dröm liksom. Men att få åka med Zayn, och Sandra och dom andra. Skulle bli en helt perfekt resa. Men då slog det mig, skolan. Jag hade bara gått i skolan i endast tre dagar. Faktiskt vart där, på lektionerna och så vidare. Zayn avbröt mina tankar,

''I've talked to your prinicipal. She agreed about taking a break, and you don't have to think about school.'' Det var som om han läste mina tankar. Jag hoppade på han, kramade om han. Hårt.

''Thank you'' Viska jag, han smekte min rygg med sin hand.

''Everything for you.'' Viska han tillbaka. Vi släppte taget om varandra.

''When are we going? How long?'' Fråga jag och granska biljetterna.

''In three days, one week.'' Jag pep till och Zayn brast ut i skratt.

''Gotta start packing!'' Små skrek, jag ställde mig upp och precis då drar Zayn ner mig på hans säng.

''No, not now... stay with me!'' Sa han och pluta med hans underläpp och gjorde hans berömda och söta valpögon, hur kunde man motstå han? Det funka aldrig. Zayn la sig ner och jag la mig ner bredvid han. Vi la oss tätt intil varandra och bara låg där.

''What time is it?'' Fråga jag. Zayn tog upp sin mobil och låste upp den,

''Almost four.'' Sa Zayn. Jag nicka till och drog fram min mobil som log på min bakficka. Jag klicka upp kamera på mobilen, standard. Att sitta ta ego bilder med sin iphone är bara standard. Jag flytta mig närmare Zayn och knäppte ett foto. Jag skulle precis knäppa ett till foto, då Zayn flyter mitt huvud så vi är ansikte mot ansikte. Han flytta sig närmare mig och våra läppar möttes. Jag hann knäppa ett foto tills jag brast ut i skratt. Våra läppar släppte varandra men var ändå nära varandra. Jag knäppte ett till foto, bara för att liksom. Jag vände min blick mot mobilen och klicka upp bilderna. Jag kolla på dom,

''We're the cutest.'' Sa Zayn, jag nicka. Jag ville så gärna lägga upp dom, men jag visste ju hur alla skulle reagera. Jag kolla på bilden då jag och Zayn bara kolla på varandra, jag granska den. Och såg alla blåmärken, man kunde se dom så tydligt. Jag hade äntligen lyckats att glömma alla sår och blåmärken på ansiktet. Zayn hade lyckats få mig att glömma, men minnena kom alltid tillbaka. Jag låste mobilen, det blev tyst.

''What is it?'' Fråga Zayn.

''Nothing.'' Mumla jag fram, han skaka på huvudet.

''I can see it's something.''

Jag ryckte på axlarna,

''Stupid memories, from the attack. It keeps coming back, I'm tired of these stupid scares and bruises I have on me, it keeps on reminding me of the attack.'' Sa jag och satte mig upp, Zayn gjorde detsamma och la sin arm runt om mig.

''He will never come back for you, he's gone.'' Sa Zayn tyst och lugnande. Han gav mig en kyss på pannan. Jag fick inte gråta, jag måste vara stark. Jag erkänner själv, jag har vart ganska stark dom senaste dagarna. Om det här var någon annan, skulle dom brytit ihop redan. Men det var Zayn. Allt var pågrund av Zayn, skulle aldrig klara det utan han. Jag tog upp mobilen och klicka upp instagram,

''Can I post this picture of us?'' Fråga jag och visa bilden på mig och Zayn, när vi bara kolla på varandra. Min favorit bild.

''Ofcourse, why wouldn't you?'' Fråga Zayn.

''I don't know, your fans.''

''I don't care, and you shouldn't either.'' Jag nicka till och återgick till instagram.

- Me and love. xx

Skrev jag och la upp den, bilden kom automatiskt upp på twitter, så antar att alla kommer se. Jag satte bilden som bakgrunds bild och låste mobilen,

Vi låg där tysta, och jag bröt tystnaden.

''I'm hungry.'' Sa jag.

''Wanna go out?'' Jag nickade och vi ställde oss upp i takt.

Vi kom ut på Londons gator, det var ljust ute men höll på att bli mörkt. Zayn tog tag i min hand,

''Where do you wanna eat?'' Fråga Zayn, jag ryckte på axlarna.

''I don't know, suprise me.'' Vi gick ett tag och sedan stanna vi upp framför Nandos.

''Oh really?'' Zayn brast ut i skratt och jag skaka på huvudet. Vi klev in i resturangen och slog oss ner vid ett bord för två,

Maten kom äntligen och vi börja äta.

''I can't deny it.. the food here is amazing.'' Sa jag och stoppa in i munnen på mig. Jag skaka på huvudet och Zayn skratta lite,

''Haha, they have the best food ever.''

''I guess this must be heaven for you.''

''Because I love chicken? Haha, exactly. I hear that alot, and it's true.'' Sa Zayn och jag brast ut i skratt. Jag drack lite av min cola,

''Have I ever told you that the day before we met me and my sister ate here. I didn't know why she was fangirling about this restaurant. Then I found out you guys loved it here.'' Sa jag och skaka på huvudet. ''So much have happened since then.'' Sa jag, vi båda blev tysta. Det är helt sjukt hur mycket egentligen har ändrats senn dess?

''In a good way, right?'' Sa Zayn och la sin hand på min.

Jag nicka.

''So is your sister still a fan?''

''Hmm... not like before.''

''Why?'' Fråga Zayn och la nera sina bestik.

''Stalking your sisters boyfriend isn't exactly the funniest.'' Sa jag och vi båda brast ut i skratt. Vi båda blev snabbt klara.

''Shall we go my lady?'' Sa Zayn med en ironisk röst.

''Yes, I just wanna get home and cuddle with you til you can't breath.'' Sa jag med en ironisk röst, Zayn gav mig en 'wtf-min' men brast sedan ut i skratt. Han tog tag i min hand och vi gick utåt. Det var nu mörkt. Men staden var ändå ljus av alla lampor.

''Zayn.'' Sa en röst bakom oss, vi stanna upp och vände oss om och möttes av två okända ansikten. Antar att det var fans.

''Can we have a picture?'' Fråga tjejerna.

''Ofcourse'' Sa Zayn och ställde sig bredvid ena tjejen, och den andra knäppte foto. Han ställde sig sedan bredvid den andra tjejen och hon knäppte ett foto.

''I'm sorry for what happen to you.'' Sa ena tjejen och ställde sig bredvid mig,

''Thanks'' Mumla jag fram, det var gulligt att hans fans brydde sig. Men jag orka verkligen inte snacka om det. Vi fortsatte vidare och kom äntligen fram.

Jag vet att jag inte uppdaterat på länge. Men ni vet ju själva hur påskhelgen är? Släkten är på besök och man tänker inte på att skriva då. Men hann ändå att skriva ett kapitel. Inte världens bästa, men var stressad. Puss! Btw, nu vill jag ha många kommentarer.

2012-04-09 @ 13:52:46 Permalink My first and only love. Kommentarer (17) Trackbacks ()

Kapitel 47 - Back to normal, or?

Emelies perspektiv:

Männen satte sig runt mig, det kändes så obehagligt. Även fast jag visste att dom var två poliser, som faktiskt hjälpte mig kunde jag inte lita på dom. De börja ställa deras obehagliga frågor, jag sucka ännu en gång, bet ihop och svara på alla äckliga frågor.

Jag och Sandra steg av bilen. Det hade nu gått fyra dagar sedan anfallet, Zayn och Harry hade sovt hos varje kväll. Igår sa Zayn att han hade planerat att sova här varje dag dom kommande månaderna, att han aldrig skulle lämna mig ifred. Vare sig jag ville eller inte. Vilket faktsiskt var skönt. Saker och ting hade inte blivit som förr, verkligen inte. Varje gång jag gick förbi köket, hallen eller skulle lägga mig i sängen fick jag alltid tillbaka alla äckliga minnen. Varje natt, sedan anfallet hade jag vaknat upp av någon mardröm. Gråtandes, med nästan hjärtklapningar. Men när jag vakna visste jag att jag skulle ha Zayn vid min sida, att han skulle hålla om mig. Det enda jag fick göra var att bara hålla mig stark och bita ihop, och den person som verkligen hjälpte mig att göra det var Zayn. Skulle nog aldrig, i mitt hela liv, klarat detta själv. Nu var det ny dag, våran första skoldag sedan anfallet, jag var så himla nervös inför skolan. Hur alla skulle kolla på oss - dels för alla ärr och blåmärken på ansiktet, men också för det med Jonathan. Att efter bara tre dagar så har han gjort detta mot oss, jag undrar om folk hade dåligt samvete, hur läraren reagera? Harry och Zayn rundar bilen och stannar upp framför mig och Sandra.

''I'm nervous.'' Sa jag och la mina armar runt Zayn. Han tryckte sig närmare mig, jag orka verkligen inte bry mig om vi hade alla blickar mot oss.

''Everything will be alright. You'll see.'' Sa han. Jag kolla rakt in i hans ögonen, jag såg att han var orolig. Jag vände mig mot skolan, då såg jag att vi hade exakt allas blickar mot oss. Ögonen nästan borra sig igenom min kropp. Jag vet inte om det var för Jonthan eller för att vi var med Zayn och Harry, oavsett vad det var var det jätte obehagligt. Jag krama om Zayn, tog tag i Sandras hand och sucka ut ännu en gång. Vi börja sedan gå in mot skolan. Vi gick med skakiga ben genom hallen, folk glodde. Peka och viska. Vi låste upp våra skåp, gud jag ville bara ha Zayn bredvid mig. Jag vände mig och luta mig mot skåpet och vänta på Sandra. Precis då ser jag Nick, jag kände hur mitt hjärta hoppa över ett slag när jag såg han kolla mot oss. Men han hade inte den gamla vanliga blicken. Denna gång såg han ledsen och det såg ut som om han hade dåligt samvete.

''Sandra.'' Sa jag och nicka mot Nick. Han kolla snabbt ner och stanna upp framför oss.

''Girls, I never knew that Jonathan would do that to you. I'm so sorry. I would stop him if I knew.'' Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, var det verkligen sant det han sa? Eller bara skitsnack. Både jag och Sandra nicka till och han gick därifrån. Jag skaka på huvudet, innan jag ens hade hunnit ta ett andetag kände jag hur någon hoppa på mig.

''Omg! girls how are you?'' Sa Sarah och omfamna Sandra.

''I guess we're okay.'' Sa Sandra,

Sarah skaka på huvudet,

''I never knew Jonathan would ever do that. How could he?''

''I guess that what you meant when you told us to stay away from him.'' Sa Sandra, jag nicka till och en halv sekund senare skaka Sarah på huvudet.

''No, if meant that I would warn you. I just meant he could ruin your relationship.''

''Oh.'' Sa jag och Sandra i kör och nicka på huvudet.

''We start in five minutes.'' Sa Sarah och log sitt varma leende.

Jag nicka till,

''I know, we just gotta go to the principal.'' Sarah nicka och gick vidare. Vi gick mot rektorns kontor, påvägen dit fick vi en massa leenden, kramar och massor av personer som hälsa. Personer som jag inte ens gett en blick mot. Gud vad jag hata detta, att bli behandlad på ett annorlunda sätt, att folk tycker synd om en. Det var det värsta. Av någon anledning ville rektorn snacka med oss, lite alone talk om det som hände typ? Sedan ville jag och Sandra snacka med henne om att vi skulle dra tidigare för att vi hade ett möte med psykologen i sjukhuset.

''So how are you girls?'' Fråga rektorn samtidigt som vi satte oss ner på två stolar framför hennes skrivbord, ja ryckte på axlarna.

''Not good, not bad.'' Sa jag, hon nicka.

''I never thought he'd ever do that. He was always the good guy.'' Jag skaka på huvudet, jag ville inte ens tänka på han. Även fast det var stort, allt handla i stort sett om bara i Jonathan, om anfallet om allt.

Vi satt kvar där i ungefär en kvart och snacka lite om hur det skulle vara nu, om Jonathan och ja om ganska mycket. Vi berätta också om att vi var tvungna att dra tidigare och hon acceptera det totalt.

''Do you feel like something have changed since the attack?'' Frågar terapisten. Jag kolla på Sandra, det hade gått fyra dagar. Hade något ändrats?

''Yes.'' Sa jag. Hon nicka och jag fortsatte, ''The only one I really can trust is Sandra. I reallt can't trust anyone, sometimes not even Zayn. It's weird, cause I know that he would never hurt me. Never put a hand on my body. It's like.. I don't know I can't trust anyone.'' Terapesten nicka,

''It's usual. Some people that get attacked usually don't even trust their parents.'' Jag nicka och vi båda vände oss mot Sandra. ''What about you Sandra.?'' Fråga hon och Sandra pilla på händerna, hon såg så nervös ut.

''I hate every contact I get from anyone'' Mumla hon fram.

''What do you mean?''

''If someone hugs me...-'' Sa hon och höll på att fortsätta då hon avbröt sig själv. ''Never mind.'' Sa hon och skaka på huvudet.

Vi gick ut till parkering och det första jag såg var Zayns leende. Allt runt om han blev helt suddigt, det ända jag såg han var han. Jag gick med snabba steg mot han. Detta var första gången vi egentligen vart ifrån varandra på fyra dagar. Äntligen var vi här tillsammans. Jag mötte han i en kram och vi stog där ett tag.

''Ehm... love birds.'' Sa Harry och vi brast ut i skratt. Jag tog tag i Zayns hand och han öppna dörren till Harrys bil.

''I've missed you.'' Sa jag och vi satte oss bredvid varandra. Harry gasa i botten, han satte på radion och det första som spelades var titanium av sia och david guetta.

''EMELIE.'' Skrek killarna i kör, jag har hört flera gånger att denna låt alltid påminde dom om mig för att jag tydligen alltid lyssna på den, varje gång jag fick chans satte jag på den. Hmm.. och jag ska inte ljuga - det var faktiskt sant.

''I am titanium'' sjöng killarna i kör, både jag och Sandra brast ut i skratt. Jag verkligen älska dessa killar, dom gjorde allt för att muntra upp oss. För att få oss på bra humör, dom gjorde alla möjliga saker för att bara få se oss le. Hur underbara var dom inte? Allt från att ge massage till att skrik sjunga det värsta dom kunde i bilen. Låten led till sitt slut, tyvärr.

''DAAMN-'' Sa jag, innan jag ens hann avsluta mitt lilla utbrott avbröt en låt mitt sjungande. Jag gav alla i bilen en blick, och vi brast ut i skratt. Nemen var det här inte min underbara pojkväns band som sjöng?

''You're insecure, don't know what for.'' Sjöng vi alla i takt med Liam. Jag kolla på Zayn som skratta. Sedan fastna jag, med min blick. Musiken i bakgrunden fick mig att tänka, vad gjorde jag här egentligen? Av alla hundra miljoner tjejer i denna stora värld, av alla dom - mig. Det var jag som hade han bredvid mig, det var jag som fick känna hans varma kyssar några gånger om dagen. Det var jag som sov hos han. Det var sjukt att jag älska han, och han älska mig. För jag vet hur sjukt många som verkligen älska han.

''Okay, Emelie. You take Zayns part.'' Sa Harry. Jag nicka, sedan börja det.

''So c-c-come on. you got it wrong'' sjöng jag, alla brast ut i skratt. För kom igen, vi alla vet hur jävla falskt jag sjunger. Det var helt sjukt att dom verkligen kunde få mig att sluta tänka på Jonathan, attacken och allt det där. Jag hade totalt glömt bort om allt.

Har svängde in och vi klev av bilen.

Nu vill jag att ni ska bli fundersama! Vad tror ni det var i kuvertet? Kommentera vad du tror. Jag vill ha många kommentarer om vad ni tror och tycker, skulle vart kul. Och vad tycker ni om så mycket tankar och känslor från Emelie? Puss!

2012-04-03 @ 19:34:26 Permalink My first and only love. Kommentarer (20) Trackbacks ()

Kapitel 46 - is he really gone?

Hon la sig på hennes säng, och gjorde lite utrymme. Hon klappa på utrymmet.

''Come here.'' Sa hon och jag la mig bredvid henne. Jag kolla på Emelie som bara glodde in i väggen, hon var så vacker. Jag såg hur hennes ögon sakta slöt sig och tillslut andades hon tungt. Jag visste inte om jag fick vara här över natten. Jag försökte hålla ögonen öppna, men det sluta med att jag somna.

Jag satte mig upp, hastigt. Mardröm igen. Vafan var det med mig? Jag la min hand under mitt bröst och mitt hjärta gick i hundra. En tår föll nerför min kind. Jag drömde att jag hade somnat, på sjukhuset. Sedan väcker Marcus mig och avslutar det han höll på att göra. Jag visste att Jonathan nu aldrig skulle röra mig, men jag har kvar alla minnen. Det var det värsta. Någon vred på sig bredvid mig, jag hoppa till men blev genast lugn när jag hörde Zayns röst,

''How are you?'' Fråga han. Jag ställde mig upp och gick för att tända lampan. Sedan gick jag tillbaka. När han såg att jag grät, antar jag, satte han sig hastigt upp och såg orolig ut.

''Nightmare.'' Sa jag och skaka på huvudet och satte mig ner bredvid han. Han la sin arm runt om mig. Vi la oss ner och jag luta mitt huvud mot hans bröst.

''Do you wanna talk about it?'' Sa Zayn.

Jag ryckte på axlarna,

''You don't hav-'' Sa Zayn innan jag hann avbryta,

''Sooner or later I'll have to tell you what really happen.'' Zayn nicka på huvudet. ''It all started when-'' Sa jag och berätta hela historian om när han kom, allt. Jag berätta exakt allt.

Jag kolla på Zayn som stirra in i väggen, jag hade precis berättat allt som hänt. Han skaka på huvudet och la sin hand för sina ögon. Jag tog tag i hans hand och fläta ihop våra fingrar. Han kolla på mig, jag kolla rakt in i hans ögon, han hade en blandning av sorg och oro. Jag gav han ett leende i försök av att ta lugna ner han, att han skulle sluta oroa sig. Precis då öppnas dörren till rummet och en läkare stiger in. Precis när vi skulle snacka.

''Can I talk to Emelie alone?'' Fråga läkaren, jag kolla på Zayn som nicka till och steg ut ur rummet. Hon ställde sig bredvid sängen och kolla igenom lite papper hon hade i handen.

''How are you?'' Fråga hon, jag ryckte till axlarna. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Hon nicka och la sin hand mot min panna.

''Are you ready to talk to the police? They wanna know what happen.'' Jag orka verkligen inte snacka om det där, men jag ville bara sätta dit Jonathan. Jag ville att han skulle sota för det han gjorde. Jag ville att han skulle må dåligt - om han ens kunde.

''Yes.'' Mumla jag fram och läkaren nicka.

''You can go home tonight, we just wanna check that everythings alright til then you'll stay until tonight.'' Jag nicka till och hon kolla igenom flera papper. ''They have a therapist here at the hospital, if you want to you could visit her to talk about what happen. The hospital pays for it and you can visit her every week. You don't have to.'' Jag tänkte igeom lite, skulle jag eller skulle jag inte? Det känns konstigt att prata med en främling om sakerna som hänt, och i andra sidan skulle det vara ganska sskönt att få släppa lite på känslorna till någon proffesionell.

''I'd like to.'' Sa jag, läkaren nicka till.

''The therapist have a free appoiment tomorrow at 1. Is it okay?'' Vad gjorde jag imorgon? Inget.

''Yes.'' Sa jag, hon fyllde i något på lappen.

Zayns perspektiv:

Jag visste inte vad jag skulle göra. Det kändes som om allt var mitt fel, om jag var där. Skulle jag kunna skydda henne. Men jag gjorde det aldrig, jag var inte där för att skydda tjejen jag älskar. Jag kände mig feg, för att inte ha sagt emot Jonathan. Om jag kanske gjort det skulle han kanske inte rört Emelie. Det borde vart jag som blev skadad, inte hon. Jag försökte lugna ner mig själv genom att skaka på huvudet och kroppen. Men det funka inte. Allt jag hade i tankarna är han, Emelie som var helt sönderslagen. Han. Han slog min tjej, han misshandla henne. Jag satte mig ner på en bänk och la händerna för ansiktet. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag var gråtfärdig, men tänker inte att gråta. Jag ska inte visa mig svag. Jag ska inte sitta och tycka synd om mig själv för att inte ha slagit sönder killen när jag redan haft chans, jag ska finnas för Emelie nu. Killen kommer aldrig komma tillbaka i våra liv.

''Zayn..?'' Sade en bekant röst, jag hörde tydligt att det var Liam. Jag kollar upp och ser Louis, Liam, Danielle och Niall gå mot oss.

''Are you okay?'' Fråga Liam, dom satte sig runt mig. Jag var det, men jag ville inte att dom också skulle tycka synd om mig när dom egentligen ska vara där för Emelie.

''Mm..'' Mumla jag fram och lekte med mina egna fingrar.

''How's Emelie and Sandra?'' Hörde jag Danielle säga, jag gav inte dom en enda blick. Jag kolla bara ner på golvet.

''Ask them.'' Mumla jag fram, Danielle ställde sig upp och gick in på Sandras rum. En sekund senare kommer Harry därifrån.

''Hi.'' Sa Harry och satte sig ner bredvid Liam som satt bredvid mig.

''Hi.'' Sa alla mun på varandra och satt tysta.

''Zayn can we go to Emelie?'' Fråga Niall tyst. Jag nicka,

''Yes.'' Sa jag, fattar egentligen inte varför dom frågar mig. Dom kunde bara dragit på direkten. ''She's busy know with a doctor.'' Sa jag och alla nicka till.

''We're going to Sandra.'' Sa Louis och gick på rad in till Sandras. Jag gick efter dom, ville hälsa på Sandra. Vi kom in på rummet, som var ganska litet för typ 7 sju pers. Sandra log i sängen men satte sig upp snabbt när hon såg att vi steg in. Vi stog där i ungefär 5 minuter, då det slog mig. Emelie. Jag gick ut ur rummet och gick med snabba steg mot Emelies rum. Jag knacka på och hörde någon skrika,

''Come in.'' Jag kommer in och ser Emelie ligga ner på hennes säng. Jag kände hur det dåliga samvetet steg inom mig, jag vet inte ens varför? Bara att se henne ligga där själv, med massa blåmärken på ansiktet och se ledsen ut fick mig att må dåligt. Jag satte mig ner bredvid henne och hon satte sig upp.

''The police is coming by in ten minutes.''

Jag nicka till,

''Are you sure? They gonna be hard on you, they gonna ask alot of questions and stuff.'' Emelie nicka till,

''I know, I just wanna get over with it.'' Jag nicka, skönt att hon var medveten. Jag tog tag i hennes hand, jag kolla på hennes fingrar samtidigt som jag lekte med dom. Jag älskade hennes fingrar, hennes händer.

''I love your hands.'' Sa jag, Emelie brast ut i skratt. Jag kunde inte sluta le, det bästa var när hon skratta även fast hon innerst inne inte mådde bra.

''You know I'll always be here, by your side? No matter what.'' Sa jag, Emelie nicka,

''Yes, I know. I'll always be here too.'' Sa Emelie och la sin hand på min kind. Vi satt där ett tag tills det knacka på dörren, jag ställde mig hastigt upp och Emelie satte sig upp.

''Emelie?'' Sa en man och två män steg in. Emelie nicka, ''Can we talk to her alone?'' Jag nicka och steg ut.

Emelies perspektiv:

sådär. Segt och ganska tråkigt. Men stå ut med det bejbs :) vill ha mycket kommentarer. Bara för att Jonathan är inlost betyder det inte att allt kommer bli som vanligt? ;)

2012-04-02 @ 22:59:40 Permalink My first and only love. Kommentarer (19) Trackbacks ()

Kapitel 45 - I try to be a good person, but still bad stuff happens.

''Show me your room.'' Sa han. Jag nicka och vi gick mot sovrumet. När vi kom fram slängde han mig på sängen och höll fast mina armar. Han börja kyssa min nacke, jag lät honom, jag var helt trött i kroppen, det värkte överallt. Jag ville bara låta honom göra vad han nu ville, och få allt överstökat. Så han bara kunde dra härifrån, lämna mig ifred och inte skada mig eller Sandra något mer. Eller Zayn.

tumblr_lyzm34A75x1rp4trso1_500_large.png (500×283)

Han börja kyssa mig i nacken. Agressivt, jag hade nog aldrig i mitt liv gråtit så mycket. Det bara rann. Han höll mina händer, så jag inte kunde göra motstånd. Han släppte min armar och då gjorde motstånd. Han tog av sig sin tshirt och slog till mig, med knytnäven såklart, på ena kinden, sedan den andra. Han börja dra mig i håret, hårt. Jag börja skrika högt.

''Shut up.'' Sa han och gav till mig flera boxar. Han börja dra av mig min tröja, då jag minst anar det ramlar han över mig. Jag putta bort han så han föll ner från sängen. Jag satte mig upp snabbt och rätta till min tröja som var nästan av. Jag såg Sandra stå där, med en lång och tjock järnpinne. Jag börja gråta, jag ställde mig upp och mötte Sandra i en kram. Vi båda var helt anfådda. Vi kolla mot Jonathan som låg på mage, medvetslös. Vi ståg där, och bara kramades.

''Han kanske vaknar.'' Sa jag och vi släppte varandra och då helt plötsligt börja Jonathan dra mig håret. Han drog bak mig så jag föll på sängen. När jag äntligen trodde att allt skulle bli bra, börja allt om. Jonathan gick mot Sandra, jag ställde mig upp snabbt. Jag skulle försöka dra i honom så han inte skulle skada Sandra. Men jag var för seg. Jonathan la sina händer på Sandras axlar, och skalla henne hårt. På pannan, deras pannor mötte varandra. Jag hörde smällen, Sandra skrek till och föll sedan med en bums mot marken. Hon log där och det börja blöda från hennes huvud. Hon var medvetslös, det var det värsta. Att se sin bästan vän bara ligga där och man kunde inte hjälpa henne. Jag brast ut i tårar. Jonathan gick mot mig med, han börja skratta. Hur kan man? Hur kan man ens ha tanken till att göra såhär mot två svaga tjejer? Att det ens finns killar som tänker på det, sedan finns ju killar som gör det.

''I'm very, very, very dissapointed at you Emelie. You said you were gonna do everything I told you to. No I have to kill you.'' Han la sin hand runt min hals och börja trycka hårt mot sängmadrassen. Detta är tredje gången han stryper mig, men varje gång han gjorde det kom något i vägen. Men nu kommer säkert ingen, nu kommer jag dö. Han tryckte så hårt att jag sjönk igenom madrassen. Jag tog tag i mitt täcke och börja dra hårt. Ingen luft kom ner i min strupe, jag försökte prata. Men fick inte fram något ord, det blev svartprickigt överallt. Jag kände hur Jonathan börja dra av mina kläder snabbt.

''STEP AWAY FROM THE GIRL.'' Hörde jag någon skrika, då släppte Jonathan mig. Jag tog mitt första andetag på säkert två minuter. Jag var riktigt anfådd, jag bara låg där. Jag orkar inte kolla vem det var.

''She's breathing, and her heart is beating.'' Sa en annan man.

''Hey, hunny. Are you ok?'' Sa en kvinnlig röst, ''Come on, let me help you.'' Fortsatte hon, jag satte mig upp. Det var poliser överallt. Hur kom dit hit? Hade någon hört oss skrika? Jag sa inget, jag satte mig upp. Jag såg hur dom förde ut Jonathan ur rummet, med handbojar runt händerna. Ambulans män kom in och förde Sandra ur rummet med en ambulansbår.

''We have to take you and your friend to the hospital.'' Sa kvinnan, hon var en ambulansförare. Det såg man. Jag nicka, dom kom med en ambulansbår framför mig. Kvinnan la sin arm runt om mig och hjälpte mig ställa mig upp. Jag ställde mig sakta upp, men jag var för svag i benen. Jag höll på att falla ihop då den andra sjukvårdaren hjälpte kvinnan.

''You don't have to tell what happen, just take your time.'' Sa den andra sjukvårdaren. Jag nicka och dom bärde upp mig och la mig på sängen. Dom knäppte säkerhetesbältet, och förde ut mig ur rummet. Vi gick förbi köket och det var blod, i hallen och i köket. Jag var i chock, hände precis allt det här? Eller var det här ännu en mardröm jag brukar ha? Dom la in mig i ambulansbilen, och den börja köra. Mina ögon blev tyngre, jag var riktigt trött. Men jag visste inte om jag någonsin skulle kunna sova något mer. Men jag somna.

Jag vakna av att jag satte mig upp hastigt, jag var i ett vit rum, jag såg direkt att det var ett sjukhusrum. Mitt hjärta börja slå riktigt snabbt, och hårt. Jag såg Zayn som satte sig snabbt upp. Jag hade precis en mardröm, om Jonathan. Jag brast ut i tårar.

''Ssh, it's ok.'' Sa Zayn han satte sig ner bredvid mig och la sin armar om mig. Tårarna bara rann, jag var fortfarande i chock. Jag kan fortfarande inte fatta det Jonathan gjort mot mig och Sandra. Mitt huvud värkte, hela min kropp, min hals.

''Zayn.. he-'' Sa jag och svalde. ''..he almost killed me,'' Jag hörde hur Zayn svalde, tårarna bara rann.

''I know, you're ok now. He's never touching you again.'' Sa Zayn, han försökte lugna mig. Men det gick inte. Alla tankar gick runt i mitt huvud. Allt han gjorde.

''Where's Sandra?'' Sa jag, jag skulle nog aldrig vart här om det inte var för henne. Hon rädda mig, mitt liv. Hur skulle jag någonsin kunna tacka henne?

''She's at her room. She's asleep and Harry's with her. She's okay Emelie. Don't worry.'' Mina tårar rann, alla minnen från när han ströp Sandra eller när han slog henne. Allt kom tillbaka.

''I'm a horrible person. He almost killed her, and it's all my fault. She's in pain, because of me. She's here, because of me.''

''Don't say that.'' Sa Zayn. Han flytta sig närmare mig och la sina armar runt om mig.

''Please, never leave me Zayn. I love you so much.'' Jag ville bara berätta allt, om hur mycket jag älska han. Innan det var försent.

''I love you too Emelie. Get some rest. The doctor said you have to rest.''

Jag skaka på huvudet,

''No. How do I look like?'' Sa jag och ställde mig upp snabbt. Jag gick till en spegel som fanns i rummet och ställde mig framför den. Jag såg hemsk ut, blåmärken över hela ansiktet. Under ögonen, på kinderna, rivmärken här och där, sprucken läpp och det var blodigt vid ögonbrynen. Jag såg helt enkelt hemsk ut, sedan ska vi inte tala om min hals. Där Jonathan hade tryckt på några gånger. Det var blåmärken överallt, min hals var helt blå. Varför? Av alla personer, jag! Varför? Jag utforska mig snabbt, jag brast ut i tårar. Jag var fortfarande i chock efter allt, men att se det här blev bara värre.

''Stop it Emelie,'' Sa Zayn han tog tag i min hand och drog sig närmare min kropp. Jag kolla upp i han, och såg hur en tår föll ner för hans kind. Varför kunde inte alla killar vara som han? Då skulle allt bli bättre. Jag la min tumme på hans kind och torka bort tåren. En tår föll ner för min kind också. Allt blev så mycket bättre när jag var i Zayns armar.

''What time is it?'' Sa jag efter lugnat ner mig en aning.

''Almost eleven. The guys were here before but they left because the visit time was over. But they let me and Harry stay here.'' Sa Zayn.

Jag nicka, det hade gått kanske tre timmar sedan anfallet. På bara några timmar hade så mycket hänt, jag hade aldrig vart med om något sådant.

''I wanna go over to Sandra.'' Sa jag, Zayn nicka till och tog tag i min hand. Vi gick över hallen och stanna upp framför en dörr. Zayn gick in, han nicka och bad Harry komma ut.

''Emelie I'm so sorry.'' Sa Harry, han drog in mig i en kram. Jag log lite mot han, allt jag ville egentligen just nu var att gå in till Sandra och be om förlåtelse. När jag kom in i såg jag Sandra sitta på hennes sängkant. Jag gick med snabba steg mot henne och vi möttes i en kram. Hennes ansikte var lika sönderslaget som mitt. Jag börja gråta när vi hade armarna om varandra.

''Snälla, förlåt mig. Du förtjänar inte det här, allt är mitt fel.'' Sa jag.

Sandra skaka på huvudet,

''Vad säger du? Jag är jävligt glad att jag gick tillbaka, skulle aldrig klara att förlora dig.'' Sa Sandra och snyfta, hon hade tårar i ögonen och det hade jag också.

''Jag älskar dig, min bästavän.'' Sa jag hon krama mig ännu gång. ''Tack.'' Fortsatte jag.

''Jag älskar dig också.'' Vi satte oss på hennes säng.

''Hur är det med dig?'' Fråga jag.

''Bra, vi båda blir utskrivna imorgon. Jag har en kraftig hjärnskakning men det blir bättre, ska bara inte anstränga mig.'' Sa Sandra. ''Hur är det med dig?'' Fråga Sandra.

Jag ryckte med axlarna,

''Ingen har sagt något. Jag vakna av en mardröm, så jag hann inte fråga.'' Sandra nicka och vi snacka vidare.
''Hur visste killarna att vi var här? Läkarna kunde knappt veta att vi var deras flickvänner.''

''Jag vakna upp, och bad dom ringa upp killarna. Dom kom på direkten.''

Zayns perspektiv:

Emelie kom ut ur Sandras rum. Det gjorde alltid ont att se henne sådär. Hon var helt blå och det var sår överallt. Jag visste ännu inte vad som had hänt, det ända läkarna hade sagt var att tjejerna hade blivit misshandlade och att Emelie var nära på att bli våldtagen. Det var alltid så svårt att ens tänka på det. Men jag kan ju inte undvika det. Jag ville fråga Emelie vad som egentligen hade hänt, men det var svårt för henne också att tänka på det. Emelie gick mot mig, tog tag i min hand och vi gick in till hennes rum.

Hon la sig på hennes säng, och gjorde lite utrymme. Hon klappa på utrymmet.

Nu tycker jag ni ska kommentera mycket!!!! mer än 30 :)

2012-04-01 @ 00:20:15 Permalink My first and only love. Kommentarer (42) Trackbacks ()

Kapitel 44 - 'I don't want to do this. But you don't love me back.'

''Jonathan, what are you doing here?'' Han log sitt läskiga leende, han tog ett steg så han ståg på tröskeln. ''You know what? Never mind.'' Sa jag och stängde igen dörren på han, men innan den ens han smälla igen la han sin hand för dörren. Mitt hjärta börja slå snabbare och jag börja andas tyngre.

Jag tog ett steg bakåt, och han tog ett steg framåt.

''How do you know where I live? Why are you even here?'' Sa jag, jag försökte inte visa mig rädd.

''I know everything.'' Sa han och log. ''Why am I here? I wanna show you how much I want you, how much I love you.''

''Love me, want me? You don't know me.'' Jag tog ett steg bakåt igen, för han var bara en ynka centimeter framför mig. Han tog ett steg till, och han stängde igen dörren bakom sig. Han vände sig om och låste den.

''What are you doing? Get out!'' Sa jag och gick flera steg bakåt. Tillslut var jag vid köket. Han log mot mig. Jag krocka med väggen bakom mig. Han kom mot mig med leende på läppar. Tillslut var han en centimer mot mig, han böjde sig ner så hans läppar var en centimeter mot mina. Han tryckte upp mig mot väggen, det värkte i ryggen på mig.

''Don't be scared.'' Sa han och börja skratta, hans läppar nudda mina. Jag la mina händer på hans ansikte och tryckte bak han,

''Stop it!'' Skrek jag. Nu börja jag skrika, han var rena muskelbärget och jag var väldigt liten till skilland från han. Han börja skratta.

''You're helpless.'' Sa han och la sin hand runt min hals, och börja pressa mig mot väggen. Ingen luft kom nu ned i min strupe, jag la snabbt mina händer på hans arm och börja dra bort den från min hals. Jag försökte tala, men det gick inte.

''Unless you don't do what I tell you to, I'll push harder. And then you'll die.''

Jag nicka, han börja skratta och släppte lite lösare om min hals. Han la sina händer på mina armar och trycke upp mig mot väggen,

''What do you want? What's your problem?'' Sa jag, en tår föll ner för min kind. Som Jonathan sa, jag var hjälplös, ingen kunde hjälpa mig. Jag har sagt till Zayn att jag velat vara ensam ikväll, så jag tvekar på att han kommer. Och Sandra hade precis dragit hemifrån. Nu var jag ensam, med Jonathan. Och ingen kunde hjälpa mig.

''My problem? My problem is Zayn, he's ruining our relationship. Us two, we would be perfect together. Don't you see Emelie? I want you.'' Sa han, han var ett psyk. Hela tiden. Hur kunde jag inte ana? ''Now we're here, together, alone in your apartment. You're helpless, and no one's gonna save.'' Fortsatte han, jag börja gråta nu, på riktigt.

''Don't cry babe.'' Sa han och torka bort mina tårar. Han luta sig över mitt öra och viska,

''After I'm done with you, I'm going over to Zayn. And I'm gonna toture him.'' viska han, jag börja skrika då. Han slog till mig på mina ena kind, med sin knytnäve. Sedan på den andra. Mitt bakhuvud krocka hårt mot väggen.

''Shut up bitch.'' Sa han.

''Do whatever you want with me, just don't touch Zayn.'' Sa jag, flera tårar rann ner för min kind. Jag kände blodsmak i min mun, huvudet värkte och jag hade aldrig i mitt liv vart såhär rädd. Även om han var stark som tusan, även fast jag visste att jag aldrig skulle kunna klara mig ur honom, börja jag ändå göra motstånd. Jonathan, gav mig ett till slag, fast under ögat nu.

''Stop it'' Skrek han. Jag gav upp nu, nu kunde jag inte göra något åt det. Jag fick låta han göra vad han nu ville göra med mig, även om han skulle mörda mig. Han fick göra vad han ville, jag var svag som tusan och hela kroppen värkt.

''Step away from her.'' Sa en ljus röst bakom Jonathan, han vände sig om och jag kolla bakom hans axel. Där ståg Sandra med en kniv i handen, jag såg hur jävla rädd hon var i ögonen på henne. Hennes hand skaka, Jonathan börja skratta högt.

''Haha, and you think you're going to save her?'' Sa Jonathan han tog några steg mot Sandra, och gav henne ett slag på hennes kind med knytnäven. Det var då jag märkte att en mobil föll ner från hennes hand. Jag märkte, men inte han. Jag tog tag i en vas som stog på ett litet bord och jag slängde det på hans bakhuvud och den krossades.

''Sandra, spring. Härifrån.'' fick jag fram.

''Aldrig, jag går inte utanför denna lägnehet utan dig.'' Skrek Sandra.

''oh no, you're going to regret that.'' Sa Jonathan och vände sig om, han la sin hand runt min hals och börja pressa. Jag kolla bakom honom och såg Sandra ta sats, hon hoppa upp på hans rygg och börja strypa han bakifrån.

''STOP IT'' Skrek Sandra. ''Help us!!''

''Hoppa ner från hans rygg.'' Fick jag fram, även fast det var svårt och jag inte fick någon luft. Jag kolla på Sandra som hoppa ner. Jag la mina tummar över hans ögon och börja trycka hårt. Han skrek, han släppte min hals och la sina händer på sina ögon. Jag andades, jag sprang förbi han, tog tag i Sandras hand och vi sprang in i köket. Jag stängde dörren efter oss och låste den. Vi båda sprang direkt till lådorna där knivarna fanns och tog ut dom största knivarna.

''Hur kom du in och varför kom du tillbaka?!'' Stöna jag fram, det värkte i hela kroppen på mig.

Sandras perspektiv:

Fan va klantigt. Hur lyckas jag alltid glömma något när jag ska ut? Den här gången glömde jag mitt busskort, typiskt. Jag låste upp våran ytterdörr, och möttes av ett par röster.

''Do whatever you want with me, just don't touch Zayn.'' Sa Emelie, jag hörde tydligt att det var hon. Hon grät, det hörde man också. Hon skrek till, jag hoppa till av hennes skrik. Hon skrek till ännu en gång, jag gick sakta genom hallen och jag såg Jonathan med ryggen vänd mot mig. Jag såg att det var han på bara ryggen.

''Stop it.'' Skrek han. Jag gick på tå till köket, sakta för att inte göra något ljud. Jag öppna lådan till besticken och tog ut en kniv. Jag börja sakta gå tillbaka då det kanske skulle vara smart att ringa polisen, jag slog in 112 och gick sedan tillbaka. Jag ställde mig bakom dom. Jag skaka, jag var så otroligt rädd, jag måste göra det här. Annars skulle han göra Emelie illa, riktigt illa.

''Step away from her.'' fick jag fram. Jonathan vände sig om snabbt, han börja skratta. Högt. Han hånlog.

''And you think you're going to save her?'' Sa han till mig och tog ett steg mot mig. Han höjde sin hand och slog till mig på kinden med sin knytnäve. Jag tappa mobilen från min hand och la min hand på min kind där han just slagit mig. När jag minst ana det, hörde jag ett krasch, till och med jag blev rädd, jag såg hur Jonathan snabbt vände sig om och la sin hand på sitt bakhvud. Han blödde, riktigt mycket.

''oh no, you're going to regret that.'' sa Jonathan och tog ett steg mot Emelie, han la sin hand runt om hennes hals och börja strypa henne. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag fick panik. Jag tog sats och hoppa upp på hans rygg och försökte strypa han bakifrån. Jag klämde hårt på han, och hoppades på att han skulle släppa Emelie.

''Stop it.'' Skrek jag, jag visste att polisen var i luren. ''Help us.'' Fortsätte jag. Jag skrek högt.

''Hoppa ner från hans rygg.'' Sa Emelie, jag gjorde som hon sa och efter en sekund skrek Jonathan till och la sina händer över sina ögon, Emelie tog tag i min hand och vi sprang till köket. Emelie stängde igen dörren och låste den.

Emelies perspektiv:

''Hur kom du in och varför kom du tillbaka?!'' Stöna jag fram, det värkte i hela kroppen på mig.

''Jag glömde mitt busskort. Som tur var. Shit, tänk om jag inte kommit? Kommer aldrig lämna dig, och vi ska klara han tillsammans. Okej?'' Jag nicka. Vi båda hoppa till av att det banka i dörren.

''OPEN THE DOOR GIRLS!'' Skrek han, han verka inte ge sig. Han banka flera gånger, vi båda stog beredda, ifall han lyckades bryta upp dörren. Det tog en sekund, och han stog där. Han lyckades bryta upp dörren. Han gick mot oss med ett flin på läpparna. Han blödde ur ögonen. Vi båda stog där, med knivarna med händerna. Han gick mot oss, och tog tag i våra halsar, med sina händer. Han lyfte upp oss, båda. Jag tog min kniv och högg han i armen. Han släppte mig snabbt och jag hamna på golvet. Jag ställde mig upp snabbt, jag börja puta på Jonathan som hade kvar Sandra i hans händer. Hon högg han i armen med sin kniv men fortsatte att strypa han.

''Stop it!!!'' Skrek jag och tog tag i hans arm. ''Take me.'' Sa jag, hon skulle inte få dö. Iallafall inte för min skull, aldrig. Han släppte henne, hon föll på marken. Hon var medvetslös. Han log mot mig, han drog ut knivarna ur hans armar och slängde bort knivarna, det rann blod från hans armar och han putta mig mot dörren.

OMG?!!?! förvänta ni er något sånt här?? KOMMENTERA, VAD TROR NI HÄNDER????

2012-03-30 @ 06:46:47 Permalink My first and only love. Kommentarer (41) Trackbacks ()

Kapitel 43 - By myself, then you came

''But that's just the way he is, he's provoking you just by treating me that way. But I won't let him treat me bad anymore.''

''I'm gonna..-'' Sa han, men innan han ens börja snacka avbröt jag han med att lägga mitt finger på hans mun.

''You're not doing anything.'' Sa jag och skaka på huvudet, han bet sig på läppen och börja kyssa mig. Vi förflytta oss till sängen och han drog av sig sin tshirt som satt perfekt på hans kropp.

Jag slängde mig på sängen, det första jag gjorde när jag steg in i mitt rum. Äntligen hemma efter en jobbig dag i skolan, en jobbig dag med Jonathan. Han var fortfarande där, den jobbiga och äckliga snubben som vägra lämna mig ifred. Han var nästan ännu jobbigare idag. Kommer han någonsin lämna mig ifred? Var en fråga jag ställde för mig själv.

Sandra hade gett ut sig på stan med Harry för en tröja hon hade fått syn på. Så jag var ensam hemma. Det var ganska skönt, jag ville vara ensam - okej nej kanske inte. Men eftersom jag hade så mycket i skolan så var jag tvungen att vara ensam, för om Zayn var här nu skulle jag aldrig kunna koncentrera mig i hans närhet. Jag gav en blick mot mina böcker som låg oöppnade på mitt golv, jag sucka tungt. Jag tog ett steg mot böckerna, tog tag i dom och slängde dom på min säng. Jag satte mig ner bredvid dom och slog upp matte boken. Jag sucka ännu en gång, sedan börja jag skriva.

Efter en timme var jag äntligen klar. Nu satt jag här i min ensamhet. Jag ville ringa Zayn, men jag vill ändå vara för mig själv. Käka, ta ett bad, sitta framför tvn eller datorn. Bara för mig själv, för en kväll. Jag tog tag i min iPhone och koppla in dom till mina högtalare jag hade i mitt rum. Som tur var dom trådlösa så jag kunde gå runt i huset med den.

Lyssna medans nedanstående läses.

Dance for you spelades högt i min högtalare, bra. En favorit jag haft länge. Jag drog av mig mina kläder, tog tag i högtalaren och gick in i badrumet. Jag satte på kranen, jag tog ner toalettlocket och satte mig på toan. Min blick hade fastnat på badkaret som fylldes av vatten, ångan som kom från det varma vattnet. Badet hade fyllts upp, jag gick sakta in i badet och sedan var jag i vattnet. Jag börja sjunga med i låten, lågt, för mig själv.

I just wanna show you how much I appreciate you, wanna show you much I'm dedicated to you, wanna show you how much I will forever be tru.

Sjöng jag tyst för mig själv. Det här var så avslappnande, musiken, badet, det släckta ljuset. Allt, jag slöt mina ögon och njöt av allt detta.

Jag gjorde en turban med min handduk och gick mot köket. Jag satt i badkaret i säkert i en timme tills vattnet blev jummet. Jag tog ut mat ur köket, rester från middagen igår. Hade ingen lust alls att sitta och steka något, jag slängde upp allt som fanns på en tallrik och la in den i mikron. Jag satte mig ner på en av stolarna. Jag hörde hur nyckelhålet till ytterdörren vreds och dörren öppnades.

''Hallå?'' Skrek Sandra från hallen och ytterdörren stängdes igen.

''I köket.'' Skrek jag tillbaka, efter tio sekunder var hon i köket och satte sig ner bredvid mig. Hon såg utmattad ut.

''Vad gör du här själv? Du har världens underbaraste pojkvän som väntar på dig.'' Sa Sandra och rota igenom kylskåpet.

''Jag vet.'' Sa jag och stoppa in en pommes i munnen på mig. ''Ville bara vara för mig själv, ta ett bad och bara.. ta hand om mig. Och btw, vill du ha? Jag tog allt som fanns från igår.''

''Oh I see.'' Sa Sandra. ''Nej det är ok, jag gör en macka.'' Fortsatte hon och börja bre en brödbit.

''Vad fick du med dig?'' Fråga jag och gav en blick på påsen som fanns vid dörren. Sandra ställde sig upp och tog ut två blusar, en vit och en blå.

''Åh, vad fina!'' Sa jag.

Sandra nicka till,

''Jag vet. Från Zara.'' Sa Sandra och satte sig ner. Hon tog en tugga av sin macka.

''Jag ska försöka göra sidorna i matten, sedan ska jag till killarnas lägenhet. Hänger du på?'' Fråga Sandra. Jag behövde verkligen vara för mig själv, jag vet inte varför. Men jag behövde samla tankar liksom.

''Nej, tror inte det. Vill vara med mig själv.'' Sandra nicka till och log. Jag tog upp min disk och la det i diskhornet.

''Jag går till vardagsrummet.'' Sa jag och gick mot vardagsrummet och slängde mig på soffan, jag la mig ner och satte på tvn. Jag zappa mellan kanalerna och såg att det var jersey shore maraton. Perfekt. Tänkte jag för mig själv. Sandra satte sig bredvid mig.

''Ska du inte plugga?'' Sa jag med min blick mot tvn.

''Snart.'' Sa hon och vi satt och glodde.

''Men shit.. dom bråkar ju hela tiden. Men det är kul.'' Sa Sandra, jag brast ut i skratt.

''Inte för dom iallafall.'' Sa jag och vi båda skratta.

''Ibland måste man ju bråka, liksom det måste man iallafall klara. Men vafan dom bråkar ju för minsta lilla sak. Haha, kommer du ihåg när Sammi blev typ as sur för han sa att hon hade en flintstone tå? Jag skulle dö av garv om Harry sa det till mig.'' Sa Sandra, vi båda brast ut i skratt.

''Det är fan sant.'' Sa jag.

''Shit, klockan är nästan sju.. jag tror jag skippar plugget.'' Sa Sandra.

Jag skaka på huvudet,

''Det ska vara inne om torsdag, kom ihåg det.'' Sa jag och hon nicka till.

''Jag drar nu iallafall.'' Sa Sandra. Jag låg kvar i soffan, hade ingen ork alls till att ställa mig upp. Hon tog tag i sin jacka och gick mot ytterdörren.

''Lås dörren.'' Skrek jag. Hon gick ut och jag hörde att hon låste ytterdörren. Ett till avsnitt av jersey shore börja. Yes, jag älska det här avsnittet. Efter ungefär tre minuter hörde jag hur handtaget på ytterdörren drogs ner. Det var antagligen Sandra som hade glömt något, det var typiskt henne. Att alltid glömma något. Det plinga till i på dörrens plinga, men vafan. Hon hade ju nycklar? Eller det kanske inte var hon? Mitt hjärta börja slå snabbare. Tur att jag bytt om till mjukisdress. Jag gick med snabba steg mot ytterdörren. Och utan att ens kolla i kikhålet öppna jag dörren, jag drog efter andan när jag såg han stå där. Vafan gjorde han här?

Oj vad händer nu då? Vad ska han göra? Kommentera vad du tror ;)

2012-03-27 @ 20:07:58 Permalink My first and only love. Kommentarer (25) Trackbacks ()

Kapitel 42 - He's still there.

''Jag börjar bli trött.'' Sa jag och gäspa. ''Tror jag ska sova.'' Fortsatte jag och ställde mig upp.

Sandra nicka till,

''Jag med.'' Sa hon. Vi gick skillda vägar och stängde igen dörrarna. Jag tvätta av mitt smink, borsta tänderna och la mig med en bums i sängen. Jag tog tag i min mobil och klicka mig in på twitter, ny tweet.

- Goodnight. xx

Skrev jag och klicka twitter med en gång, mina ögonlock blev tyngre och tyngre och tillslut somna jag.

''När kommer bussen?'' Sa jag samtidigt som jag knöt mina converse. Sandra stog utanför och vänta på mig, hon tog upp sin mobil.

''Om 6 minuter.'' Sa hon och vi tog hissen ner. Vi gick med snabba steg mot bussen som skulla lämna busshållsplatsen om tre minuter. Som tur var, precis när vi svängt in till busshållsplatsen såg vi bussen stanna upp. Vi klev på bussen och satte oss längst bak. Redan andra dagen på denna skola och jag känner redan att jag vill sjunka genom marken, långt ner. Vi satt där tysta. I våra egna tankar. Efter ungefär två minuter av resan stanna upp vid en busshållsplats. Eftersom jag aldrig åkt med denna buss innan så va busshållsplatserna helt nya för mig. Jag kolla fram vid förarens plats för att se vilka som klev på. Och gissa vem som såklart kliver på? FAN!

''Sandra..'' Sa jag och börja putta på Sandra som var ganska seg. ''SANDRA!'' Skrek jag och hon satte sig upp snabbt.

''VAD?!'' Sa hon, jag nicka fram och såfort hon kolla fram ducka hon snabbt ner. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag gled sakta ner och hoppades på att Jonathan skulle sätta sig längst fram. Men såklart hade vi såklart inte den turen.

''Hello girls.'' Sa han och blinka. Jag och Sandra nicka och satte oss normalt. Vi kolla fram och vi båda försökte iallafall att undvika han, men det gick såklart inte.

''Förstår han inte att vi inte vill snacka med han.'' Viska Sandra.

''Hey!'' Skrek Jonathan och satte sig bredvid mig. ''Talk english.'' Han la sin arm runt om mig, jag vek mig undan men han la tillbaka den. Tillslut fick jag nog och flytta på mig,

''Jonathan. Please, can you just leave me alone? You know I have a boyfriend. And I could never cheat on him.'' Där. Jag sa det, äntligen. Sandra satte sig bredvid mig, och Jonathan börja skratta. Det börja koka inom mig, vafan ville han?

''What's your problem?'' Sa jag, med ilska i rösten, mina ögon blev suddiga av tårarna. Inte för att jag var ledsen, för att jag va så jävla sur.

Han ryckte på axlarna,

''You know, people know me as the guy who gets what he wants.'' Sa han och blinka. Gillade verklien tjejer det här? Dryga, äckliga killar?

''You're ain't getting me.'' Sa jag, han börja skratta.

Jonathan satt bakom mig. Det var den obehagligaste resan, ever. Jag snegla bakom min axel och såg Jonathan kolla på mig, med en äcklig blick. USCH.

Vi klev av bussen och gick in till våra skåp. Både jag och Sandra var för det mesta tysta hela vägen. Kan mest på bero på att Jonathan gick bakom oss hela tiden, jag kunde nästan känna hans äcklig och läskiga leende bakom mig. Vi kom fram till våra skåp och Jonathan gick förbi oss med en blick, det läskiga leendet.

''Seriöst, Sandra. Jag är rädd nu.'' Sa jag och ryste till.

''Jag ska se till att vi inte får åka buss mer, tänker fan heller åka buss med det där creepet.'' Sa Sandra och nicka till mot Jonathan. ''Jag messar Harry, han får hämta oss idag.'' Fortsatte hon och jag andades ut. Vi gick in på matte lektion, ännu en lektion med äckliga Jonathan. Ska jag verkligen känna såhär i ett år? Varje morgon jag går upp, ska han verkligen vara där i mina tankar? Varje gång jag är påväg till skolan? Att han kommer plåga mig under dagen? Varje gång jag somnar, kommer han vara där? Jag hoppas seriöst att han någon gång kommer lämna mig ifred.

Vi gick ut ur skolan, klockan hade precis slagit fyra. Vi kom ut ur skolan. Skolgården var såklart packad med ungdomar.

''Ser du Harry?'' Fråga Sandra och kolla ut på vägen. Jag kolla också.

''Japp, där är han.'' Sa jag och peka mot Harry och Zayn. Dom satt på Harrys svarta stora bil. Vi börja gå mot dom med snabba steg. Äntligen får jag träffa Zayn, jag har haft det jobbigt idag. Jag kände hur jag själv lös upp i ett leende och jag såg Zayn ställa sig upp och le stort. När jag minst ana det stannar Jonathan upp framför mig. Han hade sitt äckliga leendet på mig.

''Leave me alone.'' Sa jag och försökte gå förbi han. Jag gick åt vänster, han flytta sig mot vänster. Jag gick åt höger, han flytta sig åt höger. Tillslut fick jag nog, jag puta till han. Hårt, han nästan ramla bakåt. Jag bruka aldrig bli såhär arg, men nej nu. Han flytta äntligen på sig och jag gick mot Zayn.

Zayns perspektiv:

''There they are.'' Sa Harry. Äntligen fick jag se henne, hon hade ett stort leende på läpparna. Jag ställde mig upp och gick sakta mot henne. Jag kolla runt lite, det var en massa ungdmoar. Vi hade såklart en massa blickar mot oss, men vi var vana. Jag kolla mot Emelie igen och såg den därra killen som kom fram till Emelie igår, han stog framför henne. Han vägra släppa förbi henne. Allt gick så snabbt, och jag såg hur hon putta till han. Hon gick mot oss, hennes leende var som bortblåst. Ilskan inom mig börja koka. Jag gick med snabba steg mot snubben, nu var det nog. Jag skulle precis passera Emelie då hon tog tag i min arm, och drog bak mig.

''No, please. Zayn.'' Sa hon. Hon tröck sin kropp mot min. Jag försökte koncentrera mig på henne, på att hon stog framför mig. Sårad. Men det gick inte. Ilskan i mitt huvud dunka, jag såg på han. Han flinade.

''Zayn, come on. He's not worth it.'' Sa Harry bakom mig. Jag kände hur Emelies hand sakta tog tag i min hand.

''Come now.'' Sa Emelie lugnande. Jag vände på klacken och vi börja gå mot bilen. Jag hörde killarna skratta bakom oss. Jag försökte koncentrera mig på Emelie, som gick bredvid mig. Jag ville inte såra henne mer. Vi satte oss ner, tysta, i bilen. Harry gasade och det var fortfarande tyst.

Emelies perspektiv:

Vi alla satt tysta i bilen. Jag visste inte vad Jonathan ville av mig, gillade han mig på riktigt? Ville han bara plåga mig för att jag va ny i klassen? Ville han åt Zayn? Jag vet inte. Finns så många tankar i mitt huvud, men vilket av det var egentligen sant? Zayn avbröt mina tankar med sin underbara röst,

''Who is he really? Can you tell me about him? Please, Emelie. The truth.'' Sa han, jag kunde inte ljuga för han. Han förkänna sanningen, om hur Jonathan verkligen var. Om hur han har behandlat mig dom två senaste dagarna. Även om det betyder att Zayn kan bli överbeskyddande. Jag tänker inte ljuga mer.

''Ska du berätta sanningen?'' Sa Sandra.

''Ja..'' Sa jag med en nedstämd röst.

''Please, Emelie..'' Sa han, han led. Jag såg det. Jag berätta allt, om dagen när vi börja. Igår, idag på bussen. Allt. Jag har gått på den här skolan i två dagar, men ändå har Jonathan gjort så mycket. Jag börja bli orolig. Hur han betedde sig, hur han vägra lämna mig ifred.

''Wow..'' Sa Harry tyst.

Vi satt tysta hela resan, jag kolla på Zayn. Hans ben skaka, han lekte med sina egna tummar och han bet sig själv på läppen var tredje sekund. Jag la min hand på hans ben, och han sluta med allt han gjorde. Inget lekande med tummarna, han bet sig inte och hans ben va still.

''Zayn..'' Sa jag och gav ett leende, jag vill lugna han. Jag ville försäkra han att allt skulle bli bra. Jag ville inte att han ska vara orolig varje gång jag ska till skolan. ''It's ok, it really is.'' Fortsatte jag. Han gav mig ett leende. Det var varmt, men ändå kallt. Vet inte hur jag ska förklara. Han liksom log, även fast han innerst inne var väldigt orolig.

Vi stanna upp framför killarnas lägenhet. Harry parkera sin bil och vi gick med tunga steg mot deras lägenhet. Just nu ville jag bara vara i Zayns armar, i hans varma säng, jag ville bara ha hans läppar pressade mot mina. Allt jag ville var att vara med han. Det första jag gjorde, förutom att klä av mig utekläderna, var att ta tag i Zayns hand.

''Can we go to your room?'' Viska jag, han nicka och vi gick mot hans rum. När vi kom upp till hans rum slängde jag mig på hans säng. Jag förvänta mig att Zayn skulle slänga sig bredvid mig, men när jag såg att han satte sig på en stol framför sin dator, utan att ens kolla på mig blev jag lite orolig. Jag ställde mig upp snabbt och gick till han.

''Zayn, how are you?'' Jag ville att han skulle säga bra, men såklart inte.

''Not so good.. I'm worried.'' Mumla han fram.

Jag skaka på huvudet,

''Jonathan?'' Fick jag fram, snälla säg nej. Jag vill inte att han skulle oroa sig över Jonathan, det är det sista jag vill. Inget kommer ALDRIG hända mellan oss, och han kommer inte skada mig.

''Yes,'' Sa han.

''Please, don't worry.'' Sa jag och satte mig på hans knä. Jag ville bara lugna han, han ska verkligen inte oroa sig.

''It's just.. the way he treats you. It's not right.''

''He's just trying to get to you. And you're not gonna let that, right? He will stop soon. He's gonna realize nothing's gonna happen.'' Fick jag fram, jag såg att han lugna sig lite.

''But then he should treat me bad, he shouldn't do that to you.'' Sa han och skaka på huvudet.

''But that's just the way he is, he's provoking you just by treating me that way. But I won't let him treat me bad anymore.''

''I'm gonna..-'' Sa han, men innan han ens börja snacka avbröt jag han med att lägga mitt finger på hans mun.

Ett till mellan kapitel. Vi börjar närma oss.. men till vad? ;) Kommentera så får du kanske reda på det till nästa kapitel. Vill ha många kommentarer, som faaaan..

2012-03-27 @ 17:16:36 Permalink My first and only love. Kommentarer (23) Trackbacks ()

Kapitel 41 - 'Jerk' isn't really my type.

''You know, the boys who think they are the greatest, they think they can get whatever they want, everybody at this school know who they are, and we all know that they're jerks.'' Sa Sarah. Skönt att vi inte är dom ända som tycker så. ''And oh btw, keep away from them.'' Sa hon och gick därifrån. Vad mena hon egentligen med det? Jag skulle iallafall aldrig släppa in dom i mitt liv.

''Did you get to know anybody?'' Frågade Zayn samtidigt som vi satte oss ner på en bänk ganska långt bort från skolan.

Jag nicka, ville inte berätta om Jonathan och Nick. Det skulle bara göra Zayn överbeskydande och han skulle bara oroa sig.

''Yes I did. They are nice.'' Zayn log, jag ville inte ljuga för han men det var för vårat egna bästa.

När jag minst ana det, hörde jag någon skrika mitt namn. Jag vände mig hastigt om. Och där stog han, Nej. Fan,

''Emelie!'' Skrek Jonathan och både han och Nick var påväg mot oss. Jag kolla snabbt mot Zayn som hade sin blick mot Jonathan.

''Hello sexy.'' Sa han och blinka mot mig. Vänta, va? Sa han verkligen det där? Efter en dag i skolan, framför min pojkvän.

''Hi.'' Mumla jag, han ställde sig framför mig och drog upp mig i en kram. Jag nicka mot Nick och han nicka tillbaka.

''Oh, so you are Emelies boyfriend? Wait.. I know you.'' Sa Jonathan, vafan höll han på med egentligen. Jag kolla först på Jonathan som hånlog mot Zayn, sedan kolla jag på Zayn, han nicka till.

''Yes.'' Sa han kyligt mot Jonathan.

''Too bad.'' Sa Jonathan, oh nej. Jag kolla på Zayn, jag såg ilskan i hans ögon. Han ställde sig upp hastigt, jag ställde mig upp efter han, tog tag i hans hand.

''We should go now.'' Sa jag och drog han mot mig. Vi gick därifrån, utan att säga hejdå. När ska han lämna mig ifred?

Vi gick tysta en bit. Tills Zayn bröt tystnaden,

''Who was that?'' Sa han, han såg obekväm ut och jag såg avundsjukan i hans ögon. Han kommer från och med nu bli helt överbeskyddande,

''A guy in my class. Nothing to worry bout.'' Sa jag och ryckte på axlarna.

''Hi sexy?'' Sa han och imitera Jonathan.

''Zayn, it's ok. Trust me.''

''Okay, I trust you.'' Sa han och sucka tungt. ''But if something ever happends, call me immediately.'' Sa han och jag nicka.

Jag slängde mig tungt på killarnas soffa, där Harry och Sandra satt.

''Harry, can I talk to you?'' Sa han och nicka mot Harry. Han ställde sig upp snabbt och gick efter Zayn, så fort Harry och Zayn var ute ur vardagsrummet satte jag mig upp snabbt.

''Sandra, gissa vad som hände nyss?''

''Vadå?'' Sa han och satte sig upp snabbt. Jag berätta allt som precis hänt och hon va helt stum,

''Är du seriös? Fyfaaaan. Han försöker första erat förhållande också? Nej!'' Sa Sandra och va helt röd i ansiktet.

Jag nicka till,

''Japp.. Vad fan ska jag göra?'' Sa jag och skaka på huvudet.

''Hålla dig bort från han, vi båda ska det. Så som Sanna.. eller var det Sarah?'' Jag nicka. ''Aa, Sarah, så som hon sa måste vi hålla oss borta från dom. Det måste vara något fel på dom.'' Jag kände hur oron i min kropp steg, vad var deras fel?

Både jag och Sandra blev tysta när vi såg killarna stiga in i rummet.

''Sandra, ska vi hem?'' Fråga jag, hon nicka till samtidigt som hon ställde sig upp.

''We're going home.'' Sa Sandra till Harry och han ställde sig upp snabbt. Vi gick mot ytterdörren och satte på oss våra utekläder. Sandra gick ut och jag gav Zayn en kyss, jag såg oron i hans ögon. Som om det skulle bli något mellan oss, jag vet att han lita på mig. Men jag skulle känna precis likadant om jag var i hans sits. Så som jag kände i nyår?

''Don't worry, please.'' Viska jag och mötte han i en kram. Vi gick utåt och bestämde oss för att ta en promenad hem.

''Om vi träffar Nick eller Jonathan kommer jag... springa. Nej men seriöst. Dom är överallt.'' Sa jag och skaka på hela kroppen. Jag rös av tanken på dom.

''Sluta, du skrämmer mig.'' Sa Sandra. Vi gick tysta hel vägen. Vi kom fram till vår tomma lägenhet. Vi gick genom den lilla hallen som ledde in till vårt lilla kök. Ja, våran lägnehet var liten.

''Klockan är nästan sju, vill du dra ut och käka eller ska vi typ laga ihop något enkelt?'' Fråga Sandra, hon rota igenom kylen och tog ut ett paket med djupfrysta kötbullar.

''Vi kan steka dom.'' Sa jag, hon hällde ut några kötbullar på en stekpanna.

''Vi måste ju äta dom med något.'' Sa jag och klia mig i bakhuvudet och rota igenom kylen, jag drog ut pommes och hon nicka mot mig. Jag hällde ut lite pommes på samma stekpanna och det börja fräsa.

Vi satte oss ner och börja hugga i.

''Jag har inte ätit något sen den plågsamma lunchen vi hade idag, åt knappt inget då.'' Sa jag och stoppa en gaffel med kötbulle på.

''Haha.'' Fick Sandra fram och skaka på huvudet. ''Jobbiga killar, om dom inte lämnar oss kommer jag göra ett ninja move på dom.'' Sa Sandra och vi brast ut i skratt.

''Men dom är väldigt muskellösa...'' Sa jag, vi båda blev tyst. Jag skaka på huvudet, ''Okej, nej andra tankar!'' Sa jag.

''Nej, men seriöst Emelie. Jag kan inte gå i samma klass som dom i ett år om dom ska hålla på såhär. Isåfall byter jag klass.'' Sa Sandra.

''Jag byter med dig då.'' Sa jag och vi skaka hand på det. ''Och by the way, vi har läxa i Historia var det va? Vi skulle svara på typ 50 instuderingsfrågor.''

Sandra skaka på huvudet,

''Åh, inte skönt att ligga efter.'' Sa hon, vi plocka undan och satte oss på våran soffa inne i vardagsrummet. I vardagsrummet fanns det två dörrar. Ett som ledde till mitt rum, och ett som ledde till Sandras. Så våran lägenhet var väldigt liten. Dock mysig. Vi börja plugga, vi båda satt tysta och fyllde i svaren på alla frågor.

''Vad är svaret på nummer 36?'' Fråga Sandra och kolla igenom sin historiebok. ''Hittar inte svaret.'' Sa Sandra, jag räckte fram svaret till henne - för mycket text. Orkar inte läsa. Hon skrev av.

''Tack.'' Sa hon. Vi båda blev klara med instuderingsfrågorna.

''Tv?'' Fråga jag. Sandra nicka till och jag klicka upp en engelsk kanal. Jag var inte van vid kanalerna här i England, vi i Sverige hade väldigt annorlunda. Men det kanske var dags att börja vänja sig? Jag zappa mellan kanalerna och stanna upp framför ett Pretty Little Liars avsnitt, repris. Både jag och Sandra älska serien så vi kolla på avsnittet även om vi sett avsnittet innan.

Klockan ticka, jag tog tag i min mobil och klockan hade precis slagit elva.

''Jag börjar bli trött.'' Sa jag och gäspa. ''Tror jag ska sova.'' Fortsatte jag och ställde mig upp.

Sandra nicka till,

- Goodnight. xx

Skrev jag och klicka twitter med en gång, mina ögonlock blev tyngre och tyngre och tillslut somna jag.

Ett slarvigt mellankapitel. Men som sagt, jag har så mycket planerat! Ge mig 50+ kommentarer och jag ger er ett nytt kapitel ;) puss babes

2012-03-26 @ 20:53:09 Permalink My first and only love. Kommentarer (45) Trackbacks ()

Kapitel 40 - Leave me alone.

''At home, he was asleep when I left.'' Sa Harry och vred på ratten och gasa. ''Do you want me to give you a ride home or should we go straight to our place?'' Fråga Harry samtidigt som han kolla efter bilar i korsningen vi var på.

''Hm.. I need to go home.'' Sa jag och log.

''Then I'll drive to your place. What about you Sandra?''

''I'm coming with you.'' Sa Sandra.

Första dagen i skolan. Det jobbigaste med att börja i en ny skola måste nog vara deras klassrums system. Jag och Sandra var som två vilsna hön, vi hade biologi bok i ena handen och schemat i andra.

''Men, vilket klassrum var det nu igen? Vi börja om tre minuter.'' Sa Sandra, ''Kom igen nu.'' Fortsatte hon för att stressa mig, jag var ju faktiskt ganska seg.

''Klassrum H23.'' Sa jag. Vi kolla på ett av klassrummets skyltar, vi befann oss just nu vid klassrum G21.

''Men vafan Emelie, vi är vid G21? Fan va komplicerat det ska vara då, kunde dom bara inte gjort som i Sverige och bara göra det lätt? eller vänta jag frågar killen som kommer mot oss.'' Sa Sandra, en blond kille med bakåtslickat hår gick mot oss. Blåa chinos och en vit tshirt.

''Excuse me.'' Sa Sandra och killen stanna upp.

''Yeah?'' Sa han och kolla förvånat på oss.

''Do you know where classroom H23 is?'' Fråga Sandra.

''Yeah, just follow me.'' Sa han och vi gick efter han. ''Biology right?'' Fortsatte han och vi nicka.

''Yeah.'' Sa jag.

''Me too, welcome to our class.'' Sa han vänligt och log varmt mot oss.

''Thank you.'' Sa jag och Sandra i mun på varandra. Vi stanna upp framför ett klassrum vi precis gått förbi, jag och Sandra utbytte blickar och brast ut i skratt.

''Oh really? Did we just pass by our classroom?'' Sa jag och nästan skämdes över hur dumma vi var. Den blonda killen brast ut i skratt, sa han hans namn? eller? Vi klev in i klassrummet, båda nervösa över den första lektionen. När vi steg in vändes alla blickar mot oss och läraren lös upp i ett leende,

''Oh, you're here! Welcome girls.'' Sa hon och log varmt mot oss. ''Take your seat there, and there'' Fortsatte hon och peka mot två olika bänkar, fan, jag sitter i andra sidan klassrummet och Sandra i det andra. Vi satte oss ner och nervositeten steg.

''So guys, you all know that we now have two new girls in our class. And I thought that we all could introduce yourselfs?'' Sa Läraren och höjde på ögonbrynet och blickade alla i klassrummet. ''I could start, I'm Alfreda, your new biology and english teacher.'' Alla i klassrummet presentera sig, och sedan var det vår tur. Oh nej.

''I'm Emelie.'' Var det enda jag fick fram.

''And I'm Sandra.'' Alla hade sina blickar mot oss, och alla nicka till.

Vi klev ut ur klassrummet, jag nästan sprang till Sandra. Hon gav mig en blick och vi båda pusta ut.

''So.. That was interesting.'' Sa Sandra och flina.

''Svenska, tack.'' Sa jag och vi båda fick till ett litet skratt. Vi gick sakta genom korridoren som ledde till vårat skåp, korridoren va packad med skrikande ungdomar. Vissa hade sina blickar mot oss. Kanske dags att bli van? Vi stanna upp framför våra skåp och det första jag gjorde när jag låste upp skåpet var att ta ut schemat,

''Vad har vi nu?'' Fråga Sandra och ställde sig bredvid mig och luta sig närmare för att kolla på schemat.

''Engelska, skönt. Då slipper vi lära känna ännu en ny lärare.'' Sa jag utan att tänka mig för, det är ju typ det enda vi kommer få göra dom kommande månaderna.

''Det är dock det enda vi kommer få göra dom kommande veckorna.'' Sa Sandra och himla med ögonen och stängde igen sitt skåp.

''Tänkte precis samma sak.'' Sa jag och vi börja gå mot Engelska lektion, samma klassrum, samma lärare.

''Today I want us to concentrate on the oral part. I'm gonna divid you in groups of four and you have to tell things about you.'' Ohnej, ska vi verkligen delas in i grupper och ska vi snacka om oss själva? Fan. Jag ska precis få delas in med random people och berätta om mig själv.

''Emma, Cassi, Adrian and Rick is one group.'' Fyra pers i klassrummet ställde sig upp samtidigt, antog att det var dom. Dom satte sig vid ett bord längst bak i klassrummet.

''Aiden, Sandra, James and Abbey.'' Fan, fan också! Jag ville ju vara med Sandra.

''Emelie,'' Sa läraren. Vem skulle jag hamna med då? ''Jonathan, Sarah, and Charles.'' Jag visste inte vad jag skulle göra, utan att jag ens hann tänka hade jag tre främlingar runt om mig.

''Hi, nice to meet you.'' Jag vände mig om och möttes av ett par klarblåa ögon, ''I'm Sarah.'' Sa tjejen och la sitt perfekta, långa svarta hår åt sidan. Jag mumla fram ett hej och vände mig mot killarna som satt tysta och kolla, jag visste inte vem som var vem.

''I'm Charles, so nice to meet you!'' Sa killen med tandställning, glasögon och kläder som såg ut att vara från 80 talet. Han grimisera lite konstigt, jag tror han försökte le.

''And I'm Jonathan.'' Sa den andra killen, han hade mörk blont hår, som föresten hade för mycket vax i. Gröna ögon, påminde mig lite om Zayns ögonfärg. Man såg på han att han var typiskt sådan kille som visste att han såg bra ut. ''Well you can start telling stuff about you?'' Fortsatte han, på ett flirtigt sätt.

''Sure.'' Sa jag och försökte att vara så trevlig som möjligt.

Jag hade precis slutat prata om mig, tog drygt 2 minuter. Alla hade sina blickar mot mig, Charles med sin grimas, Sarah med sitt vänliga leende och Jonathan med sitt flirtiga leende.

''You didn't tell us if you had a boyfriend.'' Sa Jonathan. Det hade egentligen inget med han att göra.

''Jonathan!'' Sa Sarah och putta till han. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag höll mig själv i handen, mina kinder hettades till och jag kunde tänka mig hur röd jag var. Det blev tyst och som tur var svara jag inte på frågan. Dom andra börja snacka om sig själva. Och såklart när Jonathan skulle snacka om sig själv, satt han för det mesta och skröt om hur många medaljer han har vunnit på fotboll och hur många tjejer han har vart med. Like I care. Skol klockan ringde och alla rusa ut från klassrummet. Jag mötte upp Sandra vid utgången och vi båda flina mot varandra.

''Guess what.. Jag hamna med en av drygaste tjejen ever. Hon frågade varför vi va med Harry och Zayn. Visste fan inte vad jag skulle svara..'' Sa Sandra.

''Ärligt? Stackarn.. Vad svara du?'' Fråga jag.

''Inget, det blev helt tyst i gruppen och.. shit det va så pinsamt.'' Sa Sandra. Vi stanna upp framför våra skåp och slängde in Engelska böckerna.

''Du vill inte veta vem jag hamna med, världens mest självsäkra kille. Han va sjukt jobbig, han flirta jätte mycket och satt och skröt om alla tjejer han haft till det med och alla medaljer han fått.'' Sa jag och himla med ögonen och stängde igen mitt skåp. ''På tal om trollen.'' Sa jag och nicka till mot Jonathan som var påväg mot oss.

''Hello again.'' Sa han, självsäkert och väldigt flirtigt. ''And you are?'' Sa Jonathan och sträckte fram sin hand till Sandra, hon tog tag i hans hand och dom skaka.

''Sandra.'' Sa hon, hon verka väldigt obekväm.

''Ayo! Nick!!'' Skrek Jonathan och en kille med brunt hår kom mot oss.

''This is Nick.'' Sa Jonathan. Vi nicka mot han. ''Nick, this is our future girls.'' Sa Jonathan, dom brast ut i skratt medans jag och Sandra gav varandra blickar. Ohnej, har Jonathan en dubbelgångare? Två självsäkra och flirtiga killar.

''Vad har vi nu?'' Fråga jag till Sandra. Innan hon ens svara avbröt Jonathan oss, shit vafan ville killen?

''And they're Swedish girls. Didn't know Swedish girls was this hot.'' Sa han och blinka mot oss. ''Talk English please, you're in England now.'' Fortsatte han. Både jag och Sandra log osäkert mot dom.

''Lunch.'' Sa Sandra.

''Okej, kom. NU!'' Sa jag till Sandra. Vi gick därifrån, när jag vände mig om stog Nick och Jonathan kvar vid våra skåp och dom bet sig på läpparna. Jag rös till och himla med ögonen, på riktigt? Kommer vi verkligen få stå ut med dom i ett år?

Vi satte oss ner på ett runt bord mitt i matsalen. Matsalen var verkligen packad.

''Is it okay if we sit here?'' Sa en röst bakom mig, jag vände mig om snabbt, och såklart står Nick och Jonathan där. Vad vill dom? Jag kolla på Sandra som kolla på mig, jag vet att vi båda inte ville det. Men vi båda hade svårt till att säga nej.

''Sure'' Sa Sandra och dom slog sig ner bredvid oss.

''So, you didn't answer my question. Do you have a boyfriend?'' Sa Jonathan.

''Yes Jonathan, I have a boyfriend.'' Sa jag, jag kolla på Jonathan som kolla på Nicka. Båda flina mot varandra, vafan var deras problem?

''And what about you?'' Fråga Nick och nicka till mot Sandra. Sandra kolla på mig och sedan tillbaka på Nick.

''Yes.'' Sa Sandra. Snälla, gud. Gör så att dom lämnar oss ifred nu.

''Is it someone I know?'' Fråga Jonathan, seriöst? ska vi ha ett förhör nu också?

''Maybe.'' Sa jag och ryckte på axlarna. Jag tvivla på att han inte visste vem Zayn var, ville bara inte berätta det.

''Is it Zayn Malik maybe?''

''Yes.'' Sa jag. Jonathan gav en underlig blick mot Nick och dom börja små skratta.

''And that's funny because..?'' Fråga jag.

''Just funny.'' Sa han och ryckte på axlarna. Nej nu får det vara nog.

''Sandra, shall we go?'' Sa jag och höjde ögonbrynen.

''Yes.'' Sa hon och vi gick därifrån, kjag vände mig om och såg att killarna hade sina blickar mot oss. Skulle dom någonsin få lämna oss ifred? Vi gick ut ur matsalen och möttes av Sarah.

''So I saw you sitting with Nick and Jonathan.'' Sa hon. Vi nicka till och hon börja skratta. ''Oh, btw I'm Sarah.'' Sa hon och skaka hand med Sandra.

''So, who are they really?'' Fråga jag och hon fick till ett litet flin.

Ojojoj, vad händer nu? Kommer dom någonsin lämna dom ifred nu när dom vet att tjejerna är upptagna? Kommentera vad ni tror händer, jag har iallafall planerat en hel del. And I promise, you gonna love it ;) Vi gör en deal, 40+ kommentarer och kapitlet är erat? Jag har redan påbörjat nästa ;)

2012-03-26 @ 19:07:09 Permalink My first and only love. Kommentarer (44) Trackbacks ()

Kapitel 39 - Back to school.

''okay, I could never get tired of plans.'' Sa jag och blinka mot han. Vi båda brast ut i skratt. Vi slängde av oss våra kläder och la oss under täcket. Den här kvällen har vart helt underbar, som jag sa innan. Bästa ny års firandet, ever. Med en helt underbar kille, och underbara vänner. Drama fri och, ja.. den har vart helt underbar. Zayn la sig över mig och börja kyssa mig. Bra avslut av kvällen också.

Jag vakna till, stressad, över att min väckarklocka inte ringt. Jag satte mig upp hastigt och luta mig mot sängbordet och tog tag i min mobil. Jag låste upp den och såg klockan, 07.37. Nemen va skönt, då får jag sova i tjuga minuter extra. Jag la mig ner bredvid Zayn som sov, han andades tungt. Jag vred och vände i ungefär tio minuter och insåg att det inte gick att sova. Jag tog tag i min mobil ännu en gång och klicka mig in på twitter. Ny tweet.

- Going to my school today for the first time, nervous!

Skrev jag, 1 minute senare fick jag en massa tweets. Vissa som frågar vart jag ska gå, när jag ska börja, och så vidare. Tänkte inte svara vart jag ska börja. Jag klicka på svara på en av tweeten.

- I'm starting tomorrow, today we're having a meeting and stuff.

Jag har alltid varit en av dom därra som velat prova på High school, både jag och Sandra har det. Vi skulle egentligen till USA i ett år, men det sket sig då vi båda inte kunde. Så vi bestämde oss för London, vi skulle egentligen till två olika värdfamiljer. Men vi ville uppleva det här tillsammans, därför har vi hyrt en lägenhet i ett år ungefär. Men vi kan va kvar här hur länge vi vill. Skulle vilja vara kvar här efter vi blir klara, vi båda blir ju trots allt 19 år. Men det bror på vad våra föräldrar tycker. Jag satte mig upp försiktigt, för att inte väcka Zayn. Men det gick inte så bra, då min alarmklocka på mobilen ringde och Zayn satte sig upp hastigt. Jag stängde av alarmklockan snabbt och kolla på Zayn som halvsov.

''Goodmorning'' Sa han tyst med en hesröst. Jag log mot han, av någon konstig anledning tyckte jag att hans röst på morgonen alltid va så.. sexig?

''Good morning, go to sleep you. I'm getting ready.'' Sa jag och la min hand på hans kind. Han luta på sitt huvud mot sin axel och log.

''No, I wanna kiss you goodbye.'' Sa han, jag log och satte mig upp. Jag gick genom min och Sandras lilla lägenhet och kom till Sandras rum. Vi båda på en liten tre, mitt i Londons stan. Som tur, nära till killarnas lägenhet och nära till vår skola. En buss mot skolan, och efter fem minuter är vi framme.
Jag knacka på Sandras dörr och hörde någon skrika,

''Come in'' Lite tyst sådär, när jag kom in såg jag Sandra stå upp, hon såg jävligt trött ut. Och Harry som by the way också såg trött ut, sitta på sängkanten.

''Good morning.'' Sa Sandra och Harry i mun på varandra.

''Good morning, just wanted to make sure you were up.'' Sa jag och nicka mot Sandra. Jag stängde igen dörren och gick in på mitt rum, tomma rum. Zayn låg på min säng, han såg klar vaken ut. Stackarn, killen som alltid brukar vakna vid ett vaknar vid åtta.

''Hello.'' Sa jag och gick mot min gaderob, jag valde ut det första jag såg. Ett par svarta jeans och en blus. Jag satte på mig det snabbt och satte mig framför spegeln för att sminka mig lätt, och sedan platta håret.

Jag var klar och gick mot köket för att äta något, eftersom vi precis flyttat in hade vi inte så mycket i kylskåpet. Men vi hade ändå frukost. När jag kom till köket satt Harry och Sandra färdigfixade, Harry skulle skjutsa oss till skolan. Zayn kom efter mig och vi satte oss bredvid Harry och Sandra som var upptagna med sin egna konversation.

Jag drog på mig mina svarta låga converse, min skinjacka och en ryggsäck och vi alla gick ut mot bilen. Vi satte oss ner, jag och Zayn satte oss där bak.

''Are you nervous?'' Fråga Zayn, jag visste egentligen inte om jag var det. Det verka iallafall inte det.

''Hm.. not really. I'm happy I have Sandra by my side.'' Sa jag, Sandra vände sig om samma sekund hon hörde sitt namn och log mot oss. Harry gasa och vi va nu påväg till våran nya skola. När vi kom fram gick vi av bilen. Alla fyra, vi gick en massa blickar. Det var då nervositeten steg, jag hatade blickarna man fick när man börja i en ny skola. Jag vet ju själv hur det är när en ny person börjar på skolan, man kollar ju på personen och undrar vem fan det är? Det blev fler och fler blickar mot oss, folk peka, viska och så vidare. Jag luta mig mot bilen och Zayn ställde sig bredvid mig. Då slog det mig, vafan. Harry och Zayn är ju förfan med i Englands hetaste band, fan. Såklart att vi får blickar? Jag luta mig mot Zayn och sa,

''You should go, everybody is staring.'' Jag viska det, jag var rädd att någon skulle höra. Zayn gav mig en kyss. Kändes inte alls bra, med tanke på att vi hade allas ögon på oss. Harry och Zayn satte sig i bilen och dom åkte iväg. Sandra ställde sig bredvid mig och tog tag i min hand och vi börja gå mot skolan. Fortfarande med blickar runt om oss. Även fast vi inte sa något, tänkte vi båda likadant.

''So here's your locker.'' Sa skolans rektor och räckte fram två nycklar till oss. Som tur var våra skåp bredvid varandra. Korridoren var helt tom, antagligen var alla redan på lektion. Rektorn ledde oss genom korridoren och stanna upp framför ett klassrum. ''So this is your classroom, and your class is in there. You wanna meet them?'' Sa hon vänligt och log mot oss. Jag och Sandra utbytte blickar. Vi börja skratta.

''Hm, I don't know.'' Sa jag och log. Sandra börja skratta.

''You don't have to go in, you can just see how they look like and how your classroom looks like.'' Sa rektorn och öppna dörren. Vi alla tre stack in våra huvuden i klassrummet, det var en klass på 30 personer. Alla såg olika ut, men deras blickar mot oss var lika. Jag hade sett vissa tjejer utanför, och vissa killar som glott på oss innan. Alla blev tysta när vi kolla in. Klassrummet var stort, inget speciellt. Såg ut precis som i Sverige. Rektorn stängde igen dörren och vi gick genom korridoren och in till rektorns kontor. Vi satt där ett tag och sedan gick vi ut därifrån. Det första Sandra gjorde var att ringa upp Harry. När vi kom ut till korridorerna igen var det full packat. Jag blev nervös, såklart fick vi blickar. Men inte lika mycket som när vi var ute med Harry och Zayn. Vi hade fått en massa böcker från rektorn så vi var tvungna att lämna dom i vårt skåp. Vi gick mot våra skåp och stanna upp framför dom.

''Det känns så jävla skönt att vi kan snacka hur mycket vi vill på svenska utan att någon förstår.'' Sa Sandra, jag börja skratta och la i allting i en hög i mitt skåp.

''Haha, Sandra. Du tänker exakt likadant som mig.'' Sa jag och vi brast ut i skratt. Vi låste våra skåp och gick ut i skålgården, det var fullt med ungdomar. Vi ställde oss i vägen, efter ungefär två minuter såg vi en svart bil svänga in och stanna upp framför oss. Dörren öppnades och ur bilen klev Harry. Han gav både mig och Sandra en kram.

''Where's Zayn?'' Fråga jag samtidigt som jag satte mig ner i baksätet av bilen.

''Hm.. I need to go home.'' Sa jag och log.

''Then I'll drive to your place. What about you Sandra?''

''I'm coming with you.'' Sa Sandra.

Kommentera! Kanske går för fort fram, men ni anar inte!! är så jävla excited att skriva dom kommande kapitlena. MYCKET KOMMER HÄNDA!! kommentera kommentera!

2012-03-25 @ 17:09:13 Permalink My first and only love. Kommentarer (13) Trackbacks ()

Kapitel 38 - New years eve.

''What is it babe?'' Sa Zayn och la sin hand på min rygg och tröck mig närmare honom. Han kolla mig rakt in i ögonen och jag tror han förståd vad jag tänkte. ''It's only you, I love you.'' Fortsatte han och jag blev genast gladare. Jag gav han en kyss och han besvara den, vi stod där ett tag och sedan gick vi in.

Tumblr_lwxny0gv8v1r5ho8co1_500_large_182230594_large

Jag kolla på Zayn som precis tagit tag i en champagne flaska och två champagna glas. Alla hade förflyttat sig utåt. Klockan var nu 23.50 och det var tio minuter kvar av 2011. Zayn tog tag i min hand och vi gick utåt. Detta hade nog varit den enda nyår då jag inte vart stup full och druckit mycket. Kan berått på att jag har varje år aldrig haft pojkvän att fira det med, att jag alltid vart så olycklig på nyår. Och dessutom hade jag aldrig vart kär. Det här nyåret måste nog varit den bästa, av alla jag firat på mina 18 år. Vi kom ut och nu hade alla samlats utanför, alla var glada, hade cigarrer i ena handen och champagne flaskor i andra. Klockan var 57 och vi hade tre mintuer kvar av 2011.

''Come here'' Sa Zayn och tog tag i min hand, vi gick lite åt sidan. Han la sin arm runt om mig och hällde upp champagne åt oss båda. Han tog av sin jacka och la den runt om mig.

''You don't have to.'' Sa jag och försökte ta av mig jackan, men Zayn stoppa mig och la tillbaka den.

''But I want to.'' Sa han och kysste mig på pannan.

''Zayn, we've known eachother for about 6 months. It's been the best months ever. You made my year amazing, I love you.'' Sa jag, Zayn lös upp i ett stort leende. ''Thank you.'' Fortsatte jag.

''You made my year amazing too, I love you beautiful.'' Sa Zayn. Alla börja räkna ner.

''10..'' Skrek alla, förutom jag och Zayn. Han tröck mig närmare han.

''9..8..7..6..'' Fortsatte alla.

''5..4..3..2..1 HAPPY NEW YEAR!!'' Skrek alla, en massa jublande, hördes. Jag kolla runt och börja skratta, men jag hann inte ens säga happy new year tills Zayn tröck sina läppar mot mina. Allt blev tyst runt om oss, det fanns bara oss två. Bästa, starten, på ett nytt år EVER! Tänkte jag för mig själv. Han la sin hand på min kind. Vi sluta kyssas efter ungefär 10 sekunder då en massa fyrverkier avbröt oss. Vi tog tag i vårat champagne glas och drack ur det.

''Cheers babe'' Sa han och vi skåla.

''Happy new year'' Sa jag, han böjde sig fram och gav mig en kyss.

''Happy new year'' sa han och tog tag i min hand. Vi satte oss på en sten och satt och kolla på alla fyrverkier och galna människor som dansa runt. Vi skratta, drack champagne och ja, det var helt underbart. Sandra och Harry kom mot oss helt glada över att det var nytt år.

''HAPPY NEW YEAR!'' Skrek dom båda och omfamna oss med varsin kram.

''Happy new year!'' Skrek vi tillbaka. Jag kolla bakom Sandra och Harry och såg Niall komma gående med en tjej under hans armar.

''Well hello, ladies man.'' Sa jag och alla andra brast ut i skratt. ''Happy new year babe'' Sa jag till Niall och omfamna han. Han gick vidare till alla andra för kramar. Jag sträckte fram handen till tjejen Niall precis kommit med, för att vara lite trevlig.

''Emelie.'' Sa jag och log.

''I'm Cecilia.'' Sa tjejen, hon va inte blyg men ändå tyst.

''So did you know Niall before this party?'' Fråga jag för att starta konversitionen mellan oss.

''Yes, we've met a couple of times.'' Sa Cecilia och log.

''Oh, Niall is a real keeper'' Sa jag och blinka mot henne. Hon brast ut i skratt.

''So, you're Zayns girlfriend right?'' Fråga hon, David verka ha rätt.. om man är Zayns flickvän vet alla vem man är. Eller?

''Yes.'' Sa jag, Niall ställde sig mellan oss och kolla på oss nyfiket. Han höjde på ögonbrynet och kolla på oss utan att säga något.

''What??'' Sa jag och puta till Niall lite, Zayn ställde sig bredvid mig.

''Nothing'' Sa han och gick därifrån med Cecilia.

Alla börja gå innåt och börja festa rejält nu. 2012 var nu här, och folk festade galet. Jag tog tag i Zayns hand och förde han ut på dansgolvet. Vi dansa i takt med musiken och alla andra som dansa runt om oss. Vi alla bilda en ring och den första som gick in var såklart Louis och hans roliga dance moves. Vi brast såklart ut i skratt. Sedan gick Niall in och hans gulliga irländska danser. Och ja, kvällen fortsatte med en massa shots och mycket dans med gänget.

Kvällen led mot sitt slut och klockan slog precis 3, fler och fler åkte hemmåt och det sluta med att det bara var vi kvar - Danielle, Eleanor, Jag, Sandra, Harry, Niall, Louis, Liam, Zayn och vi hade tydligen fått en ny ''familjemedlem'' Cecilia. Vi alla låg utslagna på soffan i vardagsrummet, helt döda efter en grym kväll. Jag tror heller inte att någon av oss egentligen var så fulla, alla hade druckit men alla hade ändå vetat vad dom gjort ikväll. Vilket faktiskt var bra. Vi alla dela på oss och gick till ett varsitt sovrum.

Jag slängde mig på Zayns säng och gav till ett stön,

''AAAH.'' Sa jag och Zayn gav mig en underlig blick. ''I'm tired..'' Sa jag och skaka på huvudet.

''AW, you tired? That means then that you want to sleep.. and I had plans for tonight.'' Sa Zayn och brast ut i skratt, han la sig över mig och log.

Nååååå? Bra update, visst? hihi! Kommenterakommentera! Jag har redan skrivit klart nästa kapitel, vill bara ha en massa kommentarer.. ni vet inte vad som väntar er i nästa kapitel, mihihi ;) funfun

2012-03-22 @ 23:12:52 Permalink My first and only love. Kommentarer (21) Trackbacks ()